Annorlunda på Bondorlunda

I den gamla radbyn Bondorlunda finns bara ett hus bevarat från tiden före laga skiftet. Här bor två av författarna till ”Så renoveras torp och gårdar”, och deras kunskaper har kommit till stor nytta när de varsamt har rustat huset.

Foto Ingalill Snitt


Det tidiga morgonljuset strilar försiktigt ner mellan träden på Mellangårdens röda hus och den ännu daggvåta trädgården. Den ålderdomliga miljön och stillheten denna sensommarmorgon gör en nästan litet andäktig, men magin bryts då en man kommer gående genom gräset mellan fruktträden med en morgontidning under armen. Här på östra Mellangården i byn Bondorlunda sommarbor kulturpersonligheterna och byggnadsvårdarna Göran Söderström och Axel Unnerbäck. Båda är medförfattare till byggnadsvårdsbibeln Så renoveras torp och gårdar, i vilken huset här på Mellangården har en betydande roll. Gården har en väldokumenterad historia med ett omfattande persongalleri av tidigare ägare, men sedan 1967 används huset som sommarbostad, där enkelheten i standard och rikedomen i natur och historia skänker efterlängtad avkoppling under de ljusa månaderna.

Tillhörde klostret
Bondorlunda är en gammal by på Vadstenaslätten som har några av de ursprungliga gårdarna kvar i byläget, trots flera skiftesreformer. Byn tillhörde en gång Vadstena kloster innan kronan drog in gårdarna för att senare, under 1700-talet, tillåta att bönderna skattköpte dem. Göran Söderström har sökt information om gården och byn bland annat i jordeböcker, husförhörslängder och kyrkoböcker, en grannlaga uppgift med tanke på de omständliga ägarförhållandena och de många förändringarna gårdarna genomgick.

Bondorlunda bestod ursprungligen av fem hemman, Västergården, Mellangården, Östergården, Storgården och Sörgården, och vid tiden runt lagaskiftet var det så många som 18 bönder som brukade jorden trots att fyra bönder redan ofrivilligt fått flytta ut ur byn. Mellangården köptes av två bröder på 1700-talet och det är troligt att dessa första ägare uppförde bostadshuset som en dubbelgårds parstuga. Det framgår av lagaskifteshandlingarna från 1836 att huset hade två stugor och två bakugnar.

Moderniserades 1859
Bostadshuset är en knuttimrad parstuga i två våningar med sadeltak. Det är placerat mitt på den långsmala tomten som omgärdas av ett enkelt rödmålat staket. Två mindre bodar ligger på var sida om huset. Parstugans yttermått är i stort sett samma som när den uppfördes, men då i ett plan. Den uppfördes av gran i åtta timmervarvs höjd och hade torvtak. Takhöjden var betydligt lägre än idag, cirka 170 cm, avslöjar avsågade takbjälkar, fönstren var följaktligen mindre och dörrarna lägre. Invändiga väggar var reveterade med lerputs. Göran Söderström berättar att många självägande bönder hade fått en ekonomiskt starkare ställning kring 1800-talets mitt, vilket byggnadsskicket vittnar om, och genom att bygga till en våning höjde man statusen på gården. Så skedde nu på Mellangården då en genomgripande modernisering av huset gjordes. Det finns bland annat en inskription på huvudskorstenen från 1859 och de äldsta bevarade dörrbladen och snickerierna dateras också från den tiden.

Foto Ingalill Snitt


Asymmetrisk planlösning
Panelen är en stående locklistpanel med rundad läkt. Göran Söderström berättar att panelen var skadad när de flyttade hit, men att den norra sidan hade klarat sig.
- Det här är den gamla panelen från mitten av 1800-talet. Panelen är av Nyströmsk typ - byggmästare och arkitekt Anders Nyström och hans söner hade en betydelsefull roll i Östergötland under 1800-talet - vilket innebär att panelen nertill är liggande och avgränsas mot den stående av en vattenlist. Vi har beställt ny panel från en såg - bräderna är 13 tum, alltså 32 cm breda - men merkostnaden för en sådan specialbeställning är inte så stor, säger han.

Panelen är rödfärgad och fönsterbågarna målade i kromgrönt medan omfattningar och vindskidor är vita. Knutbrädorna är också vita för att se ut som lisener, ett slags pelare, vilket skulle förhöja intrycket. Fönsterfodren ligger i liv med fasaden och har dubbla vattenbrädor, en över och en under fönstret. Gavlarna har var sitt lunettfönster upptill och på taket ligger enkupigt tegel. Ytterdörren är en inåtgående pardörr målad i guldockra med tre fyllningar. I den övre fyllningen sitter en glasruta. Dörrarna är nytillverkade efter originalen som fanns som fragment i boden. Dörren är inte centralt placerad på långsidan vilket beror på planlösningen som inte är symmetrisk.

Golv av gran

När Göran Söderström och Axel Unnerbäck tog över var allt i mycket dåligt skick. Efter en skorstensbrand i salen revs rörspisen ut och huset fick förfalla. Kammaren användes en tid som hönshus, alla husets dörrar plockades bort för att användas som solskydd för utegående svin på granngården och trädgården användes för bete. I dag är det helt annorlunda.
Förstugan har en småmönstrad tapet i blått över en bröstpanel i ockra, ockragula är också de tre dörrarna. Den mitt för entrén går till husets nuvarande lilla kök. Den ursprungliga kammaren gjordes om till kök redan vid 1800-talets mitt. Här finns en murad spis och kåpa och en blågrå spissockel. Väggarna är klädda med fasspont från en senare renovering. Till vänster ligger salen med en murad öppen spis som ersatt den tidigare rörspisen. Rötskadade golv ersattes med breda golvplankor av gran, lagda på bärbjälkar direkt på jorden. Lerkliningen på väggarna hade fallit ner från bottenvåningens väggar vilket löstes genom att sätta upp följsamma byggplattor och sedan tapetsera med tidstypiska tapeter. Salens tapet är ett nytryck av en typ som var vanlig från 1700-talets slut, här kombinerad med gråmålad bröstpanel. Till höger om farstun finns en kammare som idag används som dagligrum. Bakom den finns ett skafferi och en klädkammare som nås genom en tapetdörr.

Foto Ingalill Snitt


Inga moderniteter
Den branta trappan till övervåningen är något svängd vilket gör att den inte är så svår att gå i som man kan tro. Planlösningen är i princip densamma som bottenvåningens. Väggarna putsades aldrig på övervåningen. I stället spände man papp på väggar utan bröstpanel och i taket. Rummet till höger om förstugan har också en rörspis, men inreddes på vanligt sätt inte från början, även om den använts som sovrum. Det var först på 1960-talet som taket målades och väggarna täcktes med papp för att limfärgsmålas i ultramarin. Kammaren i mitten gjordes om till kök år 1899 då huset åter blev ett hem för två familjer. Väggarna täcktes med pärlspont och en järnspis anslöts till den befintliga rörspisen.
Huset är trivsamt på ett gammaldags vis. De moderniseringar som genomförts handlar i huvudsak om upprustning av det ursprungliga och en viss elektrifiering. Det saknas fortfarande toalett och rinnande vatten och länge lagades maten på vedspisen. Idag står en ugn med två plattor i den gamla eldstaden. De enda avstegen från traditionella material vid restaureringen är byggplattorna som använts till väggarna, för övrigt är det bara limfärg och linoljefärg som gäller.
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 30 objekt