Nya tapeter med gamla mönster

På Duros tapetfabrik har alla gamla tapetvalsar sparats sedan 1930, och här görs populära kollektionen Gammalsvenska som baseras på bevarade tapeter från svenska gårdar.
 

Duro är Sveriges äldsta tapetfabrik och startade i Hagaström i Gävle 1930, i en gammal tobaksfabrik från slutet av 1800-talet. Sedan dess har här gjorts tapeter i obruten följd.
1930 var ordet miljövänligt inte uppfunnet, men redan från början hade fabrikens grundare Lennart Norström en tydlig ambition att göra varaktiga och miljövänliga tapeter. (Därav namnet Duro, som på latin betyder stark, varaktig och beständig.)
Det sista skriket var tvättbara tapeter, något helt nytt för prövade husmödrar som dittills hade kämpat mot smuts från gasspisar och fotogenlampor. Enda sättet att råda bot på smutsen hade varit att tapetsera om ofta, därför hittar man så många tapetlager i äldre hus, men nu kunde man enkelt dra en trasa över väggen vilket innebar succé för de tvättbara tapeterna. Läser man gammal tapetreklam återkommer ordet tvättbara ideligen, ett bevis på att det var ett tungt försäljningsargument.
 
Tack vare att fabriken aldrig har blivit flyttad finns en unik samling gamla mönster bevarade, från företagets barndom till i dag.
I valskällaren hänger tusentals gamla tapetvalsar med alla mönster som har gjorts på fabriken sedan 1930.

Magnolior gjorda av Sven-Erik Skawonius, Sigvard Bernadottes diskreta mönster, slingrande jugendrankor, bulliga sjuttiotalshjärtan, reliefmönstrade ”havregrynstapeter”, vilda och stillsamma blommönster, tjocka moln från Tiogruppen… tapetnostalgikern blir salig.


När tapeter började maskintryckas i mitten av 1800-talet använde man päronträvalsar.
Man skar ut det mönster man inte ville trycka ur en trävals och lade färg på valsen. Vid trycket hamnar färg bara på det trä som finns kvar.
När Duro startade 1930 och fram till 1970-talet användes i stället så kallade stuckna valsar, där man spikar fast smidda mässingsdetaljer på valsen. Valsen byggs ut tills mönstret framträder som man vill ha det. Man lägger på färg och mönstret trycks.
Från 1970-tal till i dag används gummivalsar, där mönstret graveras in med laser. På ett vis är vi alltså tillbaka i 1800-talets system med en vals vars omfång minskar när mönstret tillkommer.
De gamla valsarna kan inte användas för nytryck, maskinerna är ombyggda för dagens gummivalsar. Däremot kan de användas som förlagor när ett gammalt mönster skall tas upp igen, vilket händer relativt ofta.
 
Tidigt valde Duro att samarbeta med svenska formgivare för sina mönster, en tradition som fortfarande är stark. Under 1930-, 40- och 50-talen samarbetade man med namn som Sigvard Bernadotte och Viola Gråsten, på 1960- och 70-talen Tiogruppen och Inez Svensson och i dag arbetar man bland annat med Betty Svensson, Ulla Gustavsson och Heli Parkkila. Fabriken har också sin egen formgivare anställd.

Dessutom har Duro kollektionen Gammalsvenska, som bygger på nyframtagna tapetmönster från olika gamla gårdar. Gammalsvenska kom första gången 1968 och har sedan återkommit med jämna mellanrum. Mönstren väljs ut genom tips från antikvarier och museifolk och från prover som skickas in av privatpersoner. Kollektionschef Monika Juhlin Boström berättar att fabriken gjorde ett upprop tillsammans med tidningen Land 1976, där gamla tapeter efterlystes. Mängder av mönster kom in; fram till i dag har fabriken fått in tiotusentals olika tapetfragment vilka är en viktig del av vårt kulturarv. Några av dem har sedan tagits upp i Gammalsvenska.
-Vi försöker få god spridning i tiden, från olika landsändar och från olika miljöer som torp och herrgårdar. Även mönster och färger skall varieras när vi gör Gammalsvenska.


En av de mest populära är 1920-talstapeten Färnebo, som hittades i ett kök i ett hus som hör till Gysinge centrum för byggnadsvård. 
Ofta finns bara ett fragment kvar av originaltapeten, som skannas och byggs ut till hela mönstrets omfång, en så kallad mönsterrapport. Formgivare Göran Bergström berättar att han ofta får gissa sig till hur mönstret skall se ut utanför det bevarade fragmentet. Därefter tillverkas nya valsar efter det gamla mönstret, färger blandas till och tapeten trycks med limtrycksmetoden.
Att återuppta och sprida de gamla mönstren är en kulturhistorisk insats, men också ett sätt att ge kunderna vad de efterfrågar.
-Många med gamla hus vill gärna ha tapeter som passar i stilen, säger marknadsförare Helen Söderström.
Den gamla tobaksfabriken från 1898 byggdes på med modernare delar på 1950- och 80-talen, men känns fortfarande förvånansvärt liten och småskalig med tanke på att här tillverkas tusentals rullar tapet varje år, både för den svenska marknaden och för export till bland annat Europa och Asien.


I dag kombineras
hantverk med modern maskindrift i fabriken. Färgerna provas ut manuellt och alla tapeter trycks med limtrycksmetoden på gamla maskiner som har anpassats och vidareutvecklats från det traditionella tapettrycket.
 
 
Foto Mikkel Ørstedholm 
 
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 30 objekt