Rädda kakelugnen!

Det finns relativt gott om kakelugnar från 1900-talets början på marknaden. Så här plockar du enkelt ner en ugn.

Fram tills centralvärmen blev vanlig i Sverige på 1960-talet värmde kakelugnar och spisar våra bostäder. Den moderna kakelugnen med ett inre system av kanaler presenterades i slutet av 1700-talet. Den sparade enorma mängder ved och förmågan att värma bostaden var smått revolutionerande. Mot slutet av 1940-talet började kakelugnarna betraktas som omoderna och särskilt i städerna revs många gamla, vackra ugnar ut, krossades och blev utfyllnad på soptippar och vid nybyggnation.

Trots rivningsraseriet finns det ännu gott om begagnade kakelugnar i handeln tack vare att kakelugnen var så vanligt förekommande under många år. Man skiljer mellan hantverksugnar och maskintillverkade ugnar. En hantverksugn har något skeva och ojämna bladkakel som glaserades antingen enfärgade eller med mönster. Glasyren är ”rinnig” och skiftar i kulör och intensitet på en och samma ugn. Eftersom passformen mellan kaklen sällan är perfekt blir också fogarna breda. En hantverksugn är i regel gulvit, gul, grön, brun eller stänkglaserad i flera olika färgkombinationer. Även enkel marmorering och rombiska mönster förekommer. Ytterluckorna är enkla luckor av järn och innerluckor saknas. Ursprungligen hade ugnarna lösa sotstenar inne i eldstaden.

Kring 1850och framåt blir de maskintillverkade ugnarna allt mer populära. De står för en förfining och perfektionism som hantverksugnarna inte kunde konkurrera med. Kaklen är jämnstora och har bra passform vilket ger smala fogar. Glasyren är också jämn över hela ugnen. Nu förses också ugnarna med dubbla luckor. Till att börja med ytterluckor av mässing som runt sekelskiftet går över till förnicklade luckor. Innerluckorna är av järn.

Allra lättast är förstås att hitta kakelugnar från 1900-talet på begagnatmarknaden. Rektangulära ugnar tingar ett högre pris, förmodligen för att de är enklare att placera i ett rum. Svårare är det att stöta på en ugn från 1700-talet eller början av 1800-talet betydligt svårare och priset är rejält mycket högre.

Så plockar du ned en kakelugn
- Börja med att fotografera ugnen från flera håll.
- Märk samtliga kakel med hjälp av till exempel maskeringstejp. Börja längst ned och kalla första kakelskiftet för A. Första kaklet får då beteckningen A1, andra A2 och tredje A3 osv. Fortsätt sedan med övriga skift som får beteckningen B, C, D osv. Märk även kronan.
- Gör en skiss över kakelugnen och för över kaklens beteckningar på skissen.
- Rivningen görs sedan uppifrån och ner. Tegelkärnan innanför varje kakelskift rivs alltid innan själva kaklen. Börja med att hälla och spreja vatten på kronan. Låt vattnet dra in i leran och häll på mer vatten om det behövs.
- När du rivit första delen av tegelkärnan känner du på kaklen genom att försiktigt trycka dem inåt med handen. Bryt aldrig kaklen utåt eftersom de lätt kan flisa sig i kanterna. Fortsätt på samma sätt med vattning, urplockningen av tegelkärnan och demontering av kaklen.
- På vissa ställen är kaklen sammansatta med krampor av ståltråd. Plocka bort dem och spara för återanvändning vid uppsättningen.
- Som extra säkerhetsåtgärd kan man märka varje kakel på insidan med blyerts- eller vattenfast spritpenna.
- De nedplockade kaklen packas liggande på kant i kartonger med en tidning vikt kring varje kakel. Tänk på att inte packa för tungt.
- Innan kakelugnen sätts upp igen bör kaklen rengöras. Fyll en plastbalja med vatten och tvätta försiktigt med till exempel en diskborste.
- Har något kakel spruckit går bitarna att foga samman med starkt klister. Saknas bitar kan man bygga upp de partierna med gips, om den saknade biten inte är alltför stor. När gipset torkat slipas ytan med sandpapper. Stryk sedan två gånger med lika delar linolja och terpentin. Efter torkning målas gipspartierna med en blandning av lämpligt färgpigment, dammarharts och lite terpentin.


Spis och kamin
Har du turen att hitta en begagnad, orenoverad spis eller kamin gäller det att renovera den både varsamt och noggrant. Spisar och kaminer är i regel väldigt lätta att plocka isär och det finns dessutom gott om reservdelar på marknaden.
Börja alltså med att demonera spisen/kaminen helt för att upptäcka eventuella skador. Rengör delarna, antingen för hand med en roterande stålborste eller genom blästring. Allt som är trasigt eller försvagat ska ersättas. Gjutjärnet kan verka stabilt men det är väldigt känsligt för slag som i sin tur kan orsaka sprickor och att hela bitar går av. Järnet kan också böja sig vid långvarig och för hård eldning. Beroende på var skadorna sitter så går de att laga genom svetsning, vilket ska göras av lämplig hantverkare.

Även tillbehören till spisar och kaminer går givetvis att renovera, som bakugnsluckor, värmeluckor och andra mindre luckor. Även vattenreservoarer i koppar, spjäll och gjutjärnshällar kan räknas hit, liksom sättugnar vilka dock är ovanliga att träffa på numera. Lösa sättugnsplattor kan man visserligen fortfarande stöta på och de kan du använda i till exempel en öppen spis.

TIPS: En emaljerad spis eller kamin i gott skick bör inte blästras. Många spisar/kaminer har gjorts järnrena vilket lett till att det råder brist på fina exemplar i ursprungsskick. Spara dem precis som de är i stället.
Text: Roger Lindbom
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp


Just nu 26 objekt