Ta hand om husgrunden

En sund grundkonstruktion är viktig för ett gammalt hus överlevnad. Vi som jobbar med gamla hus ska använda cellulosaull, hampa, linull eller andra diffusionsöppna material för isolering. Expert Per Zackrisson delar med sig av sina kunskaper om gamla hus och deras grunder.

De allra första timmerhusen byggdes direkt på bar mark. Efterhand pallades de upp på stenar och byggtekniken gick från en enkel till en alltmer komplex konstruktion. I dag består den enklaste typen av grund på bostadshus av obearbetade stenar. Relativt stora stenar under alla knutpunkter och ibland någon stor sten däremellan. Mellan de bärande stenarna ligger fyllnadstenar. De passades in när timmerstommen kommit på plats.


I ett gammalt hus har alla grundstenar till sist en bärande funktion mot syllstocken, alltså huset nedersta timmervarv. Stenarna grävdes inte ner utan man skrapade bara bort det översta jordlagret. Ibland behövde dock knutstenarna grävas ner för att få rätt höjd. Den sista höjdjusteringen gjordes genom att anpassa syllstocken med yxan. Vartefter tekniken att bearbeta stenar utvecklades försökte man man få en jämnare yta på grundmuren. I slutet av 1800-talet höggs stenarna till bästa passning mot varandra och då byggde man också färdigt hela grunden innan timmerstommen byggdes upp.


För att täta grunden fogades skarvarna mellan stenarna med kalkbruk. Ibland putsades hela grundmuren av estetiska skäl. Stora hus och hus med hög grundmur byggdes ofta på en skalmur.
En grund som bestod av huggen natursten i småhus tillämpades ända till 1920-talet då den slogs ut av betongblock.



För att hålla huset torrt och varmt använde man två principer. Den enklaste är en utveckling från att lägga golvbrädor direkt på marken till att golvbjälkar lades upp på stenar fria från timmerstommen. Bjälkarnas översida ligger oftast i nivå med syllstockens undersida eller något högre. Utrymmet mellan golvbjälkarna fylldes med jord eller ett mer isolerande material som torv från en mosse.
Den här metoden har flera benämningar som mullbänksgrund, fylld grund eller oluftad grund. Metoden användes för torpstugor och liknande under hela 1800-talet och fungerar väl när huset står på torr mark.


Den andra principen kallas uteluftventilerad grund eller torpargrund. Metoden bygger på golvbjälkarna läggs upp några decimeter eller mer från marken. I underkant av golvbjälkarna läggs en blindbotten av brädor mellan bjälkarna. Utrymmet mellan blindbotten och golvet fylldes med isolering. Isoleringen består vanligtvis av sågspån och ibland bottnas utrymmet med lerbruk vilket ger en dragfri och bra isolering. Under bjälkarna finns alltså ett luftat utrymme som ventileras av öppningar i grundmuren.
Bjälklaget för den uteluftventilerade grunden kan antingen vara friliggande, som i den oluftade grunden, eller bunden i timmerstommen. I det senare fallet laxas golvbjälkarna i syllarna. Detta utförande är det vanligaste för uteluftventlierade grunder.


Alla gamla grundkonstruktioner anses i dag vara riskkonstruktioner beroende på risken för fuktskador. Fukten kommer dels från kondens som fälls ut när varm luft möter kall luft, dels från fukt som transporteras upp genom marken under huset. Fuktskaderisken har ökat eftersom vi normalt inte längre har en varm murstock som hjälper till att torka utrymmet i grunden.
Att ha öppningarna i grundmuren stängda eller öppna vid olika årstider diskuteras mycket. Ur fuktsynpunkt ska luckorna vara stängda när utrymmet under huset är kallare än uteluften, till exempel under sommarhalvåret. Då finns det nämligen risk att fukt fälls ut i grunden. Under vår och höst varierar förhållandena med dag och natt och under vintern är det varmare i grunden än ute. Då är fuktrisken minimal. Förr stängde man troligtvis luckorna på vintern eftersom man ville ha så varmt som möjligt. Fuktrisken var mindre när en varm murstock skänkte en del värme även ner i grunden. Min generella rekommendation är att alltid ha ventilationerna öppna.


Ta hand om grunden
En naturstensgrund kräver normalt väldigt lite underhåll. Det händer att tjälen trycker iväg stenar som behöver läggas tillbaka. Murbruk som puts eller fogar spricker normalt med tiden på grund av små rörelser i marken.
När en sten välter ut ska den tillbaka. Rörelsen sker normalt under flera år. Vartefter stenen flyttar sig samlar sig annat material i håligheten bakom stenen. För att få in stenen i konstruktionen igen behöver man första ta bort den, göra rent utrymmet och sedan placera tillbaka den. Är det en fyllnadssten behöver man normalt bara en spade och ett spett för att ta ur stenen och få den på plats igen. Gräv gärna ut lite extra och lägg i bärlagergrus under stenen så står den bättre. Det brukar fungera bra att lägga in stenen, lyfta med spettet och packa in mer grus. Den sista justeringen mellan sten och syll görs genom att kila in flata stenar eller kil av ek eller kärnfura. Om det är en knutsten bör man lyfta huset lite, ett par cm över målhöjden för att säkerställa att det blir ett bra tryck på stenen.

Ett gammalt hus har ofta satt sig, vilket innebär att några av grundstenarna sakta sjunkit genom åren. Ofta ser man hur dörrar eller golv har anpassats till husets rörelse. Att återgå till ursprungsläget när det blir dags att åtgärda sättningen är ofta inte möjligt eftersom timret har deformerats. Överväg i stället till vilket läge du vill komma med att stoppa sjunkningen.
Golven i gamla hus lutar ofta från murstocken och ner mot ytterväggarna. Beroende på golvbjälklagets utförande berörs endast andra våningen (vinden) eller både första och andra våningen. Murstocken har ett eget, kraftigt, fundament som står inne i huset och därmed i allmänhet frostfritt. Marken under grundmuren fryser och tinar några gånger om året. När marken tinar bär den dåligt och grunden kan sjunka lite.

Med tiden närmar sig marknivån runt huset timmerstommen. Dels genom sjunkning enligt ovan, dels genom att ruttnande växter ger jord. Hur hög den synliga stenmuren behöver vara beror på grundkonstruktionen. En oluftad grundläggning behöver bara vara så hög att timret hålls torrt, omkring 15 cm kan anges som minimimått. Om grundläggningen är luftad ska ventilationsöppningarna ligga ett stycke ovanför marknivån. Växtlighet runt huset placeras så att det blir ett fritt utrymme mellan växter och hus på minst en halv meter. Vinden behöver spelrum för att torka fasaden och för att skapa över- respektive undertryck på olika sidor som skapar ventilation i grunden.

Om det tar lång tid för marken att torka upp efter ett regn är det bra att dränera runt huset. Ordna först så att marken lutar från huset minst så långt ut att takdroppet rinner från huset. Lägg en dräneringsslang ett par decimeter under marken. Fyll upp med makadam. Finns det ingen naturlig sänka att leda vattnet till byggs en stenkista, en grop fylld med sten. Hus som ligger på berg kan behöva bortledning av ytvatten.


Puts och fogningar i grundmuren ska utföras med hydrauliskt kalkbruk. Se upp med kvaliteten, bygghandeln lagerför vanligen endast kvalitet ”HL” som är den lägsta standarden, innehållet varierar. Välj kvalitet ”NHL”, finns ofta som beställningsvara eller hos specialföretag, till exempel Målarkalk.

Oluftad grund
En oluftad grund bygger på att uteluften hålls utanför. Den värme som kommer från jorden innehåller ju också en del fukt som transporteras upp i huset och rummen. I den här konstruktionen finns det ofta ganska mycket luft under golvet, dels på grund av att fyllningen sjunkit ihop, dels beroende på att det inte alltid varit fyllt ända upp. Om det dessutom finns läckor i grundmuren eller mellan grundmuren och syllen transporteras vinterkylan direkt till golvet.
Vid en restaurering kan man välja att byta fyllningen i grunden. Genom att välja makadam och lättklinkerkulor (leca eller motsvarande) eller krossat skumglas (Hasopor) får man en bättre isolerad grund framför allt ur fuktsynpunkt.


Var noga med tätningen av grundmuren. Putsa alla fogar med lerbruk och glöm inte fogen mellan sten och syll. Grundtätningen kan också göras med dubbel vindstopväv som fästes i syllen och hänger ner till fast mark. När ni lägger golvet efterpackar ni isoleringen så att grunden blir riktigt fylld. Eftersom markfukten vandrar upp genom grunden och in i huset måste golvmaterialet vara diffusionsöppet, helst ett brädgolv som såpskuras, vaxas eller oljas.

Luftad grund
Det är vanligt att den gamla isoleringen har sjunkit ihop så att det finns luft mellan golvet och isoleringen, ibland med direktkontakt med uteluften. Effekten blir ett oisolerat golv.
När man väljer en diffusionsöppen golvkonstruktion, en konstruktion som kan ta upp och avge fukt, är man begränsad till diffusionsöppen golvyta. Det ska helst vara brädgolv, men även linoleum fungerar. Plastmattor och laminat ska inte användas i dessa konstruktioner. Mindre ytor som till exempel ett våtrum med diffusionstäta golv påverkar inte nämnvärt klimatet i grunden.

Isolering och fukt hänger alltid ihop. Fukt från marken under huset förs huvudsakligen bort genom ventilationen mellan mark och blindbotten. En mindre del fukt vandrar upp genom den diffusionsöppna isoleringen. På marken kan man lägga en plastfolie, den minskar fuktmängden i grunden. Tilläggsisolering ger alltid en ökad risk för fuktproblem på den kalla sidan. Därför ska man vara försiktig med att tilläggsisolera golvbjälklag. Rådfråga en byggnadsvårdsintresserad expert. Många byggexperter gör ingen skillnad på isoleringsmaterial avseende dess fuktegenskaper.


Förr var alla byggnadsmaterial, utom sten, diffusionsöppna. Mineralull, som är den vanligaste materialgruppen i Sverige, är inte diffusionsöppen. Vi som jobbar med gamla hus ska hellre använda cellulosaull, hampa, linull eller andra diffusionsöppna material för isolering. Cellulosaull i form av lösull är ofta den mest effektiva och ekonomiska vid större arbeten. För mindre omfattande arbeten finns skivor i olika material enligt ovan. En viktig förutsättning för all isolering är att det är så lite luftrörelser som möjligt i isoleringen. Isoleringsutrymmet ska vara dragfritt. Att täta mot drag kan man alltid göra, det påverkar inte fuktbalansen negativt.
För att hålla koll på klimatet i en uteluftventilerad grund kan man ordna enkla mätpunkter. Stick in en träläkt genom en ventilationsöppning och låt den ligga där. Vid kontroll tar du ut läkten och mäter träets fuktkvot med en fuktmätare. Vid mätvärden på 18–19% under längre tid finns risk för mögel och senare rötskador.

När du ska bygga till ditt gamla hus råder jag att antingen göra en gammaldags uteluftventilerad grund eller gjuten platta på underlag av skumglas. Med en ventilerad grund kan man hela tiden se vad som händer i luftutrymmet och vid behov komplettera med lufttorkare.

Var beredd på att gamla metoder ofta möter motstånd hos bygglovshandläggare och konsulter eftersom det sällan går att uppfylla regelverkets mål fullt ut och att det saknas relevanta beräkningsmodeller för gamla byggmetoder. Mer om regler i faktarutan här intill.



Vad säger reglerna?

Boverkets Byggregler (BBR) är den regelsamling man ska förhålla sig till när man arbetar med bostäder och andra lokaler där människor vistas regelbundet. För många byggnadsvårdare kan det vara besvärligt att behöva följa nya regler när man jobbar med just gamla byggnader. Byggnaden i sig visar ju att den gamla tekniken fungerar.
Underhåll på hus får alltid utföras utan särskilda krav från regelsystemet. Men, underhållsbegreppet i BBR är tämligen snävt. Om arbetet innebär ändrad funktion, konstruktion eller utseende är det en ändring, och då ställer regelverket krav oavsett om åtgärden är bygglovspliktig eller inte. En omtapetsering är alltså enligt reglerna en ändring. Regelkraven som gäller då är att man måste använda lämpliga material, vilket utesluter vissa gamla tapeter med giftiga färger.
En flyttning av en icke bärande vägg eller uppförande av en mindre utbyggnad som inte är bygglovspliktig är omgärdad av regler och det är byggherren som ansvarar för att reglerna följs. Byggherre är ett formellt begrepp som när det gäller enskilda fastigheter är detsamma som fastighetsägare.
När det gäller äldre byggnader innebär reglerna alltid en balansgång mellan nybyggnadskrav och varsamhetskrav. Ska du tilläggsisolera huset är det utan tvekan en ändring. Då är grundkravet att du ska uppfylla nybyggnadskravet, men varsamhetskravet gör att du inte kan isolera grunden så mycket eftersom du då riskerar att få stora fuktproblem. Detsamma gäller vindsisolering. Utvändig isolering kan man normalt göra utan fuktproblem men med en ”nybyggnadsisolering” blir väggen kanske så tjock att takutsprånget försvinner och en ombyggnad av taket blir oproportionerligt dyr. Kanske går det inte ens att bygga ut taket utan att ta upp ett fönster.
Ska du flytta en dörr måste den klara tillgänglighetskraven (rullstolspassage). Är det en ytterdörr är kravet sannolikt befogat, men en innerdörr i ett hus med i övrigt smala dörrar innebär att tillgängligheten ändå inte ökar.
Du måste alltså känna till både nybyggnadskrav och varsamhetskrav för att kunna göra rätt bedömning. Det är en svår balansgång som varje husägare ska göra. Målet är givetvis att tillgodose kraven så långt som möjligt, men utan att skada byggnadens kulturhistoriska värde. Det bästa är att ta hjälp av kvalificerad teknisk/antikvarisk kompetens.

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 22 objekt