Är det sant att man flyttade hus?

Jag har en historisk fråga om att flytta en timmerstuga. Jag har hört att det varit en lång tradition i Sverige att flytta hus. Bland annat att om det fanns två söner på en lantgård, skulle en son stanna kvar på gården, medan den andra sonen flyttade en del av gården (husen) till en ny plats, när sönerna tog över gården från sina föräldrar. Är det sant? Och om det har varit en sådan tradition i Sverige, är det möjligt att få mer information?
Camilla Stubbe Teglbjærg

Svar: Att flytta ett timmerhus från en plats till en annan var länge en självklar och ganska vanlig företeelse i Sverige. Det kunde ske, som du skriver, i samband med ett arvsskifte, men också när hela byar skiftades eller när det fanns anledning att omdisponera bebyggelsen inom en enskild jordbruksenhet. Även inne i städerna har timmerhus plockats ner och flyttats, ofta i anslutning till att delar av en stadskärna brunnit. Då var det nämligen vanligt att kungen beslutade att gatunät och kvartersstruktur skulle regleras inför återuppförandet. Då kom de hus som klarat sig från branden ofta att ”stå i vägen” för den nya stadsplanen och de flyttades därför till nya lägen som passade till den nya stadsplanen.

Jag tror däremot att det var ganska ovanligt att man delade ett hus i två delar, samtidigt som det säkert förekom oftare än vad vi i dag känner till. Om man är flera arvingar, men bara har ett hus, finns det ju flera sätt att lösa frågan på. Antingen delar man det hus man har i två delar eller så bygger man med gemensamma krafter ett hus till, som därefter tillfaller den som inte får behålla det gamla huset. Vilken princip som var vanligast kan säkert ha varierat över landet. Vill du veta mer om traditionerna i en viss region, föreslår jag att du kontaktar byggnadsantikvarierna på det regionala länsmuseet och frågar dem.

För att det ska vara praktiskt och ekonomiskt försvarbart att dela på ett timmerhus måste det vara relativt stort. Det måste nämligen finnas flera timmerknutar eftersom det i allmänhet är i anslutning till knutarna som man gör delningen. Därefter måste man nytimra en ny yttervägg med nya knutar till en av husdelarna. På den andra delen av huset räcker det att man ”putsar till” knutarna i läget för den före detta innervägg som nu kommer att bli yttervägg. Om man hade råd så var det nog ändå vanligt att man i samband med en husdelning samtidigt passade på att förlänga huset med en eller ett par fönsteraxlar.

Även om det krävs kunskap och en hel del arbete att flytta ett timmerhus, så är det långt ifrån omöjligt. Tvärtom, det är ganska enkelt, eller rättare sagt, det var ganska enkelt innan vi försåg våra hus med tilläggsisolering, vindsisolering, elinstallationer, vattenrör, parkettgolv, dyra väggbeklädnader, vattenburen värme, väggfasta köksskåp, avloppsrör och andra installationer som är svåra att demontera och återmontera. Man märkte bara upp alla timmerdelar, takstolar, fönster, dörrar och golvplankor och så plockade man isär alltihop, forslade delarna till den nya platsen och satte upp det igen, nu i omvänd ordning mot hur man gjorde när man plockade ner huset. Simsalabim, så var huset flyttat! Ny pappspänning på väggar och tak, var en liten insats i det stora hela.
Text: Vicki Wenander
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp

Hur bygger vi badrum i ett unikt hus?

Marianne har ett unikt hus där badrum skall inredas. Hur gör man för att inte förstöra kulturvärdet? Läs Kerstin Erikssons svar.
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 19 objekt