25 år av husrustning

Franskt kakel kring den gamla emaljspisen och trägolv framtaget under många lager plastmattor. Det är några av detaljerna i Carolas vackra hus i Viken.

Alldeles intill en knappt skönjbar vik ligger rustmästarbostället Viken. Ännu finns några åkerlappar kvar som hört till gården, men skogen har successivt närmat sig bostadshuset under årens gång. Huset som står här i dag uppfördes troligtvis kring 1850, men här har funnits ett boningshus ända sedan 1630-talet, uppfört för rustmästaren i Jönköpings regemente. Rustmästaren höll ordning och reda på kompaniets vapen och ammunition, i dag motsvarar det löjtnant.

Hit kom Carola Almqvist för tjugofem år sedan. Hon var redan bekant med bygden då hon är från Gränna. Föräldrarna tillbringade varje sommar på pensionatet i Örserum och Carola hade en önskan att komma dem närmare rent geografiskt eftersom hon själv bodde i Frankrike. När Carola kom hit hade bostället stått tomt i flera år och var rätt illa medfaret. Den senaste restaureringen gjordes på 1960-talet då standarden höjdes, men mycket av originalinredningen byttes ut eller spikades över.

– Jag minns att det var mycket förfallet, berättar Carola. Och igenvuxet, det var lite som att sitta i en stor berså.

Men Carola tyckte om atmosfären i huset och kände till att dåvarande Domänverket hade det för uthyrning. 

– Jag bestämde mig faktiskt på en gång att jag ville hyra det.

Domänverket, som omvandlades till Assi Domän 1993, förvaltade under många år i princip all statlig skog, både för skogsbruk och för naturvård. De hade som regel att hyresgästen själv var tvungen att underhålla huset, men verket stod för notan och gjorde regelbundna inspektioner att huset hölls efter. I gengäld var hyran mycket låg.

 Så fort hyreskontraktet var påskrivet kom en anmodan från Domänverket om vad som behövde åtgärdas: flera hål i köksgolvet och en takläcka i magasinsbyggnaden.

– Men det var för stora saker för mig att ta itu med, så de ordnade det faktiskt själva, berättar Carola.

Dock gjordes det slarvigt och billigt, i köket slängdes en plastmatta in och på magasinet byttes det delvis trasiga enkupiga teglet ut mot ett nytt plåttak. Praktiskt, tyckte Domänverket. Fult, tyckte Carola.

– Som hyresgäst fick jag gilla läget, säger Carola. Ända fram till 1993 då Domänverket beslutade sig för att sälja av sina egendomar.

Familjen fick förtur att köpa och kunde därmed börja rå om sitt sommarställe på riktigt.

– Ironiskt nog blev plastgolvet i köket kvar ända till i somras. Köket var ett av de sista rummen vi gav oss på.  

Carola har så länge hon kan minnas varit intresserad av gamla hus och deras, ett intresse hon ärvt av sin far. Pappan var en hängiven släktforskare och Carola visar stolt hans noggranna uppmätningar av Viken och en uppställning av ägarlängden sedan 1600-talet, väl sparat i prydliga pärmar.  
Från början är Viken uppförd som en enkelstuga som vid mitten av 1800-talet byggdes på västerut. Huset står på en välhållen torpargrund och Carola berättar att det funnits en källare. Kanske finns den kvar, hon har bara inte hittat nedgången under alla dessa år. Fasaden målades förra sommaren med slamfärg i röd ockra, alltså den ljusa Falu rödfärgen. Till knutarna bröts vit linoljefärg med 15% grå umbra. Den vackert gula ytterdörren kommer från ett missionshus i Örserum och har fått behålla sin gyllene färg. Den ursprungliga dörren var borttagen för längesedan, när Carola med familj flyttade in satt här en vanlig villadörr. På taket ligger ett äldre tvåkupigt tegel. Vid inflyttningen var många fönsterrutor trasiga och det blev prioritet nummer ett att ersätta dem med munblåst fönsterglas. Därefter lade en snickare om det murkna golvet i entrén med ett fint gammalt brädgolv från Byggnadsvård Qvarnarp. I hallen har samma snickare skapat ett skåp i likadan pärlspont som klär väggarna, skåpet döljer ett elskåp. Pärlsponten är av en äldre, bredare modell som inte längre tillverkas och var tidigare målad i en starkt blågrön kulör och täckt med spånskivor. Från entrén leder tre dörrar vidare in i huset och en trappa går upp till vinden.

– På vinden tog vi ner en vägg och inredde de små kattvindarna till sovrum. Det är praktiskt med flera mindre rum när barnbarnen är på besök, menar Carola.

 
Vardagsrummet karakteriseras av den imponerande rörspisen som Carola har ritat själv.

– Per Zackrisson på Svensk Byggtradition murade upp den men vi fick problem med att det rykte in. Per tog ner hela spisen och murade upp den på nytt, då blev det bättre. Fortfarande kan det vara lite problem första gången man kommer ut på våren, men efter några brasor brukar det brinna fint.

På golvet låg många lager av plastmattor som till sist avslöjade det gamla obehandlade trägolvet som med åren blivit ett fint skurgolv. Genom fönstren silar de buktande och bubbliga munblåsta fönsterglasen ljuset på ett särskilt sätt.

– Jag tycker mycket om ljuset här i huset, säger Carola.

Intill vardagsrummet ligger köket som gjordes i ordning förra året. Först åkte plastmattan ut och ett golv med lika breda bräder som i vardagsrummet lades in. Så småningom ska det bli ett grånat skurgolv.

– Det franska kaklet kanske inte riktigt är byggnadsvårdsmässigt rätt, men jag fick det i present av mina barn. Det är väldigt vackert, handgjort kakel från Bretagne.

Mot ena väggen står en gammal Husqvarnaspis med öppna hyllor ovanför och runt dörren till en av husets två kammare har snickarna byggt en bokhylla, sned och vind för att passa husets lika sneda timmerstomme. Mot åkermarken utanför köket byggde Carola en veranda i somras och lät ta upp en dörr från köket. Dörren ersatte ett tidigare fönster och glaspartiet har fått exakt samma utseende och mått som omgivande fönster. Nedtill har träet på utsidan fått samma läkt och rödslammats som husets väggar. På håll ser alltså dörren ut som ett fönster.

– Men vi skulle ha gjort verandan lite djupare tycker jag i efterhand.

Carola älskar sitt rustmästarboställe som har en varm och ombonad atmosfär. Men hon oroar sig över vad som kommer att ske med ladan. Den byggdes på 1940-talet och håller på att förfalla. Och är ur antikvarisk synpunkt inte är ”särskilt intressant”, eftersom 1940-talets lador är övertaliga på landsbygden. Därmed ger inte heller länsstyrelsen några ekonomiska bidrag för upprustning.

– Under årens lopp har vi hållit många fester i ladan, men jag vet inte riktigt hur vi ska hantera den nu när problemen med förfallet blivit större. Vad gör man med alla överflödiga byggnader?

 
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 24 objekt