BLOMSTERPRAKT PÅ GAMMALT VIS

Att återställa en 1800-talsträdgård i sitt ursprungliga skick kan ge ytterligare ett lyft åt huset. Men det kräver både tid och kunskap. Ett spännande projekt som ägde rum ett par år sedan i Botaniska trädgården i Göteborg

För den som har ett 1800-talshus som någorlunda återfått sin ursprungliga skepnad efter pietetsfull renovering, kan det vara dags att kasta en blick ut genom fönstret. Harmonierar trädgården verkligen med byggnaden, eller borde den också återföras till rätt epok?

Faktum är att man på självaste Göteborgs Bo­taniska Trädgård just är inne i en sådan omdaning. Cen­tralt i anläggningen finns en gul herrgård i min­dre format som står kvar från tiden då det här var rena landsbygden. Trädgården framför huset har all­tid varit öppen för allmänheten, men var uppriktigt sagt inget man tog en omväg för. Då verkar det betydligt mer lovande med den så kallade Landeri­trädgården – stadsherrgården – som nu tar form.

Rigmor Celander, verksamhetschef för Botanis­kas trädgård, och Jimmy Persson, förste intendent och botaniker, förklarar dock att det är nödvändigt att kompromissa för att kunna föra arbetet framåt. Bland annat för att det är svårt att få tag i alla växter i just den form de hade i början av 1800-talet.

DEN KLASSISKA TRÄDGÅRDEN

Anläggningen är utformad efter de klassiska principerna, enligt de ideal som gällde redan för de persiska trädgårdarna, med vissa inslag från barocken. Det innebär bland annat geometriska former, stram rätlinjighet och symmetri. Fast kryddat med en nypa exotism. Som den här trädgårdens så kallade italienska månsten – en ädelstensvariant av mineralet ortoklas.

– Under en epok med många upptäcktsresor var det högsta mode med föremål från fjärran länder, säger Rigmor Celander.

Utöver de riktigt udda utsmyckningarna kan man också nå en tidstypisk effekt genom att till exempel kanta rabatterna med stora snäckor. Eller med runda och jämnstora stenar som har målats vi­ta. Några urnor med växter kan även förstärka intrycket, liksom en fontän.

KORTSNAGGADE GRÄSMATTOR

Det rätlinjiga bryts också av rundlar, men symmetriskt placerade och formellt planterade. I mitten, upphöjt, tronar en agave, omgiven av röda och vita sommarbegonior och echeverior.

Ge­nom den klassiska trädgården ville människan visa att hon kunde tukta och ta kommandot över växt­­ligheten. Den så kallade engelska träd­gården, som blev à la mode senare under 1800-talet, skulle däremot efterlikna naturen. Om än i tämjd form.

Blomsterängarna är ytterligare ett brott mot det stelt välordnade. På den tiden klipptes nämligen inte gräsmattorna utan slogs med lie. På Botaniska Trädgården är ängarna begränsade till rabatter, me­dan de stora mattorna är kortsnaggade, en an­pass­­­­ning till dagens estetiska ideal. På ängarna har man också planterat gammaldags narcisser, till exempel dubbla pingstliljor. De är småväxta och doftande, och blommar först i juni.
När Rigmor Celander och Jimmy Persson berättar om växter som kan vara aktuella i det här sam­­­manhanget är alla, med något enstaka undantag, bekanta från dagens plantskolor och frökataloger. Ändå känner vi inte helt igen dem.

Un­­­der hundra år av förädling har man nämligen strävat efter att få fram lägre och mer kompakta plantor, som alltså är mindre rangliga men har större blommor. Exempelvis är en flox av den gamla modellen mellan en och två meter hög. Det fanns inte heller så många sorter och färger av varje växtart.

Rigmor Celander erkänner att hon, som den trädgårdsmästare hon är, inte är helt nöjd med de givna förutsättningarna för att skapa den autentiska landeriträdgården.

– Det är svårt att få till det, med de smala rabatterna och de höga plantorna, förklarar hon.

Ett sätt är då att blanda nytt och gammalt, så att till exempel de höga floxen omges av lägre och mer stabila växter.

– Då tycker jag att de är väldigt vackra, för att de har en luftighet som de moderna kompakta växterna saknar.

»BONNAGRANNA« RABATTER

Jimmy Persson påpekar att de här växterna verkligen har bevisat sin goda härdighet och sjukdomsresistens: de har ju anpassat sig till miljön och klarat sig i åtminstone hundra år.

Den här tidens trädgårdar präglades inte heller av några genomtänkta färgkompositioner. Rabat­terna var, med Jimmy Perssons uttryck, »bonnagranna«. Alltså rätt brokiga.

­– Man var nog mer intresserad av varje enskild växt och dess skönhet än av helheten, tror han.

I en övergångsfas löser man formfrågan på Bo­taniska Träd­gården genom att symmetriskt plantera samma växt, till exempel blå stormhatt, i varje rabatthörn. Som en ram. Sedan fyller man på med samlingens gamla perenner på »raksträckorna«.
Växterna har letats fram under besök vid till exempel herrgårdar och gamla torp, och Botaniska Trädgården är även involverad i det så kallade Pe­ren­naprojektet som har sin bas på lantbruksuniversitetet i Alnarp i Skåne. Inom två år räknar man med att Landeriträdgården ska vara fullplanterad. I ett andra skede blir det aktuellt att byta växter, till de allra mest intressanta, och att möblera om för att nå mer harmoni.

BLOMMOR FÖR TORPENS FARSTUKVISTAR

Förr speglade trädgårdarna en större geografisk skill­nad. Däremot kunde man i en viss trakt hitta sam­ma växter i herrgårdens parklika trädgård som i rabatterna vid torpens farstukvistar. Herrskapet köp­­te redan på den tiden sina blommor, och sedan fick tjänstefolket ta med sig frön hem.

Aklejor, trädgårdsnattviol, stormhatt och plym­spirea är blomster som enligt Jimmy Persson väl kan pryda sin plats och ge ett autentiskt intryck vid 1800-talstorpet i skogsbrynet. Så ryser han vid blot­ta tanken på en mängd rhododendron i den miljön. De hör definitivt inte hemma där, menar han. Däre­mot förekom ofta rundlar med blommor, av samma modell som i Landeriträdgården, framför torpens och bondgårdarnas förstubroar.

– Det var vanligt att bönderna lät måla av sin gård, påminner Jimmy Persson. Hittar man en sådan gammal målning kan man låta sig inspireras och ta vara på spännande element.

Han påpekar också att man ofta kan hitta spår av igenväxta gångar i gamla trädgårdar som går att plocka fram om man vill återgå till den ursprungliga planen.

Rigmor Celander kan rentav ana en mer allmän renässans för den formella trädgården. Ja, åtminstone för de delar som vi fortfarande ser som vackra. I Europa finns i dag ett tjugotal anläggnin­gar som är återupprustade enligt de idealen.

– Det finns ju ett stort historieintresse i dag. Och när det pluralistiska upplevs som svåröverskåd­ligt kan det formella tilltala. Det strikta blir helt enkelt vilsamt.
Text: Margareta Omsäter
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 13 objekt