Stuckatur av gips ger stämning

Gips är miljövänligt, lättarbetat och hållbart. Med gips har man i århundraden format fantastiska stuckaturer, och än i dag lever hantverket kvar.

Lusten att försköna tillvaron och utsmycka våra hem är säkert lika gammal som hemmet självt. Alla varianter finns, från att samla tillhörigheterna i prydliga högar till att på olika vis dekorera golv och väggar. Ett sätt att dekorera hemmet är genom stuc­katur. Stuck användes som ersättningsmaterial för sten och marmor i det gamla Egypten och Kina, i Per­­sien och Grekland. Det var dock i Rom som stuc­­­ka­törskonsten utvecklades till vad den blivit i Europa.

Stuck består av gips och vatten och själva yrkeshemligheten är proportionerna. Ungefär som en gammaldags kalaskokerska som gjorde allt på känn. Lite mer vatten till vissa ändamål, lite mindre till andra, och ju mindre vatten desto styvare gips.

Explosion av utsmyckningar

Stucktak blev modernt i Sverige under barocken och några praktexempel finns till exempel på Sko­kloster norr om Stockholm och på Sövdeborgs slott i Skåne. Sövdeborg från 1640-talet imponerade stort på Carl von Linné som kände historiens vingslag när han betraktade det då drygt hundraåriga taket. Alla klassiska perioder har sina mönster och ut­smyck­ningar och under det sena och borgerli­ga 1800-talet blir det en fullständig explosion av lister, girlander och takro­set­ter. Olika rum får olika typer och sti­lar för att understryka funk­tion och stämning. Strängt tand­snitt i entrén, klassiska renässanskassetter i matsalen, böljande rokoko i salongen och kanske tidigt blommande jugend i sängkammaren. Oftast vitt, men målade stucktak i starka färger var vanligt både under antiken och det sena 1800-talet.

Självlärd stuckatör

På Kungsholmen i Stockholm finns SR Klassisk interiör som sedan 1993 ägs av Björn Schenholm Rist­borg och hans hustru Lotta. Till sin hjälp har de Pe­ter Kretz som sedan två år är anställd i firman. Björn har ett förflutet inom Ikea och har lärt sig stuckatöryrket på egen hand. Både han och Peter har praktiserat i Belgien och England. Björn uppskattar engelsmännens stockkonservativa syn på hantverk som i sig är en förutsättning för att de olika skråen lever kvar. I Sverige har många hantverksyrken i det närmaste försvunnit och miljonprogrammets rationella massproduktion gav inte plats för några hantverksspecialiteter med enbart avsikt att försköna. När det gäller gips tror många människor i dag att det är gips­skivor man talar om.

Starkt när det härdat

Gips som är en mineral (kalk) blandas med  cirka 2 delar vatten till 1 del gips. Men det gäller som sagt var att kännas sig fram. Man gjuter i formar och större saker armeras med naturfibrer. Gips är absolut ofarligt och miljövänligt med ett neutralt ph-värde. Materialet i sig är mjukt men kan bli hur starkt som helst och lika hårt som betong med hjälp av syntetgipser. Björns första kontakt med gips var när hans mormor, som var uppfinningsrik och händig, behövde sätta upp en krok i en vägg av slaggbetong. Ingenting fäste och spikar och krokar ramlade ur. Mormor tog resolut en hammare och skruvmejsel, slog upp ett hål i väggen, blandade till gips i en mugg och fyllde igen hålet. Och så i med en krok som när gipsen brunnit satt som just gjuten.

Marint bibliotek

Ett av de projekt Björn och Peter nyligen avslutat är ett badrum som skulle se ut som ett turkiskt hamam. Ku­pol­formen skulle vara bukig i olika riktningar, ungefär som en rokokobyrå, vilket inte är helt lätt att åstadkomma. Till ett sådant projekt är stuckatur perfekt, givetvis i kombination med envishet, tålamod och kunskap. Ett annat roligt uppdrag som Björn och Peter berättar om är stucktaket i nyinrett bibliotek på en lantegendom. Beställaren är marint intresserad och taket skulle spegla hans intresse. Efter månader av skissande, ritande och gjutande kunde biblioteket ståta med ett synnerligen läckert tak, med en båtratt som mittrosett och amiralsband och örlogssymboler som bildar ett intrikat mönster med inbyggda överraskningar.

Kokar egen ister

Annars utför Björn och Peter mycket reparationsarbeten. Gammal stuck behöver lagas eller kompletteras efter ombyggnader. Då gjuts gamla lister av i silikonformar och fogas sedan in i det ursprung­liga taket. Sili­kon används i gjutformarna sedan 1950-talet och är smi­­digt att arbeta med. Före silikonets tid gjordes formarna av kollagen (gelatin), det vill säga olika sorters ben som koktes till benlim. Dessa var helt organiska vil­ket gjorde att de möglade och inte gick att spara. Där­e­mot kunde de kokas om. I stället sparade man originalen i gips som ströks med schellack. Dessa kunde man vid behov göra nya formar på och det är inte alldeles säll­synt att dessa arbeten finns kvar på gamla vindar. När Mälsåkers slott vid Mälaren för några år sedan skulle renoveras anordnades en så kallad bygghytta med arkitekter, stuckatörer, målare och snickare. Un­der arbetets gång hittades just en mängd gipsoriginal på slottsvinden som man sedan lätt kunde gjuta av.

För att få gipset att släppa från formar och bordsytor behövs ett »släppmedel« som förr brukade vara ister. Ister kunde man förr köpa i vilken charkbutik som helst, men med förändrade kostvanor har efter­frågan minskat och inte ens i Danmark går det att få tag på an­nat än till jul. Något som resulterat i att Björn i sitt kök kokar späck till kritvitt ister vilket fylls på i prydli­ga bur­kar. Likheterna med ett socker­bageri är slående.
Text: Rikard Jacobson
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 13 objekt