Traditionellt på väggen

Slamfärg och linoljefärg är och har varit självklara färger för trähus. Den ohyvlade fasaden kräver en slamfärg medan en slät hyvlad panel målas med linoljefärg.

En hallandslänga från 1882 som tidigare var målad i falurött följer traditionen och har målats i Falu svart för att bättre harmonisera med havet, naturen och de betande korna! Foto Andreas Kassel

En färg består vanligtvis av bindemedel, lösningsmedel och pigment. Två av våra äldsta färgtyper är slamfärg och linoljefärg. I slamfärg har man oftast råg eller vetemjölsklister som bindemedel. Bindemedlets funktion är att binda ihop pigmenten och fästa det mot underlaget. Pigmenten i slamfärg består av jord och mineralpigment. Förutom färg har pigmenten innehållit andra ämnen som verkat som konserveringsmedel för färgen. Det finns säkert lika många recept på slamfärg som det finns dagar på året. Så kallade rödfärgsgubbar kokade förr sin egen färg med tillsatser som urin, tran, lut, tjära eller linolja. Pigmentet slammas upp i lösningsmedlet vatten.

Pigment som använts till ljusa slamfärger är krita, ockra och terra, där ockragult har varit den vanligaste. Men det är den röda slamfärgen eller Falu rödfärg, som den benämns i folkmun, som är mest utbredd. Det röda pigmentet är ett jordpigment av järnoxid som innehåller silikater av bland annat aluminium, zink, koppar och bly. Pigmentet började tillverkas vid Falu koppargruva redan 1616 som en biprodukt av kopparbrytningen, och sedan 1764 har man utan avbrott framställt färgpigment i industriell skala.

Den vanligaste färgen på landsbygdens hus är den faluröda slamfärgen. Fram till 1950-talet var det den ljusa faluröda färgen som användes. Idag är den åter mer populär än den mörka varianten. Foto Per Myrehed

Slamfärg som innehåller rödfärgspigment har varit så dominerande under alla år att man lätt glömmer bort att det finns slamfärger i andra kulörer. I Falu rödfärg är det bränningen på pigmentet som avgör färgen, varmare temperaturer ger mörkare pigment. Det mörkaste pigmentet använder man till en svart slamfärg som passar överraskande bra i kustnära områden. Även de gröna och bruna pigmenten passar väl in i vårt kulturlandskap.

Ockragul slamfärg måste underhållas oftare än den röda men det är väl värt besväret då fasaden får en härlig gul kulör.

Fäster inte på oljefärg
Slamfärgens viktigaste egenskap är att underlaget kan andas. Virket kan ta upp vatten men även vädra bort det. Pigmentet i färgen skyddar virket mot solen men kan inte förhindra sprickbildning i träet. Färgen ger en matt yta och därmed en karakteristisk lyster, det vet alla som sett en solbelyst husvägg en sommarkväll.

För att slamfärg ska fästa behövs en grov, ohyvlad träyta som inte tidigare målats med någon annat färgmaterial. Även uttorkade laserade träytor och gammalt tryckimpregnerat trä kan målas. Om ytan däremot någon gång har målats eller grundats med alkydolje- eller akrylatfärger kan inte slamfärgen fästa. Det tål att upprepas: det går inte att måla med slamfärg på en yta som tidigare har varit målad med annat än slamfärg, inte ens om man tar bort all den gamla färgen!

På 1960- och 70-talen fanns i handeln en så kallad förstärkt rödfärg på burk. Tyvärr bestod förstärkningen av att man blandat i latex som helt ändrade utseendet på färgen och även möjligheterna till ommålning. Den linolja som numera ingår i all färdigblandad slamfärg är heller inte helt okontroversiell då många menar att oljan försämrar möjligheterna att slamma om träet.

Slamfärg är enkel att arbeta med och ännu enklare att underhålla. Börjar fasaden se blek ut borstar man bara bort lösa rester och slammar på ny färg.

Linoljefärg - renässans för linolja

Den ståtliga skärgårdsvillan målades senast med plast- eller alkydfärg vilket har inneburit att målningen har åldrats i förtid. Färgen har flagnat och fukten har börjat tränga in. Foto Philip Håkanson

Ren linoljefärg förekom redan på 1500-talet, om än i ytterst blygsam omfattning. Det var först under 1700-talets senare del som färgen fick större betydelse. Färgtypen blev mer utbredd under 1800-talet och användes fram till 1950-60-talen då alkydoljefärgerna tog över. Linoljefärg användes till en början på möbler, snickerier och trätak och sedan även på träfasader, framför allt i städerna. Under de senaste årtiondena har linoljefärgen fått en renässans.

Linolja kallpressas eller varmpressas ur linfröet. Den varmpressade oljan är inte lika ren som den kallpressade. Linolja kan kokas, då försvinner en del av bottensatsen som består av växtpartiklar och andra föroreningar. Kokt linolja är ljusare än den råa. Man väljer rå eller kokt linolja beroende på vad den ska användas till. Den råa oljan används traditionellt till impregnering av träbåtar. Kallpressad rå olja används även för impregnering av till exempel trärena fönsterbågar samt för spädning av linoljefärg.

Skyddande färg

En linoljefärg följer träets rörelser och impregnerar, vilket är extra viktigt då det här huset ligger utsatt för väder och vind. Den nya färgsättningen är brutet vitt på fasaden, engelskt röda fönsterbågar och gröna fönsteromfattningar.

Linoljefärg utomhus används på hyvlade ytor som snickerier och panel. Färgen tränger in i träet och skyddar till skillnad från alkyd- och akrylfärger som med sina stora molekyler ger sega och täta hinnor ovanpå träet. De syntetiska färgerna kan bli för täta vilket gör att de lätt flagnar. Om en plastfärgsyta skadas samlas fukt bakom och angriper underlaget. För linoljefärg är det främst solens ultravioletta strålar och inte fukt och regn som ger upphov till skador.

En bra linoljefärg innehåller endast kokt, kallpressad linolja och äkta färgpigment. För gamla snickerier är linoljefärg det bästa. Det går bra att måla med linoljefärg på gammal linoljefärg och annan oljefärg. Väderförhållandena är viktiga när man målar med linoljefärg. Det får inte vara för kallt eller fuktigt och virket bör vara torrt och av god kvalitet. Man bör inte grunda med syntetisk oljefärg. Linoljefärgen bör strykas mycket tunt och för att få det täckande får man måla flera gånger. Linoljefärgsmålade ytor kan försiktigt rengöras med en mild lösning av ett svagt diskmedel.

Linoljefärg tillverkas genom att pigmentkorn finfördelas i linolja till en jämn pasta. Den får därefter stå under något dygn så linoljan omsluter pigmentkornen ordentligt. Beroende på färgens användningsområde tillsätts därefter olika mängd linolja. Ren linoljefärg är miljövänlig.
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 23 objekt