Stadshuset som kom till landet

Det påkostade huset mitt i sjumilaskogen byggdes som visningshus i stan och forslades sedan till Värmland. Huset var nästan helt intakt sedan 1800-talets slut och barnfamiljen som flyttade in har haft som princip att göra så lite som möjligt.

Foto Per Myrehed


I byn Gårdserud i mellersta Värmland nära Sunne och tvärsöver sjön från Mårbacka sett ligger gården Täppan. Boningshuset har en lång och spännande historia. Det byggdes i Stockholm av byggherren Per Sundahl någon gång på 1880-talet och flyttades till Värmland på den nybyggda Göta kanal. Över Vänern och från Forshaga till Kil forslade man sedan de märkta husdelarna med järnväg. Det var en bror till byggherren Sundahl som bodde på Täppan vid tiden för husflytten och som behövde ett större hus.

Dagens ägare, Eva och Olle Ulvmyr, tror att huset uppfördes någon gång mellan 1880-85 och att det först fungerade som ett visningshus för stockholmare som ville låta bygga ett eget hus, alltså som ett visningshus hos en kataloghustillverkare idag. Flyttbara eller monteringsfärdiga hus har funnits länge i svensk byggnadshistoria.
Huset är 200 kvm stort och mycket påkostat, byggt i stående timmer, med både liggande och stående panel på utsidan. Det är rikt utsmyckat med snickarglädje på verandan, runda blindfönster för symmetrin på ingångsfasaden, samt en dropplist som ser ut som ett tårtpapper, där den stående panelen övergår i liggande panel på den nedre delen av huset.

Foto Per Myrehed


Det kan tyckas lite egendomligt att man, i stället för att helt enkelt bygga ett nytt hus i de stora Värmlandsskogarna med i det närmaste oändlig tillgång till virke, valde krånglet med att montera ned huset, märka det och flytta det den långa vägen. Med omlastningar måste det ha tagit många dagar. Kanske hade byggherren goda kontakter med skutskeppare längs resan, så han fick forsla huset gratis – någon dokumentation eller brevväxling finns inte bevarad.

Huset har den klassiska svenska sexrumsplanlösningen. Kök och handkammare på ena sidan hallen, två rum på vänster sida om hallen, trappa och garderob rakt fram och innanför hallen en mindre kammare.
Fram till slutet av 1940-talet bodde släktingar till byggherren i huset, men sedan såldes det till en granne. Han bevarade huset i stort sett helt intakt som det såg ut vid slutet av 1800-talet och var inte så förtjust i besök. Inte heller, kan man anta, i inredningsinfluenser utifrån. Han satte in nytt kök på 1950-talet och något senare en liten toalett i det som tidigare varit handkammare innanför köket, själv bodde han i det mindre rummet bakom köket och använde inte resten av huset annat än som magasin.
Eva och Olle kände till huset innan de själva blev ägare till det 1997. De hade restaurerat Olles farfars 1830-talstorp i närheten och sade ibland till varandra: ”Om vi någon gång ska flytta ska det bli till Täppan”. När ägaren gick bort fanns inga släktingar, så Eva och Olle köpte efter lite vånda huset.
–Å ena sidan insåg vi att vi bara skulle få en sådan chans en gång i livet, å andra sidan är huset stort och det finns flera uthus och 15 hektar mark till. Vi har båda heltidsjobb på andra håll, så det var ett stort åtagande, berättar de.
– Barnen var inte så förtjusta. De ville ha det lite mer modernt och inte flytta in i ett gammalt sunkigt hus.

Foto Per Myrehed


När Eva och Olle köpt huset blev det nästan rusning dit bland grannarna, alla var nyfikna på hur det såg ut inuti. Ingen hade varit därinne på nästan femtio år. Grannarna och en kvinna som arbetat som hushållerska i huset kunde bidra med mycket information om hur det sett ut från början.
– Hushållerskan berättade att det funnits ett skafferi och ett skåp i murstocken, så när vi tog ut 1970-talsköket hittade vi både skafferi och skåp, till och med nyckeln satt kvar i det gamla låset i skåpdörren inbyggt i murstocken.
De fick också veta att det fanns en bakugn någonstans i den stora murstocken, men trots att de gått runt och knackat och försökt lista ut var den kan ha varit har de ännu inte hittat den.

I handkammaren hittade de däremot en gammal rullgardin och en liten köksvåg innanför golvlisterna. I ladorna låg alla gamla snickerier från det ursprungliga köket. För Eva och Olle blev de undanstuvade bitarna viktiga ledtrådar för att återskapa husets fasta inredning som den en gång sett ut.
Förutom kök och handkammare var dock det mesta av huset orört. På övervåningen finns ett magnifikt rum med lysande blått tak. Färgen, en klar ultramarin nyans, är bevarad sedan byggåret, men inte det minsta blekt eller flagnad.
– Färgen innehåller antagligen arsenik, skrattar Olle, vi tänker inte smaka på den!
Även tapeterna i rummet är bevarade från 1880-talet, det är en medaljongtapet mönstrad i guld och blått, som bara släppt en aning nere vid golvlisterna.

Foto Per Myrehed


Mycket i huset vittnar om att det är byggt för att stå i en stad, snarare än i en liten by på landet. Parytterdörren har ett ornamenterat gjutjärnsgaller framför rutorna, som man ibland ser på äldre hus i städerna, men sällan på landet. Huset är byggt i stående timmer, inte i liggande, som det vanliga är på landet. Huset är varken typiskt för tiden eller trakten.

När Eva och Olle köpte huset var det någon i byn som sade ”bränn upp det”, men Eva och Olle tyckte att huset var i riktigt bra skick. Det var inte rötangripet någonstans och taket var i bra skick. Det är välbyggt och genomtänkt i konstruktion och inredning, säger ägarna. Många hus från samma tid har satt sig i hörnen och behöver stöttas upp med nya hörnstenar, men det gäller inte Täppan.
– Det stående timret verkar vara stabilare för husets konstruktion än liggande, säger Eva.
– Huset är helt rakt i varje vinkel och vrå, det har inte satt sig någonstans.
Väggarna och taken är lerklinade inomhus. Ett tak på övervåningen var förstört, all färg var sprucken och flagade. Det skrapades och en lokal konstnär, Anna Samuelsson, dekorerade taket med änglar och keruber på blå bakgrund.

Foto Per Myrehed


På golven låg linoleummattor, de flesta i dåligt skick. Eva och Olle oljade trägolven under, men har senare ångrat att de inte lät golven vara skurgolv i stället. I köket var trägolvet mycket slitet, så det målades med gråblå linoljefärg. Annars har ägarparet försökt göra så lite som möjligt.
– Vår erfarenhet är att man oftast gör alldeles för mycket.

Till och med de gamla elledningarna har gått att behålla, Eva och Olle har kompletterat med nytt där det varit nödvändigt, men de flesta ledningar är kvar. Alla fönster är i original från 1880-talet, några har fått nya innanfönster och enstaka delar ur bågarna har bytts ut. På framsidan finns två blindfönster i trä i form av stjärnor, på gavlarna i de gamla snedgarderoberna finns likadana fönster, men riktiga.
I köket står en vedspis från 1970-talet av märket Tirolia, dessutom finns kakelugnar i flera rum, som ägarna restaurerat nu i år. I ett uthus finns vedpanna, som leder varmvatten genom en kulvert till huset.

Foto Per Myrehed


På övervåningen har den gamla kallvinden blivit sovrum åt familjens tre barn. Man fick också plats med ett badrum i den ena snedgarderoben. Huset är så stort och har så högt i tak att man kan stå raklång även i vinkeln under snedtaket.
Nästa projekt blir antagligen en glasveranda.
¬– Det är mycket spring i hallen av djur och människor, man kommer in med gummistövlar och det blir smutsigt. Hallen är så full av saker. Vi vill ha en oisolerad glasveranda som vindfång och stövelplats. Annars börjar vi bli färdiga, vi har gjort i ordning överallt.
Trädgården innehåller fjorton olika sorters träd, syrenhäckar och blomrabatter. När ägarfamiljen flyttade in var trädgården lite kal och ödslig, de har planterat mycket och satt många träd.
– Vi försöker undvika bambu och tuja, säger Eva och Olle. Vi vill ha sådana växter som kan ha funnits i trädgården, krolliljor, syrener och vildvin är några exempel.
______________________________
Lite om kataloghus
Redan på 1700-talet konstruerades de första flyttbara husen. De var tänkta att användas i fält eller som tillfälliga paviljonger för till exempel fester. Fredrik Blom, född 1781, var arkitekt och överste i flottan och ritade åt sin uppdragsgivare, kung Karl XIV Johan, flera olika hus med ”tältets flyttbarhet och stenhusets flesta fördelar”. Bloms konstruktioner hade vindpapp i väggarna, vilket gjorde dem dragfria. Husen konstruerades i delar, där golv, väggar och tak var ”lösa” och kunde transporteras var för sig och ganska lätt sättas ihop igen. Väggarna var av spontad panel i två lager med vindpapp emellan. Grindstugan på Rosendal på Djurgården i Stockholm är ett av Fredrik Bloms flyttbara hus.

En av Bloms elever var Pehr Johan Ekman, född 1816. Han grundade Ekmans Mekaniska Snickerifabrik i Stockholm, som var en av de första att sälja monteringsfärdiga hus via kataloger, vilak distribuerades till landsorten. I Stockholm fanns också J.O Wengströms Mekaniska snickerifabrik och Ligna nya Snickeriaktiebolag, alla tre snickerierna var tidiga kataloghusproducenter. Från 1870 och cirka tjugo år framåt producerade de tre fabrikerna olika hus för både den svenska och den europeiska marknaden. Husen visades upp på världsutställningarna, som anordnades bland annat i Köpenhamn 1872 och i Paris 1878. Förutom villor producerades till exempel bodar, vattentorn, jaktstugor och sommarstugor.
Det ”mekaniska” elementet utgjordes av ångsågen, som utvecklades under 1800-talets senare hälft och gjorde tillverkningen effektivare.

1800-talets kataloghus var ofta mycket påkostade, precis som huset Täppan i Gårdserud, med snickarglädje, verandor, takutsprång och till och med torn.
Även utanför Stockholm fanns kataloghustillverkare tidigt, i Göteborg fanns Bark & Warburg som tillverkade bostadshus för lotsplatser och fyrar, där ju tillgången på virke oftast var dålig och där ett flyttbart hus kanske var enda lösningen. I Småland och Medelpad fanns också industriella hustillverkare tidigt, men just i Småland var det främst husdelar som tillverkades, till exempel dörrar. Under 1900-talet tog kataloghustillverkningen fart där, med tiotals tillverkare och nya kataloger varje år.



Text: Cecilia Tuohy
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 30 objekt