Ge huset en ny mössa

Behöver man tilläggsisolera husets tak? Hur gör man? Vilka material är bäst i ett gammalt hus och varför måste man ha plast ihop med moderna material? Gård&Torps tekniske expert Per Zackrisson reder ut begreppen.


Byggnadens väggar och tak kan liknas vid våra kläder, som ska hjälpa oss att hålla rimlig temperatur och fuktighet. Den här artikeln beskriver husets mössa och lite om paraplyet; mössa för temperaturen och paraply för regnet.

Mössan, isoleringsskiktet, består av ett isolerande material omgivet av ett vindtätt material som stänger inne det isolerande materialet.
För att isoleringen ska hållas på plats omsluts den av brädor eller byggskivor. Isoleringen ska inte bara hindra värmen att lämna huset, den ska också tillåta fukt i form av vattenånga att lämna huset. Därför ska isoleringsmaterialet kunna ta upp och avlämna vattenånga.
De gamla naturliga byggnadsmaterialen som trä, lera, tegel och mossa har bra fukttransporterande egenskaper. De vanligaste moderna isoleringsmaterialen; glas- respektive stenull, har mycket sämre egenskaper i detta avseende så de måste skyddas mot fukt med en tät plastfolie. Förenklat kan man likna de två metoderna med att bo i en papperspåse respektive plastpåse.

I dag finns moderna högeffektiva isoleringsmaterial som härstammar från naturliga fukttransporterande råvaror. Den största gruppen för isolering av väggar och tak är cellulosaull från nytt trä, grovmalet alternativt finmalet, eller från återvunnet papper. Det finns också isoleringsskivor av linull och hampa. Till grundisolering finns ännu fler alternativ. Alla isoleringsmaterial i handeln innehåller någon sorts brandhämmande ämne, skivmaterial innehåller dessutom viss mängd bindemedel (”plast”) för att hålla ihop. Det finns också syntetiska material som är lämpliga att använda tillsammans med de naturliga isoleringsmaterialen. Hit hör olika folier som är vindtäta och fuktgenomsläppliga. Dessa är tillverkade i non-woven-teknik och behandlade för olika ändamål. Det finns även pappersprodukter för ångbroms och vindstopp.

Värme stiger, också i byggnader. Därför är det mycket viktigt att isoleringen på vinden eller upp mot taket är väl utförd. Väggarna i ett liggtimmerhus är jämförelsevis väl isolerande så länge de är i gott skick och gärna tätade med lerbruk och utvändig brädfodring. Med dagens energipriser och levnadsvanor är en tunn vindsisolering däremot helt otillräcklig.

I äldre byggnader är vinden ofta isolerad med 5-10 cm spån, medan vindsisoleringen i nybyggda hus kan vara upp till 50 cm tjock. Sådan isolering kräver att byggnaden även i övrigt är energisnålt konstruerad. För äldre hus rekommenderas upp till 30 cm cellulosaisolering, eller annat naturligt material. Isoleringsmaterialet ska alltså omslutas av vindtätt material. Den varma sidan av isoleringen ska ha en tätare folie än den kalla. Folien till den varma sidan brukar kallas ”ångbroms”. Den kalla sidan på vinden behöver i allmänhet ingen folie eftersom blåsten här är svag och cellulosaisoleringen själv bildar en tunn hinna.

För vindsisolering används ofta lösull som sprutas upp på vinden. Lösull är oftast billigare än skivmaterial och blir skarvfritt. Skivmaterial kan användas tillsammans med lösull om det finns utrymmen som är svåra att komma åt med sprutning. För små utrymmen blir skivor billigare eftersom sprutning kräver utrustning och kunnande från en specialist.

Det kalla vindsutrymmet måste ventileras. I äldre hus finns i allmänhet inga särskilda ventilationsöppningar utan när undertaket består av brädor eller stickspån räcker de många små öppningar som finns mellan trästyckena för ventilationen. Om undertaket lagts om med till exempel tjärpapp ska vinden ventileras. Det sker vanligtvis med en springa i takfoten och någon öppning i nocken. När det finns en springa i takfoten måste man skapa en spalt mellan undertakets undersida och isoleringen. Detta löses vanligtvis med en hård board (masonit) och 2,5 cm läkt som distans mot undertaket. När man vill använda utrymmet ända upp mot taket läggs isoleringsmaterialet mellan undertak och innertak.

Isoleringen kan läggas antingen över eller under det befintliga taket. Om man väljer att lägga isoleringen under behålls yttertaket oförändrat, om man lägger det över behålls volymen i rummet och takkonstruktionen kan lämnas synlig men yttertaket flyttas upp. (se skiss)

Lösull packas hårdare när den läggs mellan två hårda ytor, så samma isoleringsförmåga uppnås med 5 cm tunnare isoleringslager. När isoleringen ska byggas in är det synnerligen viktigt att taket är tätt eftersom ett litet läckage kan pågå länge innan det upptäcks vilket ger stor skada. Om undertaket består av stickspån eller träpanel rekommenderas en undertaksväv av ”gore-tex”-typ som är vattentät och ånggenomsläpplig. Samma väv används gärna på ett nytt råspontundertak. Om undertaket nu består av tjärpapp i gott skick skapas en luftspalt mellan undertakets undersida och isoleringen på samma sätt som tidigare angivits för takfoten. Även tak med falsad plåt eller tjärpapp förses med luftspalt.

Alla bostadshus har någon form av isolering på vinden, ibland ett tunt lager spån, ibland ett eller två lager med mineralull eller ett skikt med lerbruk med mossa ovanpå. Om isoleringen är i bra skick kan det räcka att komplettera den för bättre energiekonomi. Med bra skick menas att den är fri från mögel och musbon och att vinden är fri från synliga mögelangrepp.

Om innertaket är glest så att det ramlar ner spån mellan brädorna tas spånet undan och en ångspärr läggs in. Det gamla spånet kan antingen läggas tillbaka eller ersättas med annan cellulosaisolering. Även andra gamla isoleringsmaterial kan kompletteras med diffusionsöppna isoleringsmaterial.

Ångbromsen på den varma sidan av isoleringen är till för att begränsa fuktgenomträngningen genom isoleringen. Den sidan ska vara betydligt mindre genomsläpplig än den kalla. Om den kalla sidan, till exempel vinden, har lösull utan täckning kan ångbromsen bestå av innertaket, gärna kompletterad med en väv. Om den kalla sidan består av en diffusionsöppen undertaksduk behövs en ångbroms av speciell väv.
Äldre isolerade snedtak är i allmänhet isolerade med spån som sjunkit ihop och fungerar dåligt. Här är det bäst att riva bort det gamla och bygga upp enligt nya metoder.

Yttertaket med dess plåtbeslag runt skorstenen utgör det primära skyddet mot nederbörd. En skada i yttertaket ska snarast rättas till eftersom undertaket har mycket begränsad livslängd när det utsätts för vädrets makter.



Hur hittar jag isoleringen?

Anlita en entreprenör som är kunnig på äldre byggnadsteknik. Isoleringsmaterial av den typ som rekommenderas här kan vanligtvis inte köpas i den vanliga bygghandeln eftersom Sveriges mineralullstillverkare vägrar leverera till handlare som säljer andra isoleringsmaterial. Tala med närmaste byggnadsvårdsföretag för råd. Det finns naturligtvis flera metoder och flera material vid tilläggsisolering av äldre byggnader, en bra grundregel är ”lufttätt och diffusionsöppet”.

 

 
 
 



 
 
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp


Just nu 23 objekt