Bäst belysning på torpet

Höstskymningen faller i skogsbrynet vid torpet och man vill tända utelampan. Det finns gott om lampor att välja på, men alla passar inte till äldre hus.

Förr var Sverige mörkt. Under 1700-talet och fram till 1800-talets slut hade hus oftast ingen ytterbelysning alls. Möjligen fanns en enkel plåtlykta för ett talgljus, kanske en handlykta med en enkel anordning, för att man skulle kunna hänga upp den på väggen invid ytterdörren. När fotogenet kom på 1800-talet blev det vanligare med enkla glasade vägglyktor i svartplåt. Elbelysning för utomhusbruk blev vanlig först strax efter sekelskiftet 1900.


När man väljer ytterbelysning
på ett gammalt hus kan man förhålla sig på olika sätt.
Hasse Högblom, elektriker specialiserad på gamla hus, menar att man lika gärna kan välja 1990-tal som 1900-tal på ett gammalt hus.
-Många väljer ”gamla” lampor i sina hus, men när elektrifieringen nådde landsbygden var de modellerna passé för länge sedan. Många hus fick el först på 1940-talet, och då var fotogenlamporna och gjutjärnslyktorna sedan länge föråldrade.
Hasse tipsar i stället om klassiskt tidlösa glasgloberna med porslinshållare. De kom på 1930-talet och har använts både ute och inne över hela landet.
-De passar på de flesta hus, gör inget väsen av sig men lyser upp bra. De finns som opalvit och klar, som lite mindre och större. Det finns också en modell med cylinderformad kupa. Ifö säljer mängder av glober i alla storlekar och modeller, alla med bra IP-värde vilket är ett mått på hur mycket fukt en lampa tål.
Väljer du en klar kupa, tänk på att sätta i en så kallad koltrådslampa, inte en lågenergilampa som ger kallt ljus och blir ett stilbrott. Se till att du väljer en glob med porslinshållare, vissa leverantörer har modeller i plast som är av betydligt sämre kvalitet.


Ett annat förhållningssätt är att välja den modell på belysning som var vanlig när huset elektrifierades. Då passar det till exempel bra med en tidig 1900-talslampa på ett 1700-tals-hus. Den vanligaste typen av utelampa från 1900-talets början är den många kallar stallampa, det vill säga en järnlampa på arm med glasklar kupa och vit emaljerad skärm. Att den kommit att kallas stallampa beror på en missuppfattning. Den här utelampan blev nämligen ofta kvar på uthusen, medan man valde att modernisera belysningen på bostadshusen.
Många vill ha lampor på stolpar men de hör främst hemma i stadsmiljö. Hasse förordar generellt lågt placerade lampor som inte märks så mycket.
-Man skall inte se lampan, utan det som den lyser på.


Tekniken inom belysning har gått framåt de senaste åren. Solcellsdrivna lampor som tänds vid skymningen finns numera i många modeller och har fördelen att de inte kräver el eller sladd. Ligger torpet ensligt kan det vara tryggt med rörelsevakter, som tänder lampan när någon rör sig i närheten, eller skymningsrelä, som tänds automatiskt vid skymningen och slår av i gryningen. Sådana kostar några hundralappar och finns i många varianter.
Det blir alltmer populärt med prydnadsbelysning i trädgården, allt från ljusslingor i träd till lampor som belyser buskar och träd underifrån. Hasse tycker inte att upplysta tomtar och otaliga lampor passar så bra vid gamla hus, men instämmer i att det kan vara tryggt och mysigt att se något ljus när man tittar ut genom fönstret en mörk kväll. Han varnar dock för amatörinstallationer med lösa sladdar i trädgården.
-Klipper man gräset och råkar köra över en sladd blir det inte roligt. Jag rekommenderar att man anlitar en elektriker som får göra en fast installation, där el dras från huset ut till en halvmeterhög stolpe där man vill ha sin trädgårdsbelysning.

Från stolpen drar man sedan kablarna till belysningen. All belysning och alla sladdar måste vara avpassade för utomhusbruk och man måste ha en jordfelsbrytare. Hasse tillråder en separat jordfelsbrytare för trädgårdsbelysningen, så slipper man riskera att all mat i frysen blir förstörd för att en utelampa har gått sönder.
-Det är också klokt att ha en huvudbrytare inne i huset, så kan du lätt slå av all el i stolpen när du åker från torpet.
Elkablar fästa på utsidan av huset blir sköra av solens UV-strålning och måste skyddas. Antingen väljer man svarta kablar som står emot sol bättre än vita, eller så målar man in dem i husets färg.

Gamla utelampor har ofta blivit illa medfarna av vindar och regn, men kan gå att rädda. De följer sällan de nutida normerna om jordning och säkerhet. Ta med den gamla lampan till en intresserad elektriker så kan han bedöma om den går att åtgärda. Annars återstår alternativet att satsa på en välgjord kopia.

Varning för el!
Risken för elolyckor är större ute än inne. Det beror dels på fukten ute, ström leds bättre i fuktiga miljöer, dels på att vi utomhus oftast står i direkt kontakt med marken/jorden.
Uttag utomhus ska alltid vara jordade. För nya uttag gäller dessutom krav på jordfelsbrytare. För ökad säkerhet kan du även komplettera gamla uttag med en portabel jordfelsbrytare. Anslut aldrig en apparat som du ska använda ute till ett ojordat uttag inne. Det kan vara livsfarligt! Om du måste använda skarvsladd, se till att den är jordad och avsedd för utomhusbruk och att den ansluts till ett jordat uttag.

Undvik att gå barfota när du arbetar med elapparater ute. Att ta i ett apparathölje som blivit spänningsförande samtidigt som du är i kontakt med jord är livsfarligt!

Ska du jobba med elapparater ute, kontrollera i bruksanvisningen att de är avsedda för utomhusbruk. Se till att du inte använder eller förvarar elapparater ute när det regnar eller är fuktigt. Se upp med dagg!
På elapparat som blivit fuktig kan höljet bli spänningsförande och därmed farligt.

Fast nyinstallation ute, till exempel vägguttag, måste utföras av fackman.
När du ska installera belysning utomhus i fuktig miljö ställs ännu högre krav på materiel och
installation. Kontakta en behörig elinstallatör som gör hela installationen.

Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp


Just nu 19 objekt