Överallt finns originaldetaljerna kvar. Foto Per Myrhed
I västra Stockholm ligger Kälvesta, ett typiskt lite sömnigt radhusområde med bilfria gator och lekande barn. De flesta radhusen har renoverats, förändrats och byggts om sedan dess efter olika tiders modetrender, men åtminstone ett av dem har kvar i stort sett varenda detalj från byggåret. Vinyltapeter, träpaneler, den obligatoriska bardisken i källaren, ljusblått sanitetsporslin med matchande medaljongtapeter i guld och blått, teakluckor, gröna glasknoppar? allt finns kvar som ett välbevarat och högst levande monument över sent sextiotal.
Här bor sedan ett par månader Clara och Stefan med barnen Alfred, 3 och Alva, 1 år. Familjen flyttade in strax före jul.
-Vi hade letat hus ett tag, mest på södra sidan om stan, men de flesta husen där blir väldigt dyra och är ganska små. Här fick vi mycket hus för pengarna, berättar Clara. Dessutom är Clara uppvuxen i området och hennes mamma bor fortfarande kvar strax intill.
Samma ägare i 35 år
Området består av totalt 200 hus byggda 1968. Husen på Ängsullsvägen, där Clara och Stefan bor, ritades av Bertil Karlén på Helper-Karlén arkitektkontor och var lite dyrare än andra hus i området. Just det här radhuset har dessutom specialdetaljer, mäklaren som förmedlade husen köpte det till sig själv och gjorde en del tillval. Så finns till exempel interntelefon bara i det här huset, med enheter vid entrén, i köket, sovrummet, bastun och gillestugans bardisk. Bara att beställa en pilsner till bastun? Också kopparplåten på den öppna spisens kåpa är en speciallösning gjord enbart för mäklaren.
Glasbetongfönstret släpper in ljus till köket. Grönt kakel i original, förstås.
Mäklaren bodde här i tre år och sålde sedan huset vidare till familjen Andersson, som bodde här 1971-2006 och har tagit oerhört väl hand om huset. Köksluckorna ser ut som nya, glasknopparna på garderoberna glänser fortfarande, originalarmaturerna i badrummet ser ut att vara i nyskick, tvättmaskinen gav upp först i januari i år efter att ha tjänat i nästan 40 år. Huset var extremt modernt på sin tid, med nytänkande i stort och smått, som en smart vikvägg, öppen planlösning mellan vardagsrum och kök och en tuff bardisk i källaren. Och i dag, 39 år senare, känns det toppmodernt - igen - eller kanske fortfarande.
Praktiska lösningar
Clara har alltid gillat sextio- och sjuttiotal. Hon är textilkonstnär, klart inspirerad av de färgglada och formrika decennierna, och köper gärna porslin och textilier från tiden. För henne var husets originalskick ett tungt vägande skäl till köp. Stefan, som arbetar som programmerare, är mer tveksam till hela epoken, men nu efter några månader i huset börjar han se kvaliteterna.
-Först tyckte jag vi skulle riva ut det mesta, men nu vet jag inte längre. Clara är så förtjust, och många kompisar har kommit hit och berömt huset. Då har jag börjat se att det faktiskt är fint. Och många lösningar är verkligen praktiska, säger han och visar ett litet skåp utan botten på gästtoaletten, finurligt placerat över en radiator och avsett att torka blöta ytterkläder i.
-Man kan väl säga att jag är försiktigt positiv, även om jag inte är så säker på att jag gillar köksluckor i teak.
Matchande detaljer
Badrummet är smått fantastiskt i sin sobra elegans. Kakel, sanitetsporslin, sminkbordet i teak, handdukshängare och armaturer; allt är i original och ytterst välbevarat.
Familjen funderar på att tapetsera om och måla de många, aningen murriga furupanelerna vita, men vänta lite eller avstå helt från övriga renoveringar.
-Tyvärr är inte badrummen fuktskyddade, så dem måste vi kanske göra om, men badrummet uppe vill jag verkligen ha kvar, säger Clara.
Det är lätt att förstå, badrummet är fantastiskt fint i sin välbevarade sextiotalsdesign. Ett sminkbord i teak, matchande handdukshängare, smäckra armaturer, bidé, sanitetsporslin i milt cremegult och ett ytterst tidstypiskt brunmönstrat medaljongkakel. Det skulle kunna vara ofräscht och bedagat, men är verkligt vackert, tack vare de gedigna materialen och att huset skötts så pedantiskt under alla år.
Överallt märks stor omsorg om detaljerna. Så är till exempel spolknoppen på den blågröna gästtoaletten grön för att passa med rummets övriga färger. Garderobsknopparna av glas är genomgående färgmatchade med vävtapeten på dörren, orange knopp mot röd vävtapet, grön glasknopp mot grön tapet. Överallt är sextio- och sjuttiotalen närvarande, på ett raffinerat och lågmält vackert vis.
Även om Clara gillar tiden hade hon inte direkt gått omkring och längtat efter ett radhus från 1968.
-Min dröm var ett femtiotalshus; ett ljusblått kök med lutande skåpdörrar, rutiga linoleumgolv. Men det var det här det blev, och då är frågan om vi skall försöka göra om det här huset till vår dröm, eller om vi skall se kvaliteterna och det som är vackert här och ta vara på det.