Sockerbetorna hotar landskapet

Det är inget vanligt år och det beror inte på vädret. Nej, det är året då kulturlandskapet förstörs av sockerbetor, samtidigt som viltolyckorna ökar enormt. Hur går det ihop? Gård&Torps gästskribent Robert Danielsson belyser en verksamhet i lagens utkant.

Det är i december och julefriden har ännu inte infunnit sig. Det småskaliga landskapet i sydöstra Småland har haft en särdeles gynnsam höst utan vare sig snö eller köldgrader i någon nämnvärd utsträckning. Ett vanligt år skulle jordbrukaren varit tacksam för att kunna arbeta snöfritt så sent på året med att röja runt de små åkerlyckorna, röja sly eller rensa i dikena. Men inte i år. Istället ligger åkerlyckorna i träda, det årshöga slyet växer högt och i stället läggs arbetet på att sätta elstängsel på gärdesgårdarna. För det är inget vanligt år och det beror inte på vädret. Förklaringen i de ovanliga höstsysslorna är sockerbetorna. Eller snarare följden av sockerbetorna.

Vildsvinet har brett ut sig explosionsartat i sydöstra Småland. Men det beror inte bara på grisarnas skygghet och reproducerbarhet. Alldeles nyligen upptäcktes stora deponier av sockerbetor i skogarna kring Oskarshamn, av företrädare från Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. Närmare bestämt 800 ton sockerbetor låg utspridda inom ett par mil. Sockerbetorna hade lagts ut i skogen i syfte att öka viltstammen av vildsvin, rådjur och dovhjort. Mängden var tillräcklig för att tillgodose behovet sexfalt.

Förra vintern blev katastrofal, de viltrelaterade olyckorna ökade rejält, det ålderdomliga jordbrukslandskapets åkrar, ängar och hagar har bökats upp och försvårat förutsättningarna för fortsatt hävd. I skogen syns också framfarten. För att inte tala om böndernas bristande motivation.

Men hur kan det ske? Är det ens lagligt? Jo, skogsägarna har upptäckt en lucka i lagen om utfodring, de billiga sockerbetorna och att det finns stora pengar att hämta på att bygga upp en stor jaktbar stam och erbjuda bekväm betaljakt vid depåerna.
På Blocket säljs de sockerstinna betorna i hela långtradarpartier om 40 ton tradaren och fri transport över hela landet. Inte sällan dumpas betorna i skogen nära jakttorn. I skenet av stora inkomster väger trafiksäkerhet och den småbrukande bondens sönderbökade åkrar lätt.
Lagstiftningen hänger inte med och myndigheterna står oförmögna mellan två starka lobbygrupper, jägarna och skogsägarna. LRF har uppmärksammat problemet och gjort ett upprop mot sockerbetsdepåer samtidigt som jägarintressen har byggt upp en motoffensiv mot angiveri för sockerdepåer.

I mitten står småbrukaren med ett obrukbart kulturlandskap. I ren desperation sätts elstängsel runt åkrarna i hopp om att skydda grödorna. Men inte ens det sägs hjälpa.

Det börjar lacka mot jul och Rydbergs dikt om tomten känns avlägsen. Midvinternattens köld är inte hård. Snön lyser inte vit på taken. Men i enslig gård i midnattstimma, ligger småbonden grubblande vaken.

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp

Arvika hotas åter av grävskoporna

Arvika hotas åter av grävskoporna
"När grävskoporna gjort sitt kommer varken tegelbyggnaden längs Kyrkogatan eller den vita trävillan, gamla Medborgarskolan, att stå kvar. Helheten går före bevarande."
Läser vi en text från 1960? Nej, året är 2015 och det handlar om Arvika. Den värmländska staden skall nämligen möta framtiden, genom att riva det gamla.
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp


Just nu 19 objekt