En kunglig fönsterrenovering

För bara något decennium sedan var Stockholms slotts 964 fönster i bedrövligt skick. Något behövde göras! EN stor fönsterrenovering drog igång som tog tio år att slutföra.

Sedan några år tillbaka ståtar Stockholms slott med helt nyrenoverade fönster. Tio år tog arbetet med renoveringen, som omfattade 964 fönster mot­svarande en yta av nästan sjutton tennisbanor. Vid arbetets början var fönstren i uselt skick efter mån­ga år av bristande underhåll. De handblås­ta glasen var spruckna, färgen flagade och bågar och karmar hade rötskador. Många av byggnadens fön­ster är be­varade sedan slottets uppförande år 1754, och det dåliga skicket hotade både fönstrens kulturvärden och slottets känsliga interiörer. Reno­veringen genomfördes av Statens Fas­tig­hets­verk, som sköter för­valtningen av Stockholms slott, under ledning av förre slottsarkitekten, professor Ove Hidemark.

Stockholms slott ritades av Nicodemus Tessin den yngre efter den stora brand som ödelade Tre Kro­­­­nor 1697. När bygget påbörjades var glas fortfarande ett mycket exklusivt material och beskattades som lyx. I den nya slottsbyggnadens strama italienska barockarkitektur användes fönstersättningen som det främsta uttrycksmedlet. De stora fön­­ster­ytorna var symboler för ekonomiskt välstånd, och de allra största glaspartierna markerar slot­tets paradentréer.

Äldsta kända glaset daterat 1741

Slottets fönster kanske ger ett enhetligt intryck, men i själva verket finns 33 olika typer. En trämodell av den vanligaste typen finns bevarad. Mo­dellen till­­­skrivs Carl Hårleman, som tog över slotts­bygget efter Tessins död, och har daterats till åren kring 1730. Den fungerade som utgångspunkt för de snic­kare som tillverkade de ursprungliga fönstren. Till fönstrens karmar, ytterbågar och spröjs användes ek. De träspröjsade fönstren var en nymodighet och efterträdde 1600-talets blyinfattningar. Or­sa­ken var den utveckling av glastillverkningen som skedde under 1700-talet, då flera glasbruk startades i Sve­rige. Förbättringar i framställningen ledde till att allt större glas kunde tillverkas, och det ve­ka bly­et räckte inte längre till vid infattningen. Det är oklart varifrån det allra tidigaste fönsterglaset till Stock­holms slott hämtades. Känt är i alla fall att Kosta levererade glas till slottsbygget efter att glashyttan grundats 1742. Det äldsta kända glaset på slottet är dock äldre än så. På vinden finns en liten ruta med det inristade årtalet 1741.

Under åren har fönstren renoverats många gån­ger, och både färg och material har växlat. Sin nuvarande brunsvarta kulör fick fönstren när slottet renoverades 1897. Då fick slottets fasader också den ljust bruna färg som orsakat debatt under senare år. Under 1900-talet har skadade bågar ibland ersatts med nya i fur, och modernt floatglas har sedan 1970- talet ersatt skadade rutor.

Det var den förre slottsarkitekten Ove Hide­mark som drog upp riktlinjerna för fönsterrenoveringen. Bara traditionella material och tekniker fick användas. På så sätt upprätthålls den äldre bygg­­­nads­­traditionen, samtidigt som de använda materi­a­len har kända egenskaper. De samverkar tekniskt med omgivande material utan att orsaka skador, åldras vackert och är lätta att underhålla.

Byggnadshytta på borggården

I och med renoveringen placerades hantverket i fokus. En speciell byggnadshytta uppfördes på borg­­­­går­­den, där det praktiska arbetet genomfördes. I hyttan arbetade snickare, glasmästare och må­­­­lare med fönsterrenoveringen under de tio åren. Sam­man­lagt 90 000 arbetstimmar behövdes för att slutföra arbetet. Under den tiden byggdes kunskap om traditionellt fönsterhantverk och renovering gradvis upp, och arbetsprocessen utvärderades och förbättrades efter hand. Många av de arbetsredskap som behövdes specialtillverkades allt eftersom behoven uppstod. Ett viktigt mål var att föra vidare kunskap från äldre hantverkare till en yngre generation, så att våra kulturbyggnader kan vårdas på ett bra sätt även i framtiden. Parallellt med renoveringen bedrev därför Statens Fastig­hets­verk en lärlingsutbildning vid hyttan.
Vid renoveringen lyftes fönstren försiktigt ur karmarna och transporterades till byggnadshyttan där de renoverades. Gammalt kitt skrapades bort el­ler mjukades försiktigt upp med kittlampa. De gam­la, många gånger ursprungliga, glasen märk­tes nog­grant för att kunna återmonteras, på sin ur­sprung­liga plats. Beslagen togs bort och sågs över. Lös färg skrapades bort, men rester av äldre bemålning beva­rades när det var möjligt. På så sätt blir det möjligt att även i framtiden spåra fönstrens färg­sätt­ningar genom tiderna. Sentida alkydoljefärger, som inte fun­gerar som underlag för linoljefärg, avlägsnades dock helt. Bågen slipades med fint sandpapper. Se­dan märktes alla delar noggrant innan det var dags att ta isär bågen.

Stor respekt visades de ursprungliga materialen, och så lite som möjligt av det gamla virket byttes ut. Även tidigare lagningar där ursprunglig ek bytts mot fur respekterades på detta sätt. Där det var nöd­vändigt togs skadat virke bort, och ersattes med nytt genom snedskurna infällningar eller sulningar som limmades med fuktbeständigt utomhuslim. För lag­­­ningarna användes noga utvalt kärn­virke av svensk ek och fur, som fällts på vintern och sedan tor­kats under flera år. När arbetet var klart fogades bågen samman med nya ekpluggar.

Färgen ska strykas tunt

Innan fönstren målades provhängdes bågen, och passformen kontrollerades. Sedan grund­målades bå­gen med linoljefärg som förtunnats med 50 procent balsamterpentin eller alifatnafta. Bågen glasades, stif­­tades och kittades med traditionellt kitt tillverkat av krita och linolja. Efter att kittet tor­­kat under en vecka ströks bågen en andra gång med 25 procent förtunnad färg, och slutligen färdigmålades fönstret med ospädd linoljefärg. Att färgen stryks tunt och ges tillräcklig torktid är avgörande för det färdiga resultatet och för färgens hållbarhet. Efter var­je strykning lämnades därför gott om tid för tork­ning i bygghyttans verkstad, där ventilationen var god och temperaturen kunde kontrolleras.

De olika stegen i renoveringen dokumenterades noggrant. Fönstren fotograferades vid varje mo­ment, och uppgifter om mått, material, beslag, skador och lagningar fördes in på särskilda blanket­ter. Dokumentationen förvaras i slottsarkivet och är en fantastisk källa till kunskap inför framtida un­der­håll och renoveringar. För arbetet tog inte slut i och med att det sista fönstret hängdes på plats. Som var­je husägare vet är det de små, dagliga omsorgerna som är det viktigaste för att hålla förfallet borta. Där­­­­för inspekteras och underhållsmålas fönstren nu kon­­­tinuerligt. Förhoppningsvis leder det till att slot­­tet får behålla sina fönster i fint skick i många år framöver.
Text: Britta Roos
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 20 objekt