Fagra örtesängar

Örtagården på Hoby Kulle herrgård står i full blom. Prunkande digitalis och vallmo
står sida vid sida med grönskande gurkört, citronmeliss och kungsmynta. Mats Freidenfelt, som förvandlat den GAMLA 1800-TALS herrgården till ett välbesökt utflyktsmål, visar runt.

Från den stora linfröstenen i mitten strålar örtagårdens sängar.Mot stenen krossades linfrön till olja vid det gamla sågverket i Norrefors som ligger vid Miån i närheten.

Som en trädgård i trädgården ligger den där, Hoby Kulle herrgårds örtagård. Uppbyggd som en fornnordisk solsymbol knyter den an till den gamla grav­kullen som herrgården ligger på. När ägaren Mats Frei­denfelt för några år sedan började röja för att anlägga örtagården i lä vid en av herrgårdens flyglar upptäckte han ytterkonturen av en tidigare örtaträdgård.

– Flygeln visade sig vara herrgårdens ursprungliga köksflygel. När jag grävde kom salvia, mynta och bolltistel upp som trevliga överraskningar från förr. De är riktiga överlevare.

Fornnordisk solsymbol

Örtesängarna är trekantiga och strålar in mot mitten likt tårtbitar. I mitten finns ett stort runt stenbord, en gammal linfrösten. Van­ligare form för örtagårdar är annars den rektangulära som användes i klos­­ter­träd­gårdarna förr. Klos­ter­träd­gårdens örtodling var anlagd i strikt mön­ster, här odlades den viktiga råvaran till läkemedel.

Mats örter växer tämligen fritt innanför sina ramar med den hög­växande vallörten som hägn mot yttervärlden. De blå-rosa blomstänglarna hålls på plats av det omgivande staketet och ger vindskydd i det platta landskapet. Som kant mot de tegelstenslagda gångarna ligger vanliga stenar och där innanför växer det så att det knakar. Smultron med rosa blommor sprider sina revor överallt. Digitalis med sina spröda, men giftiga humlesurrande klockor blommar länge och står för färgprakten bland det grön-grå i kryddlanden. Precis som skira vallmon med rosaröda kronblad, papaver somniferum.

– Båda självsår sig friskt från år till år och man vet aldrig var de väljer att slå sig ner.

För den goda smakens skull

I örtagården växer ett åttiotal sorter, de allra flesta fleråriga eftersom det är enklast, tycker Mats. Ett­åringar sår eller planterar han ut för att fylla ut om någon planta inte vill sig något år. Vid vårens första rensning tar han sticklingar och planterar i krukor som radas upp utanför växthuset till försäljning.

Strax intill örtagården ligger ett nyuppfört orangeri som hyser både exotiska växter och café sommartid. Här serveras lätta måltider med grön bas.

– Jag satsar enbart på örter för den goda smakens skull. Grönsakerna som serveras odlar vi själva och de färska örterna från örtagården ger den extra kryddan.

Kungsmynta – vår oregano

Gulmåra, baldersbrå, alunrot och storvuxen pepparrot samsas med salvia, timjan och gurkört. Här finns citronmeliss, körvel, persilja och kungsmynta – vår svenska oregano, släkt med mejram. Åbrodd med sina dilliknande blad doftar någonstans mellan citrus och rosmarin och den bands förr till kyrk­buketter av den anledningen. Åbrodden, som är släkt med malört, har som sin släkting alltid odlats för sin behagliga doft och den är mycket lättodlad.

Mats Freidenfelt delar med sig av sina goda råd och erfarenheter medan vi går utmed gångarna. Ros­­­marin övervintrar inte och basilika trivs inte ens här, trots Blekinges rykte om sig som Sveriges trädgård. Men Mats brukar odla basilikan i kruka i orangeriet för att komma ihåg att vattna den ofta.

– Timjan lever några år och blir sedan träig, men jag brukar driva upp sticklingar från år till år. Sal­via blir också träig med tiden, men när de nya »mus­öronen« visar sig på våren är den lämplig att ansa.

Pepparmynta från Linnés Hammarby

Temynta tillhör Mats favoriter, i synnerhet den röda som blommar storslaget på ibland meterhöga buskar om man gödslar den ordentligt. Te­myn­tor­na, monarda, är inte av samma släkt som myntorna, mentha. Myntorna bör odlas i ett kärl, en hink eller liknande, som grävs ner eftersom de har underjordiska stjälkar som sprider sig mycket lätt. Äp­pel­mynta och kamomill är två andra örter vars blad ger goda uppfriskande teer, liksom pepparmyntan, som har lång tradition som magmedel.

– Min pepparmynta kommer från Linnés Ham­marby – en god vän knep en stickling.
Mot den gula husväggen växer jordärtskockorna höga. Mats undrar, lätt uppgivet, när han ska få se en blomma. De mjälla rötterna grävs upp och ser­veras i orangeriet. Att jordärtskockorna är hart när omöjliga att utrota accepterar han gärna. Det finns alltid lite kvar i jorden som förökar sig till nästa år.
Text: Anna Lena Einarson
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp


Just nu 26 objekt