Vi gjorde det!

Få trodde att de skulle lyckas. 250 kvadratmeter kalkstenshus, ett antal ekonomibyggnader och en igenvuxen trädgård. Visst var oddsen emot dem, men Marianne och Janne har enträget skottat ut 1 000 skottkärror med jord, spikat varje spik och målat varenda vägg på deras älskade gotlandsgård.

– Hur kunde vi vara så galna att vi gav oss in i det här?
Den frågan ställer sig Marianne Nauclér och Janne Carlsson än i dag, sexton år efter att de köpte gården Odvalds på Gotland. De dokumenterade sin omfattande upprustning av stället på ett litet annorlunda sätt, nämligen med hjälp av filmkamera. Och för ett par veckor sedan tittade de på några av banden.

– Vi kunde inte prata med varandra på en hel kväll, så förstummade var vi över allt vi gjort, fortsätter Marianne. Det är obegripligt att vi gav oss på projektet.

I slutet av 1990-talet såg Marianne och Janne en annons i tidningen. De letade visserligen sommarhus, helst i Roslagen eller Skåne men även gotländska stenhus intresserade dem. Därför åkte de ändå på visning av ”det vackra kalkstenshuset”, några mil söder om Visby. Gården Odvalds var stor med en mangårdsbyggnad om 2 våningar, flera ekonomibyggnader och 2 hektar jordbruksmark.

– När vi varit på visningen var vi övertygade om att inte köpa stället, det var alldeles för nedgånget. Samtidigt var det fortfarande genuint, här hade ingen hunnit in med plastfärger till exempel.

Odvalds hade stått obebodd i nästan femtio år och var i bedrövligt skick. Ladugården var inrasad, det regnade in i mangårdsbyggnaden och trädgården var igenvuxen av sly och askar. Men en god vän till Marianne och Janne hade kontakter med hantverkare på Gotland, och vännen – själv ägare till ett gammalt hus – hjälpte dem att göra en kalkyl över kostnaderna.

– Hålen i taket på bostadshuset visade sig inte vara stora, de kunde ganska enkelt lagas för ungefär 5 000 kronor. Det avgjorde saken. Och vi hade ju faktiskt redan fallit för gården, som låg i törnrosasömn, säger Janne.

Många grannar och vänner skakade på huvudet och undrade hur det skulle gå för de nyinflyttade. Första vintern var de tvungna att ta itu med det trasiga tegeltaket, vatten, avlopp och el; mangårdsbyggnaden var nämligen helt omodern.

– Vi åkte till Gotland nästan varje helg, bodde på vandrarhem i Klintehamn och renoverade huset under dagarna tillsammans med våra skickliga hantverkare. Det var så kallt att vi var klädda i skidkläder inomhus, berättar Marianne.

De bestämde sig tidigt för att framför allt modernisera den del som kallas bakbygget, en träbyggnad uppförd 1905 i vinkel mot mangårdsbyggnaden. Här bodde någon senast på 1950-talet.

– Även om vi har gjort väldigt mycket, så har vår filosofi varit att gå varsamt fram, säger Marianne. Därför var det lättare att flytta in i bakbygget och höja standarden där, än i det gamla bostadshuset.

För Marianne har det varit viktigt att lära känna både huset och gotländsk byggnadstradition, kanske framför allt när det gäller färgsättning. Mariannes intresse för gamla hus, färg och inredning kommer redan från barndomshemmet, ett K-märkt hus i Roslagen.

– Men jag visste ju ingenting om gotländsk tradition när vi kom hit.

Att kulörerna interiört ofta har varit och fortfarande är starka på Gotland lärde hon sig genom att besöka grannar, museigården Petes och att gå en kurs i dekorationsmåleri på Enskede Hantverkargård. Marianne har därefter blandat alla färger själv.

– Hon har absolut gehör när det gäller kulörer, säger Janne.

De minns ett recept på färg de hittade i DN, alldeles i början av renoveringen. Där skulle man tillsätta en skvätt linoljefärg i limfärgen.

– Den färgen fick vi slänga, den blev alldeles slemmigt flytande och gick inte att måla med, berättar Janne. Sedan dess litar jag helt på Marianne.
Marianne föredrar att arbeta med rena pigment, utan allt för många blandningar; terra, guldockra, engelskt rött och kimrök är några av favoriterna.

Janne, som har snickrat hela sitt liv, jobbade intensivt sida vid sida med hantverkarna. Han la bland annat nytt kalkstensgolv i farstun, gamla kalkstensplattor som de hittade på en tipp där det var tillåtet att plocka material.

– Jag är ju skrivbordsmänniska till vardags, säger Janne, då är det skönt att röra på sig på fritiden.

Den kanske största utmaningen var den enorma ladugården, där den gamla tröskvandringen fallit samman och rasat ner delar av byggnaden. Marianne berättar att ett av få tillfällen när hon nästan tröttnade på allt var just när de höll på att lassa ur gammalt ruttet hö ur ladugården.

– Då tog det emot, och jag tänkte att jag orkar nog inte det här.

Här var de också tvungna att byta ungefär halva golvet, 300 kvadratmeter av totalt 600. Även golven på bottenvåningen i mangårdsbyggnaden var ruttna, och byttes alla ut. De fick kontakt med en lokal såg på norra Gotland som sågade upp 150 år gamla furor åt dem.

– Efter ett par år tar man upp golvet igen, eftersom bräderna krymper med tiden. Och så lägger man tillbaka dem och justerar dem, berättar Janne.

I bostadshuset fanns många vackra gamla tapeter kvar och en del av dem har Marianne och Janne bevarat. Andra var uppblötta av fukt då de satt direkt på kalkputsen och kunde inte sparas, men Marianne har tagit provbitar av varje tapet. Här finns också 6 kakelugnar, vissa med typisk gotländsk ornamentik. Det rådde totalt eldningsförbud när de köpte men de lät riva ner hela murstocken och göra om så det i dag finns två fungerande skorstenar. Alla kakelugnar är omsatta, en tog Janne ner själv.

– Man blöter upp kakelplattorna och så trycker man dem försiktigt inåt, då lossnar de fint. Och så får man inte glömma att märka upp varje platta.

Eftersom det dammar när man plockar ner kakelugnar plastade Marianne in de väggar där gamla tapeter satt kvar, ett litet moment kan tyckas.

– Men det var ett riktigt hästjobb, att försiktigt nåla fast alla stora plastskynken, säger Marianne.

Med tiden har Marianne och Janne blivit goda vänner med deras hantverkare och alla som engagerat sig i renoveringen på olika sätt. Det stora nätverk de utvecklat på Gotland har kanske varit den springande punkten i hur man klarar av ett sådant pass stort projekt. Numera är de också engagerade i hembygdsföreningen och visar ofta sin gård för turister och olika föreningar. De menar också att de genom sitt slit och hårda arbete med gården blivit accepterade, och inte förblev de där "nyinflyttade stockholmarna".

– Alla runtomkring oss har nog förstått att vi har ett genuint intresse för gotländsk tradition. Vår årliga grannfest är väldigt populär, berättar Janne.

Nu återstår inte så mycket arbete med själva gården, men trädgården är på god väg att återuppväckas. I början rensade de oerhörda mängder av sly och de har aldrig behövt köpa ved till den dagliga eldningen i kakelugnar och öppna spisar. Här finns flera spännande odlingsrester av till exempel äkta päronkvitten, förvildade hallon, jordgubbar och vinbär. Janne har anlagt ett litet potatisland där de sätter sparrispotatis, men det är framför allt Marianne som har ett starkt intresse av odling, hon älskar rosor i alla former och färger.

– Ett tag kallade våra vänner Janne för Grävlingen, eftersom han fick gräva så många gropar för rosorna.

För snart 10 år sedan öppnade de dessutom ett galleri i ladugården, där de varje sommar visar gotländska konstnärer.

– Det har varit ett stort projekt med allt, men vi har haft så kul under tiden. Vi hade aldrig velat vara utan det här, säger Marianne.

Vi bor här:
Janne och Marianne. Marianne har jobbat som sjuksköterska, vårdlärare och lärarutbildare på Lärarhögskolan. Janne är ekonom med långt förlutet inom Praktikertjänst.

Gården:
Ligger 4,5 mil söder om Visby och har anor från 1630-talet. Mangårdsbyggnaden är ett kalkstenshus om ca 250 kvm i två våningar. Den uppfördes sannolikt 1770-talet, varav salsvåningen med högt brutet tak tillkom kring 1857. Då moderniserades bottenvåningens fönster, huset fick gul spritputs och röda fönster med vita foder. Verandan i snickarglädje tillkom också då och taket lades om. Den gamla entrén låg förmodligen mot ladugården till, men numera är den vänd mot vägen, nya ytterdörrar togs upp på köksfönstrets plats. Mangårdsbyggnaden och flygeln från 1800-talets mitt är placerade parallellt med varandra, vilket är ovanligt. Övriga byggnader är brygghus, magasin, svinhus, hönshus, elverkshus, mjölkbod och ladugård. Odvalds hade stått obebott i 50 år när Janne och Marianne tog över.

Namnet:
Kommer ur de fornsvenska orden ”audh valdr”. Audh betyder rikedom och lycka, valdr betyder härskare.

Nästa projekt:
Måla om köket i bakbygget och bygga uteplats i sommar.

Det bästa med huset:
Marianne: Känner mig hela tiden kreativ, njuter av årstiderna, lyssna på fåglarna, försöker njuta av det jag gör.
Janne: Jag tycker om att det alltid finns något att göra.

Tips
  •  Håll var sak på sin plasts, penslar och färger på ett ställe, förvara snickarverktyg på ett annat ställe och så vidare.
  • Ha ej bråttom, känn efter och fundera ut hur du vill ha det
  • Gör ett rum klart i taget, påbörja inte flera projekt på olika håll.
  • Ta kontakt med ditt länsmuseum, vi hade stor hjälp av Stefan Haase som tidigare jobbade på Gotlands länsmuseum.

Misstag
  • Vi skulle ha gjort i ordning en uppvärmd verkstad mycket tidigare. Det hade underlättat och sparat mycket tid.
  • Att inte ansluta till kommunalt vatten redan när vi flyttade in. I dag skulle det kosta 86 000 kronor, och vårt vatten från brunnen är mycket kalkhaltigt och ger fläckar.

Text
: Caroline Swartling
Foto: Katarina Griip-Höök
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 13 objekt