Elin förverkligar sin barndomsdröm

I Torrböle by i Västerbotten bor 24-åriga Elin Georgsson som hela sitt liv drömt om den gamla gården på andra sidan älven. För några år sedan blev den hennes och nu arbetar hon långsamt med att åter väcka den till liv.

Elins gård ligger på Öreälvens södra sida med utsikt över älven och Torrböle by. Den ligger högt, uppe på nipan, som de höga branterna vid de norrländska älvarna kallas.
På andra sidan älven ligger den gård som Elin är uppvuxen på. Ända sedan barnsben sneglade hon på de gamla husen däruppe.
-Mina kusiner äger en sommarstuga bakom gården under många år och jag gick förbi här och tittade och drömde, berättar Elin. Husen stod tomma fast de var så fina! Jag har alltid varit intresserad av gamla hus och jag bestämde tidigt mig för att jag skulle köpa gården.
Redan i gymnasiet kontaktade Elin ägarna för att diskutera en försäljning, men då var inte delägarna ense om hur man ville göra.
-Men ett halvt löfte fick jag i alla fall, berättar Elin. Och en dag blev gården min!
 
Gårdens fem byggnader har enligt Västerbottens museum stort kulturhistoriskt värde och består av parstuga, dubbelstuga, ladugård och dubbelbod samt en ängslada. Det större huset på gården är en timrad parstuga från 1820-30-tal i en våning med vind och har ett tillbyggt trapphus med förstukvist. Någon gång vid 1800-talets slut höjdes vindsvåningen med några stockvarv. Fasaden är klädd med rödfärgad locklistpanel och har ovanliga och dekorativa knutlådor och fönsterfoder. Även gavelspetsarna har dekorativa snickeridetaljer som påminner om tårtpapper.
I gårdens dubbelstuga ligger bagarstugan i ena halvan och en bostad i den andra med interiörer från 1900-talets första hälft. Fram till 1960-talet var den bebodd.
-I lilla huset, som jag kallar dubbelstugan, drog jag in vatten och avlopp förra sommaren. Bakom bagarstugan finns ett smalt rum där jag i sommar ska göra i ordning en dusch och toalett, förklarar Elin. När det är klart kan jag bo där på sommarhalvåret tills det stora huset blir klart. Där finns det en hel del att göra, det finns inget avlopp eller vatten indraget, elen måste dras om och jag hade tänkt installera jordvärme.
 
Det stora huset består av hall, stort kök, sal och kammare. På vindsvåningen är endast två rum inredda. Huset har stått obebott sedan traktens barnmorska, Anna Karolin Nordgren, änka med fem barn, lämnade det. Allt finns fortfarande bevarat efter henne, från mediciner utskrivna från Nordmalings apotek 1921 till skafferiets plåt- och porslinsburkar.
 
Elin vill gå varsamt fram.
-Jag skall göra lite i taget, berättar hon. Dels tar det mycket tid och dels kostar det pengar. Men nu i sommar skall vi lyfta huset för att byta ut några skadade syllar och då måste vi samtidigt ta upp alla golven. Jag måste bestämma mig för hur jag skall göra med framför allt de gamla linoleumgolven, i köket är det helt nedslitet och går inte att rädda men det i kammaren är i bättre skick.
 
Salen är det mest välbevarade rummet på gården. Det har en storblommig tapet på guldbotten, ett mönstrat linoleumgolv som skall efterlikna parkett samt ett pappspänt tak med målningar av hög kvalitet. Av länsmuseet har Elin halvt om halvt fått löfte om bidrag till restaurering av både tapet och tak. I den lilla kammaren mellan sal och kök har taket och tapeterna inte klarat sig lika bra och kommer att tas bort. Undertill finns ett fint brädtak som Elin har för avsikt att måla.
-Här står en liten gjutjärnskamin som är ansluten till kakelugnen. Kaminen skall egentligen stå på vinden i ena kammaren, förklarar Elin. Det vet jag för att min mormors syster var piga här i huset och har berättat att kaminen förr stod en trappa upp hos henne.
I köket behövs vatten, värme och avlopp dras in. De ådringsmålade skåpen och vedspisen kommer att få stå kvar och mot en yttervägg i hörnet skall Elin placera diskbänk, spis och kylskåp. Takpappen skall bort, brädtaket målas och golvet slipas.
-I hallen har jag tänkt bygga in en liten dusch och toalett, jag vill göra så få förändringar som möjligt. Senare vill jag även göra i ordning vinden. Ovanför salen finns ett lika stort rum som är oinrett och som går ända upp till nock - där vill jag ha mitt sovrum i framtiden.
 
Varje morgon kliver Elin upp halv fyra, åker till grannbyn och börjar arbetet med att mjölka ett hundratal kor. Man undrar hur tiden räcker till, men Elin har alltid varit intresserad av gamla hus och intresset driver henne. Hon har turen att få hjälp av människor runt omkring henne, till exempel hennes pappa, och länsmuseet har tipsat om duktiga hantverkare.
-Det är bara kul och jag är så kär i huset, säger Elin. Jag försöker läsa mig till kunskap och har nyss gått på kurs för att lära mig renovera fönster, det blir några fönster i taget varje sommar. Så fort jag får in värme, vatten och avlopp flyttar jag hit och gör det jag hinner och har råd med. Det här huset får ta sin tid!