En knöl att älska

Snart dags för färskpotatis? Potatisen är ett av våra viktigaste livsmedel, och i Sverige finns stora odlingar av den nyttiga knölen.

Jordpäron, jordäpplen, pantoffler och plugg - den gulbruna knölen har många namn.
Några som ser till att vi kan avnjuta denna läckerhet är potatisodlarna Erland Jacobsson och Ann-Charlotte Fridh. De bor på Källgården utanför Linköping, i ett stort gult timmerhus från 1854 på gränsen mellan skog och slätt och utsikten är milsvid.
De gamla uthusen ser pigga ut efter ommålningen med Falu rödfärg i somras. Det märks att Erland och Ann-Charlotte lägger ner mycket tid på att hålla trädgården och husen i gott skick.
Och än mer tid får potatisen. Sedan 1975 är paret potatisodlare och lantbrukare. Varje år sätter de potatis på 15 hektar åker vilket motsvarar en promille av den totala potatisarealen i Sverige. Det gör dem ganska små i sammanhanget.
   – Jag är uppvuxen på gården och skulle gärna ha gått en jordbruksutbildning om bara framtidsutsikterna varit bättre, det var på 60-talet. I stället utbildade jag mig till civilingenjör och jobbade på Saab i fem år, berättar Erland.
   Men när det var dags för den äldre generationen att dra sig tillbaka i mitten på 70-talet såg framtiden för potatisodlare betydligt ljusare ut än den hade gjort tio år tidigare.
   – Jag tvekade aldrig, det var dags att pröva något nytt och det har jag aldrig ångrat, säger Erland glatt.
 Ann-Charlotte arbetade just då som lärare i naturvetenskap.
   – Jag trivdes inte särskilt bra med läraryrket så när chansen dök upp att överta lantbruket var det aldrig någon tvekan från min sida heller, säger Ann-Charlotte, som fortfarande är nöjd med beslutet. Det enda jag saknar är den dagliga kontakten med kollegor. Men vi jobbar åt oss själva och har ett omväxlande och roligt jobb.
Kanske var det samma drivkrafter som fick Erlands far och farbror att köpa gården på 50-talet?
-Det pratades mycket potatis bönderna emellan på den tiden, till och med i kyrkan, något som inte uppskattades av alla, säger Erland. Men potatis låg i tiden och sandjordarna passade bra för potatisodling.

Mer stordrift
Den stora ladugården från 1855 byggdes om till potatislager. I början av 1900-talet fanns det plats för 10 hästar och 60 kor. Nu trängs här hundratals lådor ända upp till taket fyllda med potatis. Det är kallt och mörkret doftar fuktig jord.
   – Temperaturen ska ligga runt fyra grader. Är det kallare försöker potatisen hålla värmen på egen hand. Då förbränner den stärkelse som blir till socker och potatisen smakar sött. Är det varmare än fyra grader kan den gro i förtid, berättar Erland.
   Här förvaras potatisen under vinterhalvåret i väntan på långtradarna som kör till någon av grossisterna i trakten.
   – De senaste åren har uppköparna blivit färre och större. I början på 90-talet sålde vi till småhandlare i Stockholm som körde ut potatisen i 25-kilossäckar, bland annat till Östermalms saluhall och Hötorgshallen. Sådant finns inte längre, konstaterar Erland lite vemodigt. Han saknar den snabba återkopplingen från kunderna. Då var, till skillnad från i dag, smak viktigare än utseende och folk kunde ringa direkt till oss och berätta hur potatisen smakade.
  En del av potatisen sorterar Erland och Ann-Charlotte själva inne i potatislagret. Erland sätter på sig hörselskydden och startar bandet som får potatisarna att hoppa och skaka på sorteringsbordet framför honom. Gröna och missformade potatisar sorteras bort och används som djurfoder. De övriga ramlar ner i olika fack beroende på storlek. 
   – Att sortera potatis är en vintersysselsättning och det brukar bli minst ett par timmar varje dag säger Erland.


Nyttigt och gott
Serveras det extra mycket potatis hemma hos en potatisodlare? 
   – Det står inte potatis på bordet dagligen, det blir en del ris och pasta också, berättar Ann-Charlotte som är mycket matlagningsintresserad.
   – Men potatis är både gott och nyttigt. Den innehåller stora mängder antioxidanter och sänker blodtrycket. Inte blir man tjock av potatis heller som vissa påstår!
Hur kan man fortsätta brinna för sitt yrke efter alla år med långa arbetsdagar och ibland osäker ekonomi? Svaret är ganska givet, menar paret.
– Man slipper ha en chef, man sköter sig själv. Och att producera mat känns meningsfullt. Vi är ute i naturen och upplever årstidernas växlingar, det är värt en hel del. Bara att få se saker växa är mycket intressant. Tänk att koldioxid, vatten och solens ljus kan skapa kolhydrater, det är helt fantastiskt!


Här får du veta mer om vår godaste knöl

Peruviansk nattskatta
Redan för 8 000 år sedan odlades potatis i Sydamerika, men först i slutet av 1500-talet kom potatisen till Europa och odlades då i botaniska trädgårdar som en kuriositet.
Olof Rudbeck tog potatisen med sig hem till Sverige på 1600-talet, och det gjorde förmodligen också hemvändande soldater från 30-åriga kriget. Men det var inte i egenskap av nyttoväxt man odlade potatis utan som trädgårdsväxt.
Jonas Alströmer var alltså inte den som införde potatisen till Sverige. Däremot föreslog han namnet potatis i stället för det rätt krångliga peruviansk nattskatta som använts dittills, samt gav ut en skrift om potatisodling och förändrade därmed synen på potatis. Den betraktades inte längre bara som en vacker blomma utan också som jordbruksgröda. Ändå skulle det ta lång tid innan allmogen övergav rovan och kålroten för potatisen. Under de svåra missväxtåren 1771-1772 ihop med skiftesreformer och en ökande folkmängd började dock alltfler odla potatis. Dessutom användes potatis till brännvin, vilket också ökade odlingen. 
Mest potatis odlades i Sverige runt år 1900, då nyttjades tio gånger så stor odlingsareal som i dag. Minskningen beror dels på minskad konsumtion, dels på att småodlingar försvunnit.
I dag finns flera hundra olika potatissorter i Sverige, alla med olika egenskaper. Tidiga eller sena, olika lämpliga att koka, baka eller steka och med varierande färg, form och smak. Förädlingsarbetet började redan i slutet på 1800-talet och syftet var bland annat att öka potatisens motståndskraft mot sjukdomar. Några av de mest populära sorterna, som Bintje och King Edward, kommer från den här tiden.

Prima potatis
1959 blev kvaliteten reglerad i en potatislag, som sade att potatis fick marknadsföras som kvalitetspotatis endast om den uppfyllde kraven på "Extra prima" eller "Prima" enligt kriterier som satts upp av stiftelsen Potatisbranschens företag SMAK (Svensk Matpotatiskontroll). Dagens kvaliteter kallas klass 1 (här platsar det mesta) och klass 2.


Laga Ann-Charlottes franska mandelpotatis!
Använd potatis av sorten Amandine. Rengör potatisarna med en borste och skär dem i 1,5 cm tjocka skivor. Häll över olivolja, strö färsk rosmarin över och salta. Baka i ugnen, 225 graders värme, i cirka 30 minuter.


Text och foto Anna Wåtz
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp


Just nu 19 objekt