Ta hand om husets delar!

Vilka byggnadsdetaljer kan du demontera, lagra och senare återanvända? Det är byggnadsvård när den är som billigast. Roger Lindbom går igenom husets delar och berättar hur du tar vara på dem. Här kommer del 1, om stengrunder.

I somras besökte jag en veteranbilsmarknad där enbart gamla bildelar säljs. För en oinvigd ser det ut som ett riktigt skrotupplag, överallt ligger avgassystem, plåtskärmar och bildörrar. I lådor trängs lite mindre skrotdelar och i de allra minsta lådorna ett gytter av allehanda delar – allt smutsigt och oljigt. Men för de invigda är detta rena festen och många av sakerna är hett eftertraktade. Här ska fyndas bildelar! Det är begagnat, medfaret och kanske inte helt komplett, men ändå original. Hemma väntar en bil, en moped eller en motorcykel på att bli komplett och körduglig, även om det återstår timmar av renoverande.

Vi som är intresserade av byggnadsvård har mycket att lära av gammelbilsfolket när det gäller originaldelar. Likheten mellan en bil och ett hus är inte särskilt stor, men synsättet när vi ska reparera och renovera är väldigt likt. Och där är bilentusiasterna mer på alerten än vi byggnadsvårdare. För oss finns fortfarande många husdelar att ta vara på, men det görs inte alltid. Många gånger är dessutom byggnadsdetaljerna helt eller näst intill helt gratis. På 1950- och 60-talen kunde man få en 1700-talskakelugn till skänks bara man plockade ned den och forslade bort den. Sådant händer inte i dag, men visst går det att komma över mer än vad man tror, med lite tur, vilja och ihärdighet.

Bäst byggnadsvård brukar det bli om man skyndar långsamt genom hela byggprocessen, ägnar tid åt eftertanke och har lång framförhållning. Ju längre tid man kan bo in sig i huset och hinner knyta duktiga hantverkare till sig, desto större chans är det att slutresultatet blir det man tänkt sig.


Stengrunder
Efter att en byggnad har rivits brukar stengrunden vara det som vittnar om att ett hus stått på platsen. Fram till 1800-talets mitt var grunderna ofta enkelt uppbyggda av natursten. Timmerhusen krävde bara jordfast stöd där timret korsades, det vill säga i knutkedjorna. Det innebar att större stenar placerades i husets fyra hörn och där mellanväggar mötte ytterväggarna. På dessa stenar vilade hela huskonstruktionen. Utrymmet mellan dessa stenar, särskilt om det var ett boningshus, fylldes med löst instoppade mindre stenar. Detta var en så kallad kallmurad grund. Då hörnstenarna oftast inte var säkrade för tjälskjutningar var det vanligt med sättningar i timmerhusen under årens lopp. Detta kompenserade timret genom att vara följsamt och anpassa sig efter markens rörelser. Därför är äldre timmerhus ofta skeva med få räta vinklar.

Under 1800-talets slut började man hugga grundstenar i block med relativt raka men grovhuggna utsidor. Baksidan lämnades obearbetad då den aldrig skulle synas. Passningen i sidled var däremot mer noggrant utförd. Dessa stengrunder, ofta utförda i granit, lämpar sig väl att märka upp på baksidan och sedan bygga upp på nytt. Grunden har en passform som är oöverträffad, då den en gång fogats samman för hand med stor skicklighet. Stenarna är dock ofta väldigt stora, tunga och svåra att frakta. Kostnaden för att frakta dem kan dessuom bli hög.

Ett något lättare alternativ till de större huggna blocken är att leta fältsten i naturen, alltså stenar som brutits upp ur jorden då man gjorde ny åkermark. Då har du möjlighet att välja betydligt mindre stenar som också kan flyttas med mindre maskiner. Dessa stenar är kantiga, ofta spräckta med relativt raka sidor och lämpar sig väl att fogas samman till en snygg och ganska jämn utsida med bruk. Till skillnad mot kallmurning blir sådana grunder drag- och mustäta. Tänk på att du alltid måste fråga markägaren om du får frakta bort sådan sten. Du får givetvis inte plocka sten från stenmurar eller odlingsrösen, sådana stensamlingar skyddas både av Miljöbalken och Kulturminneslagen. Miljöbalken ger ett biotopskydd för stenmurar och odlingsrösen som ligger på och i anslutning till jordbruksmark. Kulturminneslagen skyddar allmänt fornlämningar och kommer inom kort att ge ett ännu starkare skydd åt dessa kulturmiljöer till vilka stenmurar och odlingsrösen räknas. Men på landsbygden finns åtskilligt med sten som dumpats från åkermark och grävningsarbeten och som inte faller under dessa skyddande lagar. Även skrotsten från stenbrott kan användas, men också här krävs tillstånd för att forsla bort material.

TIPS: Gamla rännebroar, den stensatta uppfarten till andra våningen på en ladugård, har i dag många gånger tjänat ut och är ibland det enda som återstår av ladugården. Stenarna är väl tillpassade till varandra och passar utmärkt att bygga grunder av.
Är du osäker på vad du får föra bort av stenar, kontakta Länsstyrelsen i ditt län.
Text: Roger Lindbom
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 21 objekt