Håll kylan borta med rätt isolering

Torv och fårull eller upphettat glas och vulkanisk sten? När det är dags att isolera huset kan du välja på allt från väl beprövade till hypermoderna material. Gård&Torps isoleringsspecial hjälper dig att välja rätt.

I ekohus undviker man mineralull och cellplast. I väggar och tak väljer man i stället oftast isoleringsmaterial av naturfiber och i grunden väljer man ofta mineraliska isoleringsmaterial som skumglas eller lättklinker (lecakulor). Dessa miljövänliga isoleringsmaterial passar också bäst vid renoveringar av gamla hus där de nya materialen skall fungera ihop med traditionell byggteknik.
I traditionell byggteknik användes inte tätskikt av plast, helt enkelt eftersom plast inte fanns förr. Husen var i stället byggda av material som kunde ta upp och avge fukt och med konstruktioner där fukten kunde vandra från den varmare insidan till den kallare utsidan för att sedan vädras bort. För man in plastskikt, plastfolie, plastfärg eller plasttapet på fel ställe i en sådan konstruktion kan det gå illa, eftersom man hindrar fukt från att komma ut. Ytterligare en fördel med traditionella material är deras förmåga att buffra fukt på samma sätt som en ylletröja. Materialet jämnar ut den relativa luftfuktigheten och ger ett behagligare inomhusklimat.
Vilken isolering man skall använda varierar med huset och de behov man har. Lösfyllning med cellulosafiber är ett beprövat och bra sätt om det gäller vindar eller väggar med hålrum som kan fyllas. Träfiberskivor används mycket i Tyskland när man vill arbeta med styva självbärande skivor, cellulosafiberskivor är bra om isoleringen behöver vara mer flexibel. Linfibermattor är också ett förnämligt isoleringsmaterial framförallt när man behöver ett mer böjbart material.
Isolering i grunder kräver andra material, de skall tåla fukt utan att isolerförmågan försämras och hindra markfukt från att komma upp i huset. Här kan man använda lösfyllning av skumglas som är ett nytt material som kan ersätta cellplasten, behöver isoleringen vara bärande är de dyrare cellglasskivorna en möjlighet. Perlite består av mindre kulor och kan användas som isolerande fyllning i skalmurar. Träullscementskivor är ett bra material om man skall putsa utanpå isoleringen.  Vill man vara ännu mer trogen originalet är naturligtvis kutterspån och torv traditionella isoleringsmaterial som fungerar även i dag.

Isolera rätt
Jämför de olika isoleringsmaterialen!
Lambdavärdet (_) anger isolerförmågan, ju lägre värde desto mindre värmeförluster. Vid val av isolering bör man också tänka på miljöpåverkan och vad som passar i huset.

Mineralull (gullfiber) (_ = 0,035-0,040) kan inte ta upp fukt, därför rekommenderas alltid att man skall ha en plastfolie på insidan av en sådan konstruktion. Mineralullens fibrer kan lossna och via inandningen hamna i lungorna. De flesta mineralullsprodukter innehåller små mängder urea och fenol/formaldehydhartz som bindemedel. Vid brand avges farliga gaser, framförallt fenol.  Små mängder silikon och mineraloljor tillsätts för att minska dammbildning. Mycket energi går åt vid tillverkningen.

Cellplast (_ =0,035-0,040) eller polystyren isolering (EPS) tillverkas av fossila råvaror. Cellplast tar endast upp små mängder värme och fukt och kan därför inte bidra till att jämna ut inomhusklimatet. Tillverkningen är komplicerad, energikrävande och miljöfarlig men sker i slutna processer. Vid tillverkningen och vid brand avges styren som är skadligt för vårt nervsystem. Vissa fabrikat innehåller organiska, halogena bindemedel som kan vara cancerogena eller allergiframkallande, samt bromerade flamskyddsmedel. Cellplast bryts ner av ultraviolett ljus och bör därför inte användas utomhus. Det är oklart hur länge plasten håller och hur känslig den är för insektsangrepp.

Linfiberisolering (_ =0,040) består av linfibrer som är för korta för textiltillverkning. Det har goda egenskaper för fuktbuffring, upp till 25% av sin egen vikt, och när det gäller ljudisolering. Materialet är naturligt resistent mot skadeinsekter, tål fukt och brinner inte särskilt bra. Fibrerna limmas med potatisstärkelse ihop till mattor, för att få mattorna styvare tillsätts 2-18 viktsprocent polyesterfibrer. För att förbättra brandskyddsegenskaperna tillsätts ibland lite borsalt.

Hampafiberisolering (_ =0,040) består av mattor med hoppressade hampafibrer. Eftersom hampa har en naturlig svamp- och bakteriehämmande inverkan behöver isolermaterial av hampa inte impregneras. Mattorna är fuktbuffrande och har goda ljudisolerande egenskaper. För att göra hampaisoleringen styvare kan man blanda in 15 % polyesterfibrer och ibland tillsätter man 3-5 % soda som flamskyddsmedel.

Cellulosafiberisolering (_ =0,040-0,045) framställs av gamla tidningar eller nyproducerad pappersmassa. Finns som lösfyllning eller som skivor. Tidningspappret mals ner och blandas med borsyra, borax eller ammoniumpolyfosfat för att bli mindre brandfarligt och begärligt för mögelsvamp. Tillsatserna kan vara 14-25% av massans vikt. Ammoniumpolyfosfat anses mer miljövänligt än borsalt. Cellulosafiberisolering kan absorbera och buffra fukt. Fibern är relativt tung, vilket innebär att ljudisoleringen blir god. Sprutas in med visst tryck, så hålrum fylls ut effektivt. Cellulosafiber dammar och andningsskydd skall användas.

Fårullsisolering (_ =0,040-0,045) är relativt brandhärdig och har god förmåga att ta upp, lagra och avge fukt. Hårt sammanpressade fårullsmattor används även som stegljudsisolering och eftersom ullen tål höga temperaturer används den som rörisolering. Fårull är dock utsatt för malangrepp och impregneras därför med halogenorganiska föreningar som eulan och mitin. Ett alternativt sätt att skydda bomullen är att blanda den med ett tunt skikt lera. I Tyskland säljs fårullsisolering med borsalt, oftast 3 %, som är förstärkt med upp till 18 % polyesterfibrer.

Korkisolering (_ =0,040-0,045) tillverkas av barken på korkeken och importeras från Spanien, Portugal eller Nordafrika. Korkisolering är motståndskraftig mot fukt och röta och angrips inte av skadedjur, dessutom har kork minimala temperaturrörelser. För att öka isolerförmågan är det vanligt att expandera korken med vattenånga vid 380 graders temperatur i tryckkärl. Därefter pressas den ihop till skivor eller rörskålar. Korkens egna limämnen håller ihop materialet. Skivorna är relativt starka och har god återfjädringsförmåga och används därför till isoleringar som utsätts för tryck som till exempel terrasstak. Granulerad kork kan användas som isolering i bjälklag.

Cellglasskivor (_ =0,040-0,055) görs av returglas som smälts ner och blandas med 2 % kolpulver. Då bildas skivor med en sluten struktur som innehåller 98 % luftbubblor. Materialet är starkt, vatten- och diffusionstätt, varken möglar eller brinner och håller mycket länge. Men materialet är dyrt och mycket energi går åt vid tillverkningen. Lämpar sig väl för grundkonstruktioner. Om man isolerar mot marken med cellglas kan man göra betongplattan mycket tunnare eller helt ta bort betongplattan och lägga andra konstruktionselement direkt på cellglaset. Cellglas lämpar sig också väl för att isolera källarväggar utvändigt. För att göra skarvarna mellan cellglasskivorna vattentäta används bitumen. Bitumen innehåller små mängder cancerogena ämnen och bör inte användas inomhus.

Träfiberisolering (_ =0,040-0,055) tillverkas av trä som flisas och mals, späds med vatten och pressas ihop under värme och tryck. Träets lignin fungerar som bindemedel. Träfiberisolering används framförallt i form av hårda porösa skivor som är lätta att applicera, vissa skivor är till och med spåntade för att man skall kunna undvika otätheter i skarvarna. Vissa isolerskivor av träfiber är utan tillsatser men det finns även skivor med tillsats av borsalt och/eller ammoniumpolyfosfat.

Kutterspån (_ =0,045-0,055) som lösfyllnad i väggar och tak var vanligt förr. Kutterspånet torkas till 20 % fukthalt, fylls i väggarna och stampas så att det packas väl. Konstruktionen måste vara utförd så att det går att fylla på, eftersom kutterspånet sjunker ihop lite grand med åren. Materialet tar upp och avger fukt på samma sätt som trä. För att minska risken för angrepp av skadedjur och insekter kan man tillsätta 5 % släckt kalk. För att förbättra brandskyddet och minska mögelrisken finns olika metoder. På den tyska marknaden finns kutterspån med ett tunt skikt av cement, det finns också kutterspån som tillsatts soda och vassle samt kutterspån med 5-8 % soda eller magnesiumklorid.

Perlite (_ =0,045-0,060) framställs genom att man hettar upp en nermald vulkanisk bergart till 1 000-1 100 grader. Då förångas det i stenen bundna vattnet, materialet expanderar till en 15-20 gånger större volym och får därmed en porös struktur. Perlite används som isoleringsmaterial för lösfyllnad i skalmurar och grunder. Perlite kan inte brinna och reagerar inte kemiskt med andra material. Materialet är diffusionsöppet och så pass tryckhållfast att det kan användas som underlag för flytande golv. Hyperlit är perlite som man har sprutat silikat på (0,2 viktprocent) vid 400 grader och som därmed blivit fuktavvisande.

Torvisolering (_ =0,040-0,080) användes förr som ett alternativ till kutterspån. Den torv som används är den översta torven i mossar där nedbrytningen inte gått så långt och där fibrerna är intakta. Torv som lösfyllnad har torkats, malts och har ofta en tillsats av 5 % kalk. Torv har lågt pH-värde och verkar därför bakterie- och mögelhämmande. Torv sjunker ihop en del i väggkonstruktionen och måste därför kunna efterfyllas. Det dammar ordentligt när man isolerar med torv.

Träullscementskivor och block (_ =0,090-0,150) består av träull (35 %) med cement eller magnesium som bindemedel (65 %). De är fukttåliga, fuktbuffrande, ljudabsorberande, tryckhållfasta, brandhärdiga och har högt pH-värde som försvårar mögelpåväxt. Skivorna är tunga och därför ljudisolerande. På grund av sin grova yta är de en utmärkt putsbärare och kan användas som tilläggsisolering på ytterväggar som skall putsas eller panelas. Det finns också träullscementblock av vilka man kan bygga bärande väggar.

Skumglas lösfyllning (_ =0,100-0,160) tillverkas av returglas som mals ner, blandas med ett jäsmedel och värms i en ugn till 1 100 grader. Då får man en glaskaka full med luftbubblor som när den kyls av går sönder till mindre bitar (1-6 cm stora) som används som isoleringsmaterial för lösfyllning i till exempel husgrunder. Materialet är starkt, vattentätt och diffusionstätt, varken möglar eller brinner och håller mycket länge. Kan vara både dräneringslager, bärlager och isolering. Fördelen jämfört med cellglasskivor är att skumglas är avsevärt billigare och det går åt mycket mindre energi vid tillverkningen. Isolervärdet är dock bara hälften så skiktet måste vara minst dubbelt så tjockt.

Lättklinker eller lecakulor (_ =0,100-0,160) framställs genom att man bränner lera till 1 250 grader. Då expanderar leran och bildar små kulor med hårt skal och ett celluppdelat luftfyllt inre. Lättklinker används som isoleringsmaterial för lösfyllning i grunder. Ganska trycktåligt men har en tendens att ”rinna” undan vid punktbelastning. Energiåtgången vid tillverkning är relativt hög. Lättklinker kan även gjutas ihop med cement till block som används som bärande element i grunder och källarväggar, men då försämras isolerförmågan.

Lättbetong (_ =0,100-0,200) tillverkas av finmalen sandsten/kvartssand, kalk, cement, naturgips, vatten samt lite sand. Som jäsmedel tillsätts aluminiumpulver. När pulvret tillsätts bildas vätgas, som gör att blandningen jäser och luftbubblor bildas. När massan har stelnat skärs den till och härdas. Lättbetong har medelgod ljudisoleringsförmåga, dåligt fuktmotstånd, god fuktabsorptionsförmåga, medelgod värmeackumuleringsförmåga och tryckhållfasthet. Används i väggar, tak och bjälklag som bärande och trycktåligt isolerande material. Livslängden beror på cementens kvalitet.

Text Varis Bokalders
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp


Just nu 19 objekt