Olika fönstersorter

Varje epok har sitt formspråk, vilket märks även på fönstren. Här får du Gård&Torps lilla fönsterguide!

Barock
Fönsterglas var en lyxvara och barockens fönster var små och få till antalet. Glasrutorna var infattade i blyspröjs som var ett mjukt material och fick förstärkas med järnband och trä för att hålla ihop. Då beslag var dyra att tillverka var de enklare fönstren fastspikade. På större hus och gårdar kunde det typiska barockfönstret med korspost och fyra lika stora bågar byggas på, både på bredden och på höjden.

Rokoko
Under 1700-talet utvecklades tillverkningen av fönsterglas så att större rutor kunde tillverkas. Följden blev att de dyrbara blyspröjsarna ersattes med trä som kunde göra spröjsen större.
Utseendet på fönstret ändrades och det blev allt vanligare att tvärposten försköts uppåt i karmen. Fönstren var enkla och utåtgående.

Empire
En enklare form på fönstren infördes med två bågar med tre rutor i varje. Med nyklassicismens intåg kommer två nya fönstertyper; lunetten och sidliggaren. Lunetten är ett halvrunt fönster som kan sitta på gaveln, i en takkupa eller ovanför en entré. Sidliggaren är ett brett och lågt fönster som är placerat under takfoten.
Efter 1800-talets mitt börjar man använda innanfönster som gavs samma utseende som ytterfönstren.

Nystilar
Främst förknippas nystilarna som nyromanik, nygotik och nyrenässans med många stenhus som byggdes i städerna. Men även i villabebyggelsen från 1860-talet och framåt förekommer nystilarna och sätter sin prägel på fönstren. Fönstren blev större och ospröjsade och kunde även ha runda överstycken.
 
Schweizerstil
Denna stil kallas oftast för snickarglädje och tack vare att den nya ångtekniken kunde driva hyvlerier blev tillverkningen av fönster billigare och formerna på fönstren mer avancerade. Nu kunde husbyggarna frossa i olika former av spröjs och nya typer av fönsterfoder, f ramför allt på de populära glasverandorna där även glas i olika färger användes flitigt.

Jugend
Fönstren är höga och nu kommer spröjsen tillbaka som ett uttrycksmedel i arkitekturen. Det är den övre delen av rutan som är småspröjsad och den kunde vara både rak och välvd. Själva spröjsen kunde vara rak eller bölja fram i mjuka bågar. Fönstren kunde ha en, två eller tre lufter. I början av seklet infördes det kopplade fönstret men även de enkla utåtgående och inåtgående innerfönstren finns kvar.

20-talsklassicism
Det vanligaste fönstret var det spröjsade, sexdelade tvåluftsfönstret där rutorna var lika stora och hade formen av en liggande rektangel. Även niodelade treluftsfönster eller fyr och åttadelade fönster förekom. Fönstren är kopplade inåtgående utan mittpost eller utåtgående med mittpost. Lunettfönstret som var så populärt under empiren kommer tillbaka som ett dekorativt inslag.


Funkis
Nu var det enkelheten som fick råda, inga spröjsar finns och fönstren var delade med poster i två eller tre likstora bågar. Bågarna är kopplade och fönstren saknar mittposter.
En ny fönstertyp var det stora pivåhängda perspektivfönstret.

Folkhemsarkitektur
 Det vanligaste fönstret hade två ospröjsade bågar bredvid varandra. På 1940-talet återkom spröjsningen som ett dekorativt inslag på de lite större fönstren. På 1950-och 60-talen delades tvåluftsfönstren i en större och mindre del.
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 13 objekt