Odla hållbart

Som en motreaktion på de ekologiska problem som uppstod i det allt mer industriella jordbruket under 1970-talet, utvecklades permakulturen. Odlingsmetoden strävar efter att skapa en helhet i trädgården, där varje del är till nytta för en annan del. Alla trädgårdar kan planeras utifrån principerna, liten som stor – vi lär dig hur.


Permakultur är ett odlingssätt där man producerar mat genom att träd, buskar, örter, smådjur, och fjäderfän samodlas, samverkar och drar fördel av varandra. Dess motsats är monokulturodling som genom sitt ensidiga näringsupptag utarmar jorden och lätt drabbas av skadeinsekter. Trädgårdsland är betydligt mer produktiva än stora jordbruk, och med permakultur - där man odlar i flera olika nivåer - kan produktiviteten ökas ännu mer. Metoden utvecklades av australiensaren Bill Mollison på 1970-talet, för vilket han belönades med ”Right Livelihood”-priset 1981. Permakultur betyder egentligen permanent odling, permanent agriculture. I motsats till vanlig odling där man varje år börjar på nytt med en naken jord, bygger man inom permakultur upp en trädgård med fleråriga växter och smådjur som ger avkastning varje år. Att bygga upp ett permakultursystem är arbetsintensivt i anläggningsskedet, men skall i gengäld kräva lite tid i skötsel. Metoden har spridit sig över hela världen och tillämpas i olika klimat och skalor för många olika ändamål. Kort sagt kan man säga att permakultur går ut på att se odlingens helhet och att upptäcka sambanden mellan bostad, livsmedelsproduktion, djur, växter, vattenförsörjning, avloppsrening och energiförsörjning.

Zonering är A och O

Grunden till energieffektiv planering av sin mark är zonering:
• Zon 0. Bostadshuset, med ätliga växter i köket, vinterträdgård i tillbyggt växthus och grönt tak.
• Zon 1. Den del av odlingarna som ofta behöver ses över, kanske flera gånger om dagen. Zon 1 ligger närmast huset och kan vara en kryddträdgård, trädgårdsland och växthus.
• Zon 2. Det som man behöver se till någon gång varje dag kan ligga lite längre bort, såsom höns, ankor och bärbuskar.
• Zon 3. Sådant som behöver tillsyn med några dagars mellanrum, exempelvis betande djur och fruktträd kan ligga ännu längre bort.
• Zon 4. Här finns sådant som behöver ses till några gånger om året såsom säd och potatis.
• Zon 5. Utgörs av vildmark där man plockar svamp och bär, där man fiskar och jagar och där man hugger ner träd för att få ved och timmer.

Odlingarnas form
Odlingarna planeras i regel tredimensionellt med träd, buskar och grödor. Växter av olika höjd och med olika rotdjup pusslas ihop på ett yteffektivt sätt. Det gäller att ta vara på solljuset samt att utnyttja jordvolymen, dessutom skall växterna trivas med varandra och inte konkurrera ut varandra.
För att kunna komma åt växterna lättare arbetar man ofta med upphöjda odlingsbäddar. Ett exempel är den upphöjda odlingsbädden i nyckelhålsform, som gör att man inte behöver ta så mycket mark i anspråk för trädgårdsgångar.
Randzoner där två biotoper möts, såsom skogsbryn och stränder, är extra produktiva och för att maximera längden på randzonen arbetar man inom permakultur med böljande naturliga former. Exempel på detta är den tredimensionella kryddspiralen eller vatten som leds i sicksack i lutande terräng för att kunna användas till bevattning på sin väg genom landskapet.
Kombinera perenner med ettåriga växter
I permakultur används perenna och självsående växter så mycket som möjligt. Det finns många ätbara perenna växter som är lämpliga att odla i trädgården, såsom mangold och jordärtskocka. Genom att kombinera fleråriga växter med ettåriga kan man få tillgång till grönsaker en stor del av året, när perennerna vissnat ner på hösten finns de ettåriga växterna kvar, till exempel kålväxter och rotfrukter, som kan skördas ett tag till.
Många vackra blommor såsom krasse och ringblomma är också ätbara. Blommor och grönsaker mår bra av att växa tillsammans då somliga blommor skyddar grödorna. Vissa sorter av tagetes oskadliggör exempelvis de rundmaskar som angriper tomater och de avger även ämnen som håller tillbaka åkervinda ock kirskål.

Daggmaskar och träkol ger fin jord
Eftersom jorden aldrig skall ligga bar tillämpas täckodling, vilket innebär att jorden täcks med gräsklipp, löv eller råkompost beroende på säsong. Täckodlingen medför mindre ogräsrensning, mindre behov av bevattning och därmed mindre arbete. Vissa växter såsom klöver och ginst har en kvävefixerande förmåga och ökar jordens bördighet genom att de kan hämta kväve från luften och tillföra den till jorden. Dessutom blir ginstens frön till mat för höns och genom att den blommar länge är den en näringskälla för bin. Jorden får ytterligare näring genom att man odlar växter som slås av och får ligga kvar på marken som gröngödsel.
Daggmaskar har en positiv verkan på jordens bördighet eftersom de bryter ner organiskt material och luckrar jorden. Daggmaskar kan hämtas från bördig jord och introduceras i trädgårdsjorden eller också kan man göra maskkomposter där maskarna trivs och förökar sig. Den färdiga komposten och maskarna sprids sedan på jorden. För att förbättra kompostprocessen kan effektiva mikroorganismer tillföras – bakterier.
Nyligen har markforskare gjort en upptäckt att tillsatt träkol ger jorden en extra skjuts, traditionellt använde sig indianer i Amazonas av denna metod. Träkolet gör jorden svart och mycket bördig då det lagrar vatten och de fina porerna förbättrar levnadsförhållandena för mikroorganismer. Stenmjöl förbättrar jorden ytterligare.

Kor, höns och grisar

Betesdjur kan livnära sig på mark som är för mager för att odla på. Djuren flyttas från hage till hage för att bättre ta tillvara gräset och de stallas nattetid så att så lite gödsel som möjligt går till spillo. Träd på betesmarken bidrar dels som foder till djuren och de löv som faller ökar jordens bördighet. Ask till exempel slår inte ut förrän gräset hunnit växa upp och dess löv är mycket näringsrika, för mer foder kan träden hamlas. Träd ger dessutom skydd för djuren.
Höns trivs bäst i mindre grupper och älskar att picka och krafsa i jorden. I permakulturodlingar används flyttbara hönshus så att höns och tupp enkelt kan flyttas runt i hagarna efter betesdjuren för att sprida gödslet och picka i sig fluglarver och andra insekter. Systemet kallas för ”hönstraktor” eftersom de ersätter traktor och harv som markberedare. I fruktträdgården och bland bärbuskar hjälper hönsen till att hålla äppelvecklare och rönnbärsmal under kontroll. I grönsakslandet hjälper de till att hålla ogräs och skadedjur borta.
Grisar älskar att böka i jorden och de används i stället för plogar när vall skall brytas. De är dessutom bra kompostanläggningar som tar vara på allt matavfall och omvandlar det till fläsk och gödsel.

Skogsträdgårdens rikedom
En skogsträdgård är en skog fylld av ätliga växter, nötter och frukter. Den består av olika skikt; ett tak av fruktträd, ett skikt av buskar med nötter, ett lägre buskskikt med bärbuskar, ett skikt med fleråriga örter och grönsaker samt rotgrönsaker i marknivå. Sammantaget ger de olika skikten mycket mer än vad de skulle göra var för sig, mångfalden är gynnsam för växterna och gör dem friskare. Solljuset utnyttjas på bästa sätt genom att skikten slår ut vid olika tidpunkter och jordvolymen utnyttjas maximalt, eftersom rötterna hos de olika växterna hämtar näring från olika djup.

Förbättra mikroklimaten
Ett mikroklimat är klimatet inom en begränsad yta, till exempel en viss del av en markyta eller till och med en trädstams olika sidor. Mikroklimatet kan skilja sig avsevärt från omgivningen, beroende på den lilla platsens olika förutsättningar. Mikroklimatet kan förbättras genom en rad förändringar; en läplantering minskar blåsten, genom att ta bort träd och skapa solfickor kan man öka solinstrålningen. En södervägg ger ett utsökt mikroklimat för ömtåliga växter, till exempel spaljerade fruktträd. Kalluftsfickor och fukthål kan dräneras bort eftersom kall luft är tyngre än varm luft, den kan alltså ledas bort genom att avlägsna olika hinder avlägsnas, till exempel ??.
Träd skapar för de flesta lägre växter ett gynnsamt mikroklimat genom att de mildrar effekterna av kraftiga regn, stark sol och vind, och de höjer luftfuktigheten när lövverket avdunstar en del av sitt vatteninnehåll. Andra vindskydd kan bestå av ätliga växter som ger krikon, nötter och krusbär, en häck bildar ett levande staket. Solälskande örter såsom timjan och rosmarin odlas i söderläge, medan örter som gillar skugga - mynta och citronmeliss - odlas i norrläge.

Hus
Precis som man anpassar odlingsmiljön för växterna, anpassar man även bostadens placering. I vårt klimat undviker man till exempel att bygga nere i dalgångar som ofta är fukt- och kallstråk, utan väljer helst vindskyddade platser på sydsluttningar. Hus skall placeras soligt, vindskyddat, torrt och varmt.

Livsviktigt vatten
En annan viktig del i permakulturer är åtgärder för att fördröja regnvattnets avrinning för att kunna använda det för växternas och djurens behov. Ett sätt är att göra vattendammar, en damm påverkar odlingens mikroklimat genom att öka luftfuktigheten och kan dessutom mildra de första frostnätterna på hösten genom sin värmebuffrande förmåga. Detta vatten är dessutom ofta lämpligare än det kallare och renade kranvattnet att använda till bevattning, då det innehåller näring, mineraler och organiska ämnen.
Avloppet kan delas upp i gråvatten och svartvatten. Gråvatten – från bad, disk och tvätt - kan renas i slamavskiljare, rotzonsanläggningar eller kompaktfilter och återanvändas för bevattning. Slammet kan avvattnas i en konstgjord våtmark som producerar biomassa.

Blomstrande akvakultur
I en damm finns livsrum för många olika arter. Förutom att kunna föda fiskar, salamandrar, grodor och så vidare, kan dammen bli ett vattenhål för olika insekter, sländor och fjärilar, men även för både vilda och tama fåglar. Bottenslammet kan bli till bördig mylla och vass och säv kan ge biomassa till komposten. Vanlig vass, säv, kaveldun och näckrosor har dessutom ätliga delar.
Fiskodling i dammar har gamla traditioner, redan på medeltiden anlade cisterciensermunkarna ruddammar vid klostren och i Baltikum är småskalig fiskodling i dammar vanlig. Fiskarna äter också insekter och mygglarver och minskar myggplågan. Det finns många olika fiskar och skaldjur som man kan odla, en damm kan producera 10 gånger så mycket protein i form av fisk som samma landyta kan ge i form av får eller kor.
Ankor och gäss trivs i och kring dammarna, de ger oss ägg och kött. Gula ankor producerar ett ägg om dagen och äter mest gräs. Myskankor lär dessutom vara mycket duktiga på att äta upp mördarsniglar. Om man har grodor i dammen hjälper även de till att äta upp sniglarna.

Bin, humlor och fjärilar
Bin hjälper till med pollineringen och producerar honung. Humlor är ännu flitigare på att pollinera, skaffa dig ett hummelbo för många fina flitiga humlor.
Fjärilar är både vackra och hjälper till med pollineringen. En fjärilsrestaurang lockar till sig de bevingade insekterna, plantera hels gammaldags växter som inte är förädlade, kärleksört, timjan, lavendel, gullviva och salvia är oemotståndliga för en fjäril.
Vissa örter spelar särskilt stor roll när det gäller att hålla skadedjur och sjukdomar i schack. Till exempel flockblomstriga växter såsom libbsticka och spansk körvel; de lockar till sig insekter som äter skadedjur, larver och bladlöss bland flera.

12 grundläggande principer

1. Se naturen som din lärobok, studera, imitera och samarbeta med naturen.
Inventera och analysera. I naturen finns ingen naken jord, monokulturer och raka rader.

2. Fånga upp och lagra solens energi. Lagra solenergin i träd, växter och grödor till vintern. Skapa ett bättre mikroklimat, skapa lä, bygg solfickor och värmelagrande stenmurar.

3. Bygg upp system som är vackra, ger god avkastning och som snabbt producerar mat. Meningen är att du skall ha glädje av din trädgård så fort som möjligt och i all framtid.

4. Acceptera att naturliga system är självreglerande och att växtligheten talar om för dig hur du skall göra. Ta till dig den feedback som naturen ger dig, i problemen finns lösningen.

5. Använd dig av och ta vara på de förnybara resurser och tjänster som vår jord tillhandahåller. Solenergi, vindenergi, frisk luft, rent vatten, bördig jord, djur, växter och mikroorganismer.

6. Det finns inget avfall, endast material på fel plats vid fel tidpunkt. Bygg system där alla material ingår i kretsloppen så att det inte uppstår något avfall.

7. Utgå ifrån en helhetssyn, börja med att skapa strukturer där allt hänger ihop. Arbeta sedan med de olika flödena ända ner till detaljerna. Utgå från avrinningsområdet för regnvattnet.

8. Integrera i stället för att separera de olika funktionerna. De olika delarna kan ofta stödja varandra så att helheten blir mer än delarna, på så sätt skapar du synergieffekter.

9. I vårt moderna samhälle blir det mesta större och snabbare, i permakultur däremot arbetar man med småskalighet, ”small is beautiful” och långsamhet, ”slow food”.

10. Använd dig av den fantastiska biologiska mångfald som finns i naturen. Du får en rikare tillvaro, stabilare system och mindre av de sjukdomar som drabbar monokulturerna.

11. I mötet mellan olika biotoper - randzonen - finns ofta den största biologiska mångfalden. Maximera randzonerna i din design.

12. Lär dig att på ett kreativt sätt skapa förändring, i en tid av förändring. Skapa en framtid utan billig energi, där man hushåller med sina resurser.

För mer information se permakultur.se. Varis Bokalders bok Byggekologi – Kunskaper för ett hållbart byggande är också en fin introduktion till ämnet.
Text: Varis Bokalders

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 23 objekt