Vi är bra på att vara små!

Med äpplen, får och marmeladkokning strävar Hans och Monika efter att klara sig på en liten, ekologisk gård. Tack vare olika samarbeten med andra producenter blir det lättare att överleva bland de stora jättarna.

1990 köpte Hans och Monika Flinkesta gård i Sörmland, en gård på 5 000 kvm. Det låter lite men räcker gott för att kunna producera ett årsbehov av mat. Vad man behöver är kunskaper och lust.
– Har man bara tillgång till mark, växter och djur har man ett universum av möjligheter att ta vara på, säger Monika.
I dag har de får på gården, en äppelodling och olika bärbuskar. De samarbetar med en gård i närheten och producerar fårkött, fårskinn, marmelader, geléer, äppelmust och äppelcidervinäger. Allt de gör bygger på ekologiska, närproducerade livsmedel av högsta kvalitet. De har också skapat olika slags samarbeten med andra mathantverkare i trakten. På så vis blir det billigare och enklare att marknadsföra och leverera produkter till konsumenterna.


På gården finns en parstuga från 1700-talet och en enkelstuga från 1800-talet som byggdes på med en våning i början på 1900-talet. När familjen tog över gården var husen i ganska dåligt skick. Mycket av arbetet har Hans gjort själv i olika perioder. Husen på gården renoveras och byggs om så pietetsfullt som möjligt, med enbart miljöanpassade material. Tilläggsisolering har gjorts med ekofiber, trägolven har slipats och kallskurats med linoljesåpa och kallt vatten. I de rum där golven var förstörda har man återanvänt ett gammalt magasinsgolv.
–Det är en härlig känsla att veta att träden först har vuxit i 100 år, sedan har virket används som magasinsgolv i 100 år, och nu kommer det att tjäna som vardagsrumsgolv i ytterligare 100 år, säger Hans.
All färg som används blandar man själva. Oljefärgen har framställts av kallpressad linolja och pigment.
– Svenskt lin har fått mycket solljus när linet växte upp, så oljan oxiderar och torkar fint, berättar Hans.
Där äggoljetempera används är den blandad av linolja, ägg och pigment, och limfärgen består av krita, cellulosalim och vatten.
Husen värms upp med en vedpanna i källaren på det ena huset och värmen leds via en kulvert även till det andra huset. Familjen gör av med 30– 40 kbm ved om året och därför har de sett till att uppvärmningen kan ske rationellt. De har flera eldstäder i husen som man eldar i regelbundet. Här finns eget vatten och avlopp.


Gården har 50 tackor av rasen Gotlandsfår som får 80 – 85 lamm varje år. Lammen föds i april–maj och slaktas i september–november. Ett mycket nära samarbete bedrivs med grannen Bosse, vilket underlättar fårskötseln. Tillsammans odlar de allt foder som fåren behöver. Lammen skickas till Stigtomta slakteri och köttet säljs via föreningen Rheum till butiker, restauranger och privatpersoner. Skinnen saltas in med grovsalt och skickas till Donnja skinn i Tranås, som är duktiga på att bereda skinn. Dessutom producerar lammen gödsel som komposteras och används i odlingarna.






En annan av
gårdens grundpelare är äpplena. Hans och Monika köpte en mustpress och pressar ett par ton äppelmust om året. Den har blivit mycket populär men småskaligheten gör att den inte kan finnas överallt. Den säljs främst till Restaurang Mathias Dahlgren i Stockholm, Wreta Gestgifveri, samt till butikerna Cajsa Varg och Chokladfabriken i Stockholm. Dessutom tillverkar man äppelcidervinäger av högsta kvalitet (äppelbalsamiko). Den tappas på ekfat och ambitionen är att den skall lagras i 25 år.
– Det får bli arvet till barnen, säger Hans.



Det tredje huvudspåret
på gården är Monicas marmelad och gelé av högsta kvalitet. Målet är att tillverka den perfekta marmeladen. Efter tio år av experimenterande med olika blandningar och smaker börjar den nu bli riktigt bra.
Tillverkningen sker hantverksmässigt utan tillsatser och bara färska och rena ekologiska råvaror används. Marmeladen kokas i en koppargryta över öppen eld, på så vis bevaras färgerna bättre, och består i princip enbart av frukt och socker samt en och annan krydda. Monika arbetar med små satser för att ha fullständig kontroll på processen. Vissa bär som lingon, vinbär och tranbär innehåller eget pektin (förtjockningsmedel)och när hon arbetar med körsbär och hallon tillverkar hon eget pektin från äppelkart. På så sätt får marmeladen smak av äpple, samtidigt som hon tar vara på frukt som annars inte blir använd.
I dag tillverkas här ett sjuttiotal olika marmelader, sammanlagt 25 000 burkar per år. Kanske kan hon öka till 35 000 burkar, men sedan får det vara nog.

Småskalighet handlar om att bli bra på att vara liten.
En grundprincip är att även skörden sker småskaligt och att det är människan som skördar, inte maskiner. Monika och Hans experimenterar nu med att odla bärbuskar i randzonen, ingenmanslandet mellan åker och annan mark. Odlingar i randzonerna ger husrum för insekter, skalbaggar, fåglar och växter av alla de slag, vilket ger bättre pollinering och bidrar till den ekologiska mångfalden. I försöksodlingarna finns slånbär, nypon och fläder i olika kombinationer.  

Text: Varis Bokalders
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 13 objekt