Går det att leva av landsbygden?

Ska du bara läsa en enda artikel till i år, läs då den här! Sex år har gått sedan Tobias De Pessemier och Sarah Preckler köpte Stackvallen, mitt i det småländska landskapets hagar, stenrösen och fägator. Men hur blev det efter flytten från storstan i Belgien till kulturbygden Krokshult mellan Oskarshamn och Hultsfred? Här är deras historia och debatt.

”Allt av värde är värnlöst.”

När Sarah Preckler och Tobias De Pessemier fick barn, insåg de att de inte ville gå tillbaka till sina gamla liv och karriärer. Tobias sa upp sig från sitt jobb som internationell målgruppsexpert i turistbranschen och Sarah slutade som ansvarig för ett samodlingsprojekt. Nu skulle de starta på nytt – i Sverige, på Stackvallen i Krokshult i Småland, en trakt och dess människor speglade i Peter Gerdehags av många omtyckta film och bok, Landet som inte längre är.

6772

Foto: RICHARD GUSTAFSSON

Sarah och Tobias skulle finna lugnet. Men lugnare blev det inte. Samma vecka som deras andra barn föddes, upptäckte de att man­­gårdsbyggnaden hade hussvamp, trots en tidigare besiktning. Sparade pengar som var tänkta att räcka under en treårig övergångsperiod, förlorades på direkten.

Stackvallen från 1876 gick i samma släkt till början av 2000-talet. Innan Sarah och Tobias köpte det beboddes det av två bröder som gjort minimalt med förändringar, till exempel fanns inte avlopp eller vattenledning. Mangårdsbyggnaden är knuttimrad av skrätt* timmer som aldrig brädfodrats, knutarna är laxade och inklädda med knutbrädor. Den sexdelade planlösningen har både sal och kök mot baksidan. Utvändigt är särskilt den opanelade stommen, originalfönstren med dess handblåsta fönsterglas, skorstenarnas form och stuprören med sina handgjorda koner i plåt unika. Invändigt var spisar, fasta snickerier som foder och dörrar, kök och planlösning viktiga att behålla.

8138

Foto: RICHARD GUSTAFSSON

Restaureringen och renoveringen av mangårdsbyggnaden inleddes 2012 med mycket råd och hjälp av Sture Karlsson från Krokshultsbygdens byalag. Paret ville bevara den ålderdomliga karaktären på hela gården, bibehålla så mycket som möjligt av de kulturhistoriska värdena.
De köpte ardennerhäst, kor av rasen bohuskulla, gutefår, ölandshöns, gotlandskaniner, göingegetter och myskankor. Slåtteräng, odlingsrösen, gärdesgård, fägata, stenmur och en gammal husgrund fanns redan – ett omkringliggande odlingslandskap som långt fram i tiden skötts med ålderdomliga metoder.

Åren gick. Stackvallen blev Sveriges tredje så kallade andelsjordbruk (även kallade Community Supported Agriculture eller CSA), den enda CSA-gården i landet där andelsägarna själva ansvarade för att skörda sina grönsaker, upplagt så att man abonnerade årsvis i februari till ett fast pris per familj för hela säsongen, oavsett hur skörden blev. Denna typ av andelsjordbruk förekommer mycket i utlandet men är ännu ovanliga i Sverige.
– Hur årsproduktionen blir beror dels på väder och vind som kan gynna vissa grönsaker och missgynna andra, dels på andelsägarnas önskningar. De är med och tar riskerna. Blir det dålig skörd får de mindre, blir det mycket skörd får de mer, förklarar Sarah.

Paret odlade allt från majrovor, sparris, man­gold, melon till det mer vanliga som tomater, gurkor, morötter med mera. De lyssnade till deltagare som ville att de skulle odla en speciell grönsak som de inte hade. I sortimentet fanns till slut 120 olika sorters grönsaker som man inte kunde hitta ekologiska i den lokala butiken. Samtidigt fick alla en färskhet som inte kan köpas för pengar.

8333

Foto: RICHARD GUSTAFSSON

Andelsjordbruket fick flera olika priser (Mat-Oskar 2015, Miljöpris 2016) och blev inbjuden till olika föreläsningar.
– Samtidigt blev vi väldigt ensamma. Ritskola fanns inte i trakten, bara ridskola med d, och bandy förstås. En jazzkonsert på biblioteket drog fyra personer… berättar Tobias.
Sarah och Tobias kom också underfund med att hälften av husen i byn var obebodda – trots att det lyste i fönstren från alla! Timers, var förklaringen. Men paret ville ha fler grannar. De satte in en annons i tidningen Åter (”Sökes: granne”) och fick mycket respons. Hälften kom från stadsdrömmare som tyckte det var romantiskt att bo på landet, men inte vågade ta steget än. Riktiga kandidater kunde dock inte hjälpas: trots samtal med varenda husägare kunde slutligen endast en ägare tänka sig att stycka av och sälja – ett hus som varit obebott i 35 år.

– Det finns många sätt att älska ihjäl sin hembygd. Ett av de mest effektiva är att lämna husen tomma och därigenom försvåra för växande familjer och inflyttare att hitta någonstans att bo. Det paradoxala är att det finns familjer som vill flytta ut på landet, leva energisnålt, odla ekologiskt och värna klimatet, som vill förverkliga en dröm om ett mer naturnära liv på landsbygden och gärna hyra eller köpa dessa gårdar och hus. Men de flesta fastigheter kommer inte ut på marknaden, vilket bidrar till avfolkningen, säger Tobias.
Det råder brist på hus – som finns!
– Den faktiska efterfrågan på bostäder på landsbygden är mycket större än vad som indikeras av den registrerade befolknings-utvecklingen enligt folkbokföringen. Samtidigt är den demografiska obalansen betydligt starkare på landsbygden än vad som är fallet för staden, fortsätter han.

05

Foto: RICHARD GUSTAFSSON

En del av de tomma husen ägs av en släkt i storstan med gammal anknytning till bygden, och befolkas några veckor under året, eller inte alls. En annan del har uppstått vid sammanslagning av jordbruk och lämnas ofta bara att förfalla.
– Sedan klagas det över när kommunen börjar dra in kollektivtrafik och skolor och vårdcentral på grund av för litet trafikantunderlag, säger Sarah.
Reser man runt i Sverige utanför de större städerna inser man snabbt hur Sverige har förvandlats från en levande landsbygd till ett land bestående av fritidshus, ödehus och förfallna gårdar.

– 600 000 tomma hus i ett land med bostadsbrist! Inget politiskt parti tar upp problemet, inte ens riksorganisationen Hela Sverige ska leva, säger Tobias.
Här kan Sverige lära av andra länder. I Norge har man både så kallad boplikt och brukningsplikt. Även i Danmark finns brukningsplikt under 180 dagar per år. Ett annat sätt att driva fram bosättning på landsbygden är exempelvis genom skatt på tomma bostadshus som till exempel i Belgien, Frankrike och Katalonien. Effekterna är synliga på kort sikt: uthyrning, renovering, inflyttning.
– Sverige borde beskatta tomma bostadshus och sänka reavinstbeskattningen samtidigt. En vinst-vinst situation, säger Tobias.

Med ökat fokus på helhetsmiljöer och ny bättre kunskap, bestämde Riksantikvarieämbetet 2016 att hela Krokshults by skulle bli riksintresse för kulturmiljövården med såväl inägor som utmarker.
– Några veckor senare påbörjades planeringen av rivning av ett av bygdens allra värdefullaste hus: en undantagsstuga med bevarade detaljer mitt i byn, berättar Sarah.
Länsstyrelsen rekommenderade Oskarshamns kommun att ta fram ett kunskapsunderlag. När det gäller kulturarv så är det ju så att man aldrig kan få det tillbaka när det väl är borttaget. Tobias och Sarah försökte till och med köpa huset för att starta en kulturskola i byn men fick avslag. Kommunen beviljade i stället ägarens rivningsansökan. Det blev droppen.

Img 8766

02

Foto: RICHARD GUSTAFSSON

Tobias och Sarah tröttnade på Sverige. På hur vi svenskar tar itu med tomma bostäder. På stadsbor som inte bryr sig om landet. På jantelagen. På skillnaden mellan ord och handling.
– Integration av inflyttare bör komma från båda sidor. Att vi talade flytande svenska samt engagerade oss för samhället räckte inte. Som de enda privatpersonerna i Sverige skickade vi remissvar till riksdagen om landsbygdens framtid, skrev brev till olika ministrar, försökte samtala med organisationen Hela Sverige ska leva, bad Årets lantis om hjälp, skrev insändare till tidningar, föreslog projekt till olika myndigheter med mera.
De allra flesta svarade inte ens, säger Tobias.

Sarah och Tobias bröt ny mark vid sin ankomst till Krokshult. Sedan annonsen i Tidningen Åter flyttade fem unga familjer till bygden. För paret gick dock all förändring för långsamt. De flyttade till södra Europa och sålde gården till vännerna Sofia och Mark med deras tre barn.
– Sofia omfamnade oss redan som invandrare i Sverige och tog hand om våra barn som sina egna. Mark är intresserad av byggnadsvård och blev fönstermakare, specialiserad i renovering enligt gamla metoder. Vår äldsta dotter Pipilotti tycker det är roligt att hennes vänner Disa, Else och Vera bor i hennes gamla hus i Sverige. Fast hon fantiserar om att bo hälften av året i Sverige, hälften i Frankrike, säger Sarah.
– Åren i Sverige har gett oss mycket kunskap om trähus och vi lärde oss en del gamla traditioner såsom tillverkning av limfärg, pappspänning av tak, såpskurning av golv, hägning av gärdesgård, att själva bygga rörspis, och mycket mera. Nu håller vi på med renovering av stenhus i stället och vi saknar bland annat det svenska ljuset, ”vanlig” linoljefärg och tretumsspik förstås. Och framför allt våra vänner i Krokshultsbygden avslutar Sarah.

Får ej kopieras i någon form utan redaktionens tillstånd,
men länka gärna till artikeln här.

”Allt av värde är värnlöst”: Citat av poeten
Lucebert (1924–1994).
* Skräda: När man med yxa planar av två sidor av en stock.

Det här är andelsjordbruk
Andelsjordbruk eller Community Supported Agriculture (CSA) innebär ett jordbruk som utförs som ett partnerskap mellan konsument och lantbrukare där ansvar och risker men också skörden delas. Partnerskapet kan vara att köpa en del av skörden i förväg (självplock på gården) eller att teckna en prenumeration på grönsaker (grönsakslåda). Alla andelsjordbruk har tre gemensamma kännetecken, det vill säga närodlat, betalning i förväg, och veckovis leverans eller skörd. I Sverige är numera 19 gårdar medlemmar i föreningen Andelsjordbruk Sverige, som Tobias startat december 2015.
Läs mer om paraplyorganisationen och var du kan hitta andelsjordbruk på www.andelsjordbruksverige.se
Andelsjordbruk Sverige finns även på Facebook.

 

 

 

NUVARANDE Går det att leva av landsbygden?
NÄSTA Gotländska kalkstensgården som charmar alla