Vad är skillnaden mellan mullbänk, torpargrund, krypgrund och platta på mark? Allt du behöver veta om husgrunder!

Mullbänk

Fram till 1800-talets mitt stod de flesta hus på en mullbänksgrund. En mullbänk drar nytta av markens värme och har alltså inget luftutrymme mellan marken och golvet som andra golvkonstruktioner. I stället har utrymmet under golvet fyllts av ett tungt, lufttätt material, ofta lera och sand. Huset står för det mesta direkt på marken med ganska låga syllstenar.
Mullbänken har oförtjänt dåligt rykte beroende på felaktiga, yttre omständigheter.

Gösta Lindvall

Mullbänken består av ett solitt lager sten och sand samt ett enkelt golv som sitter fast i bjälklaget som ligger löst i sanden.

Rätt konstruerad fungerar mullbänken utmärkt men då krävs att marken runt huset är torr och att den sluttar från huset för att det inte ska bli problem, därför är dessa hus ofta placerade på en hög punkt i landskapet. Sedan är det viktigt att eventuell fukt som finns i marken kan transporteras fritt genom golvet och inte hindras av till exempel täta plast- eller linoleum-mattor. Konstruktionen bygger även på att eldstäderna hjälper till att både värma och torka upp grunden.

Vid ett byte av bottensyllar bör man vara medveten om att fyllningen rinner ut när huset lyfts och att det uppstår otäthet och även sättningar i golvet. För att förhindra det kan man gräva ut runt kanterna mot ytterväggarna innan huset
lyfts när nya stockar ska sättas på plats. Minst åverkan gör man genom att låta golvet ligga kvar, men såga en fris i golvet utmed väggarna som sedan läggs igen som en ram runt befintligt golv.

Torpargrund

Torpargrund består av ett byggt bjälklag med luftutrymme mellan bjälklag och mark.

Gösta Lindvall

Torpargrund med tydliga hörnstenar samt utfyllnad av sten och en liten luftspalt mellan mark och golv, bjälklag, isolering (organisk lösull) och övergolv.

Huset står oftast på stenar som bär under knutarna på huset. Stenarna däremellan är endast utfyllnad och har ingen bärande funktion. Grunden ska inte vara lufttät utan konstruktionen bygger på att luft kan cirkulera. Men det finns flera skador som kan uppstå på torpargrunden.
Den första är sättningar på grund av att konstruktionen vilar på ett fåtal stenar som kräver god grundläggning. Men eftersom stuprör tenderar att vara på samma plats som syllstenarna, kan det uppstå sättningar på de platserna då långvarig avvattning underminerar marken, alternativt på grund av tjälskjutningar i den fukthållande marken.

Den andra orsaken till skador är att man vintertid har upplevt golvet som kallt, eller haft problem med möss och valt att mura igen alla glipor i grunden. Under 1950-talet använde man gärna cementhaltigt bruk som drog fukt till sig vilket i sin tur skapade grogrund för mögel och hussvamp. Ofta har det satts vädringsluckor i dessa grunder, men då det råder stor okunnighet om när och hur man ska vädra kan även vädringsluckor skapa problem.

Man ska vädra då uteluften innehåller relativt låg fuktighet, vilket är vintertid från januari till maj men många väljer att vädra i perioden juli till september vilket är den period då uteluften är varmare och har bundit mycket fukt som kondenseras då den fuktiga varma luften kyls ned i grunden. Man ska alltså inte vädra under sensommaren alls. En bra investering är att sätta in en fuktkvotsmätare som mäter luftfuktigheten.

Se till att transportera bort takavvattningen från huset genom att gömma en markbrunn under kullersten som du sedan dar dräneringsslangar från, eftersom vattnet från taket är den enskilt största riskfaktorn tillsammans med felaktiga lutningar runt huset. Att se till att det inte finns stillastående kvarstående fukt är en grundförutsättning för att en torpargrund ska fortsätta vara en fungerande konstruktion.

Krypgrund

Krypgrunden är ofta en murad sockel eller en hel kilad eller sågad stengrund. Principen är densamma som vid torpargrund, men här vilar huset på hela bottensyllen i stället för på knutpunkterna.

Gösta Lindvall

Krypgrund gjuten i cement med bjälklag, isolering samt spontat golv. Ventiler är insatta i den gjutna grunden.

Precis som i torpargrunden finns det vädringsventiler. Men medan en torpargrund är relativt enkel att justera för sättningar, är det mycket svårt att justera om en krypgrund ifall det har blivit stora sättningar i den murade sockeln eller i stensättningen. En vanlig orsak till sättningar är att man har dränerat runt huskroppen, eller grävt för vatten och avlopp och att frånvaron av bindande fyllnadsmassor då har gjort att rörelser har uppstått. Ett varningens ord alltså, undvik att dräneringsgräva nära en krypgrund. Precis som med de andra grundkonstruktionerna är det viktigt att ha rätt lutning runt huset och transportera bort regnvatten från huset.

Platta på mark

I de tidigare konstruktionerna står en gjuten betongsula på ett kapillärbrytande makadamskikt.Makadam består av sprängsten och/eller stenkross som har partiklar som är så stora att vattnet genom sin egen tyngd rinner igenom materialet och inte sugs upp kapillärt. På senare tid ligger det även en åldersbeständig markisoleringsskiva för att öka byggnadens isoleringsvärde.

Gösta Lindvall

Platta på mark är en gjuten betongsula som man främst ser från 1950-talet och framåt.

Ibland ser man denna moderna lösning då man renoverar gamla timmerhus. Man låter gräva ur mullbänken eller har tagit bort bjälklaget i torpargrunden och ersatt allt med betongsula.

Betongsulan står kanske på ett kapillärbrytande skikt av till exempel makadam, men byggarna brukar bortse från att den kalla betongsulan skapar ett lufttätt och fukthållande lager som ansluter mot husets bottensyll. Följden blir inte sällan katastrofal då betongstommen gör att bottensyllen suger fukt och ruttnar i förtid. Det är många hus som drabbats av fuktskador på grund av gjutna betongplattor.

På nybyggda timmerhus ser man ofta betongsula, men då är det fråga om en hel konstruktion med ordentlig markdränering och ordentligt skydd mellan sula och bottensyll.

 

 

NUVARANDE Våra vanligaste husgrunder
NÄSTA Räddad restaurerad villa på Åland