Falu rödfärg, VÅR SVENSKA NATIONALFÄRG

Vacker, tålig och billig om man kokar själv. Falu rödfärg har blivit själva sinnebilden av svensk idyll. Och den blir dessutom bara vackrare med åren.

Hur kokar man sin egen rödfärg, och hur behandlar målarmästarna på Skansen denna vår sven­ska nationalfärg? För att ta reda på det begav sig Gård & Torp till Skansen en kall vårdag i april. Just denna dag är det hantverksdag i Skansens stadskvarter och det är liv och rörelse på gatan och inne på gårdarna. Vid Garvaregården står Björn Andersson och hans kollega Frank Sander och kokar rödfärg. Färgen görs i en stor vedeldad ko­­­kare. På marken ligger ingredienserna till färgen i hinkar – järnvitriol, mjöl och rödfärgspigment. Det röda färgpigmentet har en fantastisk orangeröd färg.

– Vi använder oss av det ljusa pigmentet som har brukats i alla tider, berättar Björn.

Den mör­­­­ka­­re rödfärgen introducerades i mitten av 1900-talet. Jag tycker att den ljusare rödfärgen är vackrare mot grönskan och den blir inte blålila när den mörknar.

Rör om i grytan

Frank rör långsamt i den stora grytan, den röda sör­jan sjuder knappt.

– Det är viktigt att röra om annars bränner mjölet fast i botten. Vi använder vetemjöl men förr i tiden hade man rågmjöl. Mjölets kokpunkt är vid 96–97 grader så färgen får inte koka efter det att mjö­­­­let har blandats i, varnar Frank.

På Skansen har man ingen linolja i rödfärgen, trots att många förespråkar det för att öka livslängden på målningen.

– Förr använde man nämligen inte linolja, för­klarar Björn. Färgen blir vackrare med åren vare sig man har linolja i eller ej. Jag brukar säga att rödfärgen åldras med värdighet till skillnad från andra färger.

Billigare att koka själv

Björn tappar upp lite varm färg i en hink och vi van­d­rar bort mot Delsbogården.

– Förra sommaren målade vi på innergården och nu i sommar ska vi ta oss an yttersidan, säger Björn. Det var 20 år sedan sist men det ser fortfaran­de fint ut.
Det finns ingen regel för hur ofta man bör måla om. Det är en fråga om tycke och smak. Personligen tycker Björn att det är vackert när det har gått några år. Med en mässingsborste skrapar han bort lös färg från väggen. Den nya färgen stryks på med en så kallad rödfärgspensel och det är rikligt med färg på. Björn visar hur man måste jobba in i färgen i trä­et och stryka flera gånger fram och tillbaka. I första strykningen späder målarna på Skansen färgen med 10 procent vatten. I andra strykningen ska färgen vara ren.

– Det finns ingen bättre färg att jobba med, säger Björn. Den är vacker, tålig och kokar man själv är den dessutom billig. Vad mer kan man önska?
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 13 objekt