Sju barn och en prästgård

Efter 333 år flyttade den sista prästfamiljen ut, och in flyttade familjen Woxler. Eftersom det mesta av inredningen var utriven har de försökt skapa en stämning på gården som kan rimma med byggnadsåret 1667.

Foto Karin Foberg


Björsäters prästgård med sin herrgårdslika
huvudbyggnad, kubiska flyglar, tiondebod och rättarbostad syns på långt håll. Den tronar stramt på en höjd, vänd mot Björsäters kyrka. Här har tiden stått stilla i trehundra år. Miljön beskrivs målande av prästgårdskännaren Martin Giertz i boken Svenska prästgårdar:
”Att gå in på gårdsplanen är att förflytta sig till 1600- eller 1700-tal. Man saknar bara hönors kackel, grisars grymtande och pigors kältande samt den fräna doften av gödsel, kor och len mjölk. En perfekt miljö för filminspelning.”
Prästgården i Björsäter var en av landets äldsta ännu i bruk som prästbostad när Barbro Lönnberg Woxler och Per Woxler tog över för drygt tio år sedan.
– Vi brukar ha gudstjänst i trädgården en gång varje år. Vår dotter Cecilia döptes 2003 vid en sådan sommargudstjänst, berättar Barbro.
Livet är inrättat efter årstiderna på prästgården, vår och sommar upptas av trädgårds-arbete. Barbro har en plan och förverkligar den lite mer för varje år. Hon anlägger rabatter i gammal stil av rosor, pion och digitalis och planterar gammaldags randiga rödbetor i grönsakslanden.
– Tanken är att återskapa prästgårdens trädgård som den såg ut på 1800-talet.
På hösten och på våren passar Barbro och Per på att jobba med lerklining. Och på vintern plockar Barbro fram sina penslar för att göra personliga dekorationsmålningar inomhus.

Prästgården, med sina olika åldrar där övervåningen tillkom 1797, genomgick ett par hårdhänta renoveringar på 1930- och 1950-talen, då mycket av inredningen, dörrar och yttre snickerier försvann liksom samtliga kakelugnar. Inte mycket finns kvar av bostadshusets originalinredning.
– Planktaket i bottenvåningens sal kan möjligen vara från 1600-talet, tror Barbro.
Den klassiska sexdelade planlösningen, med hall och sal i mitten och två rum på varje sida, etablerades som ett statligt påbud för prästgårdar på 1700-talet.
– Om prästgårdens rumsindelning är original, vilket märken i väggarna tyder på, kan detta vara Sveriges första prästgård med sexrumsindelning, säger Per.
Paret har gått på djupet och frilagt huset bit för bit. Varje djupdykning genom lagren av masonit, tapeter och målarfärg berättar något nytt om husets historia.
Ambitionsnivån är hög. Arbetet ska vara gediget och det ska göras med gamla hantverksmetoder. Trägolven är kilsågade och handhyvlade för den levande känslan. Leran till de lerklinade väggarna hämtas från den egna trädgården och blandas med torkat gräsklipp. Att hitta duktiga hantverkare som kan föra kunskapen om de gamla metoderna vidare, är ett detektivarbete i sig, framhåller Barbro.
– Om man gör arbetet på rätt sätt, ser det också rätt ut. Vi lär oss hela tiden och det är det som gör arbetet så givande. Hantverkets glädje ska synas. Det får inte bli för perfekt.
Förra sommarens stora projekt var bland annat att måla gårdens alla hus. Per steg upp klockan fyra och mötte gryningen med rödfärgskok i storgryta. När han vinkade av Barbro och for till jobbet tre timmar senare, var det lagom tid för henne att börja måla.
– Det var en nästan magisk känsla att stå där och röra ihop färg och se dimman lätta och granngårdens hästar i silhuett mot horisonten, säger Per.
Totalt blev 600 liter färg kokade, i en ljus faluröd nyans. Paret har modifierat grundreceptet, och använder vetemjöl special som bindemedel i stället för rågmjöl.

I den stora salen på bottenvåningen råder 1600-talsanda, med barockmålningar i italienskt rött och grått, signerade Barbro. Sin inspiration till väggmotiven hämtade hon från Läckö slott.
Ska man vara riktigt barock bör man också ha takmålningar, enligt Barbro. Hon kom på en egen lösning genom att måla en stor takplafond med små keruber på moln.
Per och Barbro vill inte återställa prästgården stilmässigt till en särskild epok.
– Vi tycker inte att det finns något rätt eller fel. Vi utgår från det som känns bra för oss. Underarbetet måste vara rejält, där finns inga kompromisser. Men därutöver vill vi tillföra något eget. Därför är det inget konstigt att gå från barockstil i salen till ljust 1700-tal i övervåningens salong, tycker Barbro.
– Här valde vi att endast måla väggarna och låta parketten vara kvar. I sovrummen däremot har vi tagit fram trägolven.
Prästgården är inte kulturskyddad, vilket Barbro och Per är glada för.
– Vi söker inga bidrag. Vi vill bestämma själva. Det tar ungefär ett och ett halvt år att renovera ett rum för paret.
– Nu återstår köket och trappan upp till övervåningen. Men vi vill också återställa så mycket som möjligt utomhus – trädgården, parken och en del byggnader som vi hittat husgrunder efter, säger Barbro.
Då ska man veta att familjen redan rustat gårdens rättarlänga från 1758 – minutiöst. Där hittar man till exempel specialknäckt marmor från Borghamn i kökets golv. Sådan marmor finns även i Linköpings domkyrka.
– Intresset för husen har vuxit med tiden. Nu upplever vi att vi gör en kulturgärning. Och det känns extra roligt när en man som byggmästare Ahlström, kunnig och känd från Björsäter, kommer hit och klappar oss på axeln med uppmuntrande ord då och då, säger Barbro.

















Text: Annelie Sylvan
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 15 objekt