På Vinön krävs många ben att stå på

Till Vinön i sjön Hjälmaren kommer man med bilfärja från Hampetorp någon mil öster om Odensbacken. På Vinön bor ungefär 100 människor året om, det finns sommarvärdshus, sommarlanthandel, sommarkiosk och många turister. Men för de bofasta Vinöborna har året tolv månader och det gäller att klara sig även efter skolstarten i augusti.

 
Redan i januari sår Mona Blixt purjolök i fönsterkarmen och snart följer persiljesådden efter. I maj kommer de första blommorna, liljekonvaljer, som hon binder till buketter och säljer på torget i Kumla. Sedan kommer prästkragar, blåklint, borstnejlika – och så hela sommarens blandade perenner och sommarblommor, ringblommor, dahlia, astrar i mängder av färger, risp, lejongap, rosenskära och lite eterneller. När blommorna börjat vissna på hösten binder Mona gravkransar till allhelgonahelgen och sedan följer juldekorationerna av eget granris eller köpt ädelbarr.
Sedan 1984 har Mona tagit färjan från Vinön och sålt blommor och grönsaker på torget i Kumla två eller tre dagar i veckan, nästan hela året. Förutom blommorna odlar hon kryddor som dill och persilja, grönsaker som brytbönor, vaxbönor, bondbönor och skärbönor, gurka, ekbladssallad och isberg, potatis och majs. Under hela säsongen sår Mona i omgångar, för att hela tiden kunna erbjuda grönsaker och blommor till kunderna på torget och i den lilla gårdsbutiken. Vid huset står hinkar fulla med astrar i rosa, vitt och lila, de skall säljas dagen därpå. Det stora odlingsfältet i söderläge är inhägnat med sex trådar elstängsel på rejäla stolpar, mot både hare och rådjur. Potatisfältet längre bort mot skogen brukar klara sig bättre, även om tranorna tar en eller annan potatis.
 
Ohyra och skadedjur brukar inte vara något problem här, trots att Mona aldrig besprutat annat än med nässelvatten, men ogräset får hon kämpa emot. Speciellt det ganska nytillkomna, storväxta och kaxiga hönshirset är ett stort problem för alla odlare på ön.
 - Fyra gånger rensar vi varje sommar, men sedan får plantorna klara sig själva,
då hinner vi helt enkelt inte rensa mer. Hönshirset är nästan omöjligt att få bort och jag tror att det passerar genom kons magar, för det har sett ut som om det varit mer efter att korna gått på ett fält.
Hon satsar på många olika sorters grönsaker.
- Spridda skurar skall det vara - går något fel går kanske något annat bättre.
Mona tycker sig se att intresset för god och lokalodlad mat växer.
        - De som tänker miljö kommer fram och handlar hos mig. Det verkar vara så att om man är miljöintresserad blir man också mer intresserad av att köpa kvalitet. Men sedan finns det ju till exempel barnfamiljer som behöver handla allt på ett ställe, de går kanske hellre till en vanlig affär.
 
Mona och hennes man är båda från Vinön, men under några år bodde de på fastlandet där Mona arbetade i en skofabrik. Den lades ned och paret flyttade tillbaka till ön. Då, på 1970-talet, var det stor efterfrågan på gurkor. Lastbilarna hämtade gurkorna, som stod i väldiga staplar på grusplanen vid värdshuset. På den tiden var det grossisterna som satte priserna helt själva, först några veckor senare fick odlarna på Vinön veta vad de fått för sina gurkor. Då föddes tanken på att själv ställa sig och sälja gurkor och potatis, berättar Mona.
        - Först hade vi bara gurka och potatis. Men kunderna frågade ”har du inte det och har du inte det”, skrattar hon.
        - Då började vi med lite dill och persilja också, men sedan var det en som sade till mig att odla blommor. De är lätta att handskas med och det finns lite mer förtjänst i blommorna, deras kilopris blir lite högre än grönsakernas.
Förutom blomsterodlingarna, potatisen och grönsakerna fiskar också Mona och hennes familj kräftor. De flesta som livnär sig på matproduktion härute behöver flera försörjningsben att stå på.
 
Rose-Marie Hellén driver sommarlanthandeln alldeles i backen vid färjan, hon har cykeluthyrning och bin. Förr fanns det två lanthandlar på Vinön, en i södra byn vid färjan och en i norra byn nära badet. Allt utom snus fanns i södra lanthandeln, ville man ha det fick man gå till norra affären. I Rose-Maries hus drevs lanthandeln på övervåningen från 1884 till sekelskiftet, då byggde man till en affärslokal på baksidan som användes fram till 1936. I dag finns ingen affär kvar på ön.
I Rose-Maries affärslokal sitter tapeterna från 1930-talet kvar, inredningen är i original. Hyllor och inredning visar en annan tids tänkande och hushållning – lådorna i köpmansdiskarna är gjorda av gamla plåtburkar från Örebro kex, linoleummattorna i småbitar är utlagda över ett antagligen återanvänt, mycket slitet trägolv. I en trälåda ligger svartpepparkorn från 1936, de doftar fortfarande peppar och sticker i näsan, myrorna har lämnat dem ifred.
Rose-Marie odlar också, främst örter som lavendel, timjan, myntasorter, anisisop, luftlök, mejram. Hon tillverkar pesto, örtskorpor och örtsalt och säljer. I de frodiga rabatterna står en yvig buske med långa blomkolvar, det är amerikanskt kermesbär. På andra sidan gången växer en ovanlig mynta, som doftar choklad.
       
- En kund kom in och hade med sig ett skott av den myntan. Kunden hade en
släkting i USA som tydligen kom från Vinön, nu ville släktingen att något från
Amerika skulle växa i Vinöjord, berättar Rose-Marie.
I butiken finns glass, drycker, vykort och lite kuriosa. Utanför står skinande cyklar i långa rader.
Förutom örtboden håller Rose-Marie bin. Hon föder upp drönare och har i flera år haft parningsstation för bidrottningar, som kommer till Vinön i små lådor för att träffa drönare. Bidrottningarna måste vara systrar, så man vet att bina är genetiskt lika. Tillsammans med Eva Widlund ordnar Rose-Marie också temavandringar och aktiviteter för grupper som besöker Vinön. Teman kan vara ”järnåldersvandring”, ”tema kräftor”, aktiviteter som ”örtmemory” eller ”våren och fåren” ordnas. 
 
Jonas Andersson är 23 år, han är Hjälmarens yngste yrkesfiskare och född och uppvuxen på Vinön.Från mitten av juli till mitten av september är det kräftor som gäller, i burar betade med brax fångar han två eller tre lådor av de svartbruna klofäktande skaldjuren om dagen. Vid bryggan ligger kräftor och väntar i blå nätkorgar – sumpar - nedsänkta i vatten.
        - Jag ser absolut en framtid i Hjälmarefisket, säger Jonas. Kräftorna är
efterfrågade och det finns gott om dem. Folk blir också mer och mer intresserade
av att handla lokalt och att veta varifrån maten kommer.
Under hela året fiskar Jonas gös. Hjälmaregösen har nyligen fått MSC-märkning vilket har gett gösfisket ett enormt uppsving här. MSC står för Marine Stewardship Council och innebär att gösfisket i Hjälmaren bedrivs på ett långsiktigt och hållbart sätt. För ungefär tio år sedan ändrades reglerna för nätfångst, så att de mindre fiskarna slapp igenom nätet, därmed har en stabil stam byggts upp.
- Det är livsviktigt för oss yrkesfiskare att fisket är långsiktigt. Så kanske man inte alltid resonerade förr, men då hade de å andra sidan inte dagens effektiva fångstmetoder.
 
 
 
 
 
 
 
 
I dag kokar Jonas kräftor. I sitt stora garage med kylrum har han en stor panna, där lagen, av vatten, krondill odlad av grannen, salt, peppar och dillfrö skall koka, innan lådan med kräftor stjälps i. I tio minuter skall de koka, sedan flyttar Jonas kräftorna till stora kar där han spolar dem med kallvatten innan de läggs i hinkar med lagen från kokningen.
        - Alla frågar efter nykokta kräftor, berättar han, men smakar man en av de här kräftorna smakar de nästan ingenting. De skall ligga i lagen i minst ett dygn.
Dagens kräftor skall han leverera till Ica i Frövi. Kräftorna säljs mest lokalt, till Ica och fiskdiskar på saluhallar. Gösen däremot, säljs både lokalt och går på export. Hjälmaregös har blivit mycket populärt efter MSC-märkningen, där den är grönmärkt, alltså ett mycket bra fiskval ur miljösynpunkt.
Jonas började följa med i båten i sjuårsåldern och fiskade med spö tidigare än så. Tidigt väcktes tanken på att försöka försörja sig på fisket, men han pluggade till maskinmekaniker och funderade på att bli ingenjör.
        - När jag var yngre så tänkte jag att jag skulle bli ingenjör, men sedan återkom jag till det här, det är detta jag vill göra. Det fanns en trygghet här också eftersom släkten satsat lite genom åren, det fanns båtar och brygga och en del uppbyggt här.
På vintern fiskas gösen genom isen. Jonas och hans morbror Ingvar åker ut med svävare och gör hål i isen. Man skjuter in näten i ishålen med hjälp av lång pinne som kallas för nätrå. Det blir en del annan fisk också, abborre och gädda. Vid jul går priserna upp, då är det stor efterfrågan på stora gäddor till julborden i Europa – i till exempel Litauen är gädda lika vanligt som vår skinka på julbordet. Abborrarna är lite bökigare, de innehåller mycket ben och är ofta lite för små för att sälja, då får de slängas i igen.
Arbetet är tungt och kan vara farligt. Jonas har själv inte varit med om några tillbud, men han går aldrig ut ensam på vintern, isarna är opålitliga. Hjälmaren är knappast en sjö för nybörjare, det kan blåsa upp mycket fort och vindarna kan bli hårda.
  
Hos Eva Widlund i södra byn vajar krondillen på fälten. En bit bort går gräddgula Hereford-tjurar med lockig pannlugg och betar. Eva och sonen Rikard tar upp potatis, Eva kör den puttrande Fergusongrållen och Rikard vältrar undan myllan med ett årder.
        - Det här är stenåldern, säger Eva över motorbullret, men det fungerar!
Använder man årder och en liten traktor när man tar upp potatisen skadas sällan potatisen, berättar hon vidare. Traktorn är förhållandevis lätt och packar inte till jorden.
Eva och hennes familj levererar mycket grönsaker och potatis till Vinöns värdshus. Hon berättar att värdshuset är intresserade av att köpa och servera lokalproducerad mat och gärna hittar på nya rätter med råvaror från ön. I en rätt de serverade hade de färgat potatisen med rödbeta, som gjorde den knallrosa. Det gillade restauranggästerna. Eva Widlund, maken och sönerna har biffkor på de vidsträckta strandängarna i söder och precis som många andra fiskar de kräftor på sensommaren.
Eva brukar ta emot grupper på ön, hon och Rose-Marie Hellén driver företaget Vinö konferens. De ordnar både enklare lägerskolor för skolbarn och företagsarrangemang. Många pensionärsgrupper och föreningar kommer också ut till ön och blir guidade. Eva är aktiv i Skärgårdarnas riksförbund, en sammanslutning av skärgårdsbor längs kusterna och på öarna i de stora sjöarna. Eva samarbetar också med Linköpings universitet i en kurs om utomhuspedagogik.
Många problem och möjligheter är specifika för skärgårdsborna och 2005 fick Vinön bredband och dessutom en ny, större bilfärja. Bredbandet gör det möjligt för flera att sköta företag hemifrån. Vinön har 100 invånare men hela 43 registrerade företag. Skola och förskola finns på fastlandet i Hampetorp, 25 minuters färjeresa bort. Den sista skolan på Vinön stängde 1996, där var Eva Widlund den sista läraren. I dag finns bara sju barn under tio år på ön, men det kan bli ändring, eftersom flera unga flyttat tillbaka till ön de senaste åren och bildat familj. På sommaren har Vinöborna förtur i färjkön, något som också underlättar livet för de bofasta. Klockan tio varje dag kommer postbilen över med färjan. Matvaror kan man få levererade från Ica i Örebro, beställer man mat på tisdagen så kommer kylbilen med varorna dagen efter och levererar hem till dörren.
      
I ett rött hus nära bageriet bor Yvonne Karlsson. Hennes trädgård är full av växter. I en damm simmar gråskimrande karpar som skuggor i det dunkla vattnet, men de är ”bara på skoj” säger Yvonne.
 
Hon odlar gurka, morötter, potatis, chili och tomater, både små körsbärstomater som smakar mer som godis än som grönsaker och långa rankor med vanliga tomater. Hon har hundra tomatplantor av olika sorter.
Hon säljer dels grönsaker till värdshuset, dels via Mona Blixt på torget i Kumla. Hon har flera växthus, i ett dinglar gurkor från taket, i de andra glänser tomaterna röda och gula. På tomaterna utomhus täckodlar hon med gräsklipp, det håller jorden fuktig och näringsrik. Dessutom kvävs ogräset innan det kommer upp. På hösten plockar hon av alla tomaterna och låter dem eftermogna i lådor, på det sättet kan hon erbjuda ljuvligt smakande tomater en bra bit in på hösten.
        - Folk gillar mina tomater, säger hon, när de smakat de här undrar de varför tomaterna i butikerna smakar så lite.
Själv undrar hon om butikstomaterna verkligen odlas i riktig jord, eller om man sparar tid och pengar genom att låta dem växa i näringslösning.
Vinöns klimat är bra för grönsaksodling. Ön ligger i växtzon 2 och det finns både lätta sandjordar och gammal sjöbotten med svart dyjord. Där trivs morötterna och blir raka och fina, eftersom de kan växa djupt och rakt utan småsten som gör dem knöliga.
        - Vi har långa höstar och långa vårar, berättar Yvonne. Det är sällan vi har frost före slutet av oktober och på våren är det ofta varmare här än på fastlandet.
Förutom grönsakerna och lite kräftfiske driver Yvonne biblioteket i den gamla skolan. Hon lagar också mat till fester och konferenser. I veckan är det bröllop i missionshuset på Vinön och Yvonne ska laga mat till de 80 gästerna. Det blir Vinötoast till förrätt, stekt gös med potatissallad till huvudrätt och så äppelkaka med vaniljsås. Nästan allt utom vaniljen kommer ifrån Vinön.
 
 
 
 
 
 
 
Foto Alexander von Sydow
 
Text: Cecilia Tuohy
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 13 objekt